Polisen gjorde i morse en razzia mot fildelningsforumet The Pirate Bay och diskussionsforumet Piratbyråns internetleverantör och beslagtog servrarna för dessa sidor. Med anledning av detta var jag inne och läste kommentarer på Aftonbladets debattsida och speciellt ett inlägg av signaturen THX fångade mitt intresse. Eftersom temat för dagen verkar vara piratkopiering gör jag därför min del och kopierar in denna text nedan:

"När min flickvän hittar en kjol eller blus som är snygg så brukar hon ta fram sin symaskin och mönsterpapper och sy några par till (hon är attans duktig). Min mamma gjorde precis samma sak. Detta är ju stöld och dom bör ju genast få skaka galler... Jag kan även nämna mina grannar som nyligen har sytt ett par panelgardiner som ser exakt likadana ut som dom säljer på Hemtex t.o.m samma tyg använde dom. Detta är stöld! Skall dom ha gardiner får glatt betala fullpris på Hemtex och inte piratkopiera någon stackars designers verk.Jag skall faktiskt erkänna att många kläder som jag haft under min uppväxt har varit piratkopior som min grovt krimminella mamma har sytt. När jag var liten och ville ha nya byxor så sa min mamma att dom var så dyra och hon kunde sy precis likadana för en bråkdel av priset!!! Gratis är gott, vilken otroligt moraliskt förfall det är i den gamla generationen!Inför genast förbud mot symaskiner då dessa kan användas för piratkopiering eller åtminstone kräv registrerat innehav och höga skatter. Då mösterpapper är speciellt framtaget för kopiering borde detta genast påföras kassettersättning per kvadratmeter. Pengarna kan sedan delas ut bland våra kläddesigners.Denna brottsliga verksamhet som pågått i generationer i våra stugor måste stoppas. Den har säkert kostat och kostar miljarder i förlorade intäkter för kläd och möbelindustrin. Hjälp, varför gör inte EU något!!!Polisen bör genas börja spana utanför sybutiker och även kräva ut uppgifter om vilka som handlar mycket mönsterpapper för att sedan kunna göra husransakan.Jag hoppas att tippspengar snart delas ut även för detta upphovsbrott så att jag kan anmälla grannarna och mamma. I hennes garderob hänger många piratkopior.Släng alla våra kära mödrar i fängelse eller ge dom åtminstone ett fett skadestånd!" (THX på Aftonbladet forum/nyheter/aktuella händelser 2006-05-06 kl 12:33)

Det konservativa magasinet National Review har en lista över de 50 bästa högerinriktade rocklåtarna. Först blev jag lite irriterad över att hitta listan. Man är ju faktiskt en smula bortskämd med fet vänstermusik.

Till skillnad från kulturbloggen så finns faktiskt några av de låtar jag tycker är som fetast med på listan. Jag diggar till exempel Beatles Revolution eller The Kinks 20th Century Man - trots de värdekonservativa budskapen.

Men som en del av kommentarerna på Svenska Dagbladets artikel lyfter fram så har listförfattaren valt - medvetet eller omedvetet - att missa det ironiska i en del av låttexterna. Oavsett vilket så är listan klart läsvärd och rolig.

Apropå musik så rekommenderas den mer politiskt korrekta Neil Young med sin anti-Bush skiva "Living With War". Även Pearl Jams senaste platta med samma titel som bandnamnet är att rekommendera.

Läser på Aftonbladet idag om Skandias VD Lars-Eric Petersson som av Stockholms tingsrätt dömts till två års fängelse för grov trolöshet mot huvudman. Experterna tidningen talat med verkar generellt positiva till domen, den visar att det finns likhet inför lagen och att inte bara småtjuvar straffas. Andra är inte lika entusiastiska. En av läsarna jämför straffet på två år, varav antagligen bara ett (om domen ej överklagas framgångsrikt) kommer att avtjänas på anstalt, med domen mot en fildelare nyligen. Fildelaren laddade ner en DVD värd en hundring och fick 16000 i böter medan Peterssons som stulit miljoner fick två års fängelse. Detta är knappast ett proportionellt straff, speciellt inte som det är tal om att sätta även fildelare i fängelse. Fildelning är tydligen mycket allvarligare än förskingring i mångmiljonklassen. Dessutom kommer Petersson antagligen avtjäna straffet på en lågsäkerhetsanstalt, mer ett pensionat med dålig service än ett fängelse. Roligaste kommentaren är dock från en av Aftonbladets läsare som skriver ”Varför inte en dom som innebär ett liv som lågavlönad, måste väl ändå vara den största skräcken för dessa herrar. Riktigt läskigt, eller hur? (Mattias)"

Lars-Eric Petersson har det senaste året enligt Aftonbladet tjänat hundratals miljoner kronor. I väntan på att domen eventuellt verkställs sitter han i sin lyxvilla i London och han har säkert råd med en lika fin bostad när han sen ska avtjäna den sista delen av straffet i husarrest med fotboja. Ni får ursäkta mig om jag verkar missunnsam mot Lars-Eric Petersson, han och resten av näringslivstoppen har kanske nån magisk specialkompetens som gör att de förtjänar en gräddfil i samhället och att i praktiken stå ovan lagen, men jag kan personligen inte se vad det skulle kunna vara. Kanske är det en kombination av vad han har på bankkontot och i byxorna. Är man rik och bra på att roffa åt sig ännu mer är man kanske per definition bättre och mer kompetent än vanliga löntagare. Sen verkar det även vara meriterande att vara man. Svenskt näringsliv har ju de senaste dagarna oroat sig över förslaget om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, det råder enligt dem tydligen en fruktansvärd brist på kompetenta kvinnor här i landet. Hade de funnits kompetenta kvinnor inom näringslivet hade de ju självklart redan inkluderats.

Missförstå mig inte. Jag är lika kritisk till näringslivstoppars girighet som till politikers och förtroendevaldas. Vad många av dessa inte verkar förstå eller bry sig om är att deras agerande undergräver en överensskommelse i samhället - Alla är lika mycket värda, ingen ska ha någon gräddfil och folk ska vara lika inför lagen. Om vi var dag ser eliten roffa åt sig, varför ska då vanligt folk spela efter reglerna? Alla dessa skandaler är tecken på ett samhälle i förfall. Det är väl kanske för mycket att begära att de som tjänar på detta system ska vilja ändra det. Just därför är det upp till gräsrötterna att tvinga fram en förändring. Steg ett är att få samtliga av socialdemokratins och fackets företrädare att inse att de inte ska bete sig som näringslivstoppar utan som förtroendevalda av sina medlemmar. De flesta av dem vet och agerar redan utifrån detta men det finns rötägg. Steg två är att vi vinner höstens val och ser till att borgerligheten inte får mer makt över samhället än de redan har. Socialdemokratin har visserligen varit dålig på att dra tydliga gränser för marknadens härjningar de senaste åren men jag är personligen övertygad om att en röst på Alliansen av den anledningen är som att protestera mot möblemanget genom att bränna ner huset.

Ska städerskor arbeta gratis och underkasta sig?

Självklart inte. I gårdagens oberoende liberal kunde man dock läsa om att Kävlinge kommun har lagt ut sin städning på entreprenad och problemen som det har medfört. 40 miljoner väntar sig kommunen att man sparar på affären. Lysande. Hur lyckas man med detta kan man fråga sig? Genom att skära ner på personalen och hota med uppsägning om de inte arbetar över för att göra klart det som inte hinns med under dagens ordinarie arbetstid. Utan övertidsersättning.

Personalen går på knäna och chefen för städföretaget menar att problemet bland annat ligger i att de inte vill underordna sig. Personer som tidigare har arbetat för företaget men numera har slutat har gått ut i tidningen och uppgett att det hotades med uppsägning om de inte arbetade över gratis. Att de inte tilläts prata med den andra personalen på verksamheten. De var ju där för att städa, inte prata. De ska damma, moppa och skura golvet, inte prata. Arbeta över gratis, inte klaga. Underordna sig. Varför då är en berättigad fråga? Varför skulle de vara sämre än någon annan på arbetsplatsen?

Undertecknad har själv arbetat som städerska i flera år och kan känna igen sig till viss del. I att man förväntas underordna sig, gå åt sidan, vara osynlig. Personal på verksamheten som inte hälsar, inte ser en. Personal som suckar när du frågar om de vill ha sina rum städade. Fy på er!
Ljuspunkterna är de personer som faktiskt ser människan bakom vagnen, som stannar upp och behandlar dig som en människa. Och betald övertid. För vem vill arbeta gratis?

Konflikten speglar inte bara en extremt dålig arbetsmiljö utan även hur många (ja tyvärr är det en hel del) behandlar sina medmänniskor. Att inte se någon är kanske det värsta man kan utsätta en person för. Att dessutom klaga på att någon är ivägen när den är på sitt arbete och utför sitt jobb är ju helt vansinnigt.

Ni som suckar, klagar och gör er märkvärdiga borde ta er en funderare över hur ni skulle känna det om ni var den som hela tiden blev ignorerad och betraktad som någon som ska underordna sig alla andra.
Fundera sedan över varför ni suckar och stönar och snobbar.

Sluta sedan med det.

Börsen föll med 2,9% i fredags och fortsatte ner ytterligare 2,2% då den åter öppnade på måndagen. Under måndagens första timmar gjordes över 30000 aktieaffärer av nätmäklaren Avanzas privatkunder, något som är rekord. Många pensionssparare vill också byta från aktiefonder till räntefonder för att minska risken att förlora PPM-pengar. Just nu kan dock inte Premiepensionsmyndigheten hantera fondbyten då personalen har andra arbetsuppgifter. Allt detta skriver tidningen Aftonbladet idag.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Förvånad är jag åtminstone inte. Hela det nya pensionssystemet verkar vara designat för att folk ska bli så fattiga som möjligt. Den socialdemokratiska partitoppens genomdrivande av detta system mot medlemmarnas vilja är enligt mig en av de svartaste dagarna i partiets historia. Peter Gustavsson skriver i sin blogg att pensionsuppgörelsen borde rivas upp! Det har han enligt mig rätt i! För att parafrasera SAP:s valaffisch om ATP från 1957: Gärna aktier - Men först rejäl pension!

För ett tag sedan var statsminister Göran Persson med på tv. Ja visst; han är ofta med på tv, men inte så väldigt ofta i humorprogram som ”Ett herrans liv”, vilket nu var fallet.

Nu har det gått några veckor, och häromdagen hittade jag någonting intressant i SVT´s öppna arkiv. Det jag hittat är en intervju med Olof Palme och Shirley MacLaine ur programmet Kvällsöppet 1977. Intervjun riktar sig till en början till den amerikanska skådespelerskan, och jag förundras lite över hur oerhört politisk hon är. När det hela senare glider över till Palme berättar MacLaine att hon beundrar Palme väldigt mycket, och vi får höra att alla amerikaner som har något som helst socialpolitiskt intresse följer den svenska utvecklingen och hejar en massa på den socialdemokratiske ledaren och hans politik.

Programmet fortsätter med ett samtal mellan MacLaine och Palme, som främst leds av MacLaine, men som ändå ständigt kretsar kring politiken och det politiska. Det är spännande att lyssna på vad de har att säga, båda två. Det hela är mycket underhållande, men håller sig på en mycket sofistikerad nivå. Det är vare sig tungt eller debatterande, utan det rör sig som sagt om ett samtal. Detta samtal ligger på ett ganska filosofiskt plan, där MacLaine säger vad hon tycker och tänker om styrande av stater och där Palme ger sina egna reflektioner över saker och ting. Lugnt och sansat, men ändå väldigt kul att titta på.

Och så går vi tillbaks till idag; Persson har tidigare varit och hälsat på i SVT´s barnprogram Abrakadabra, och fick då dansa med kossan Doris. Senast var han alltså gäst hos kanal 5´s "Ett herrans liv", och fick där sitta och svara på frågor om sitt livs första fylla och sina kärleksproblem. Programmet avslutades sedan med att Persson stämde in i programledarnas skön(?)sång – det som sjöngs var ”Som en härlig gudoms källa” . Inte ett dugg smakfullt.

Vad är det som har hänt med tv egentligen? Vad är det som har hänt med oss tv-tittare? Bryr vi oss verkligen så lite om vad som händer i världen, att vi hellre vill höra snaskiga detaljer om politikernas privatliv än att få veta vad de lägger fram för förslag i riksdagen? Eller är det media som styr agendan helt och hållet? Om det är media som har bestämt vad vi gillar, borde vi verkligen bli bättre på att välja bort de delar av medieutbudet som är försoffad skit – för av någon anledning verkar ju de korkade programmen sälja mer än de smakfulla nuförtiden…

Är vardagslivets politik latent eller i allra högsta grad närvarande?

Ibland är det lätt att glömma bort hur politiken inte bara är någonting som man pysslar med när man är i partipolitiska sammanhang, utan faktiskt är någonting som finns med oss i vardagen och överallt.

Eller är det kanske så att det som finns i vardagen är frågor som blir politiska om man gör dem till det; att det politiska ligger där latent och bara väntar på att uppmärksammas..? Oavsett hur det är så finns möjligheten till politik överallt (på gott och ont, antar jag).

Tidigare idag, till exempel, hörde jag två pojkar på ca 10 år samtala med varandra. Den ene pojken berättade skrattande för den andra om en annan pojke som hade tyckt att 22 kronor var alldeles för mycket pengar att betala för någonting. De båda pojkar som skrattade gjorde det inte på ett sådant sätt som man skrattar på av humoristiska skäl, utan de ljud som kom ur deras munnar var snarare någon sorts hånfullt skrockande.

Det är verkligen synd att se så tydliga klasstrukturer hos barn; att höra att redan i den åldern finns det de som ser ner på mindre bemedlade. Om vi nu ska lyckas utjämna alla klyftor kan det tyckas som att det är redan i de lägre åldrarna som vi borde börja angripa fördomarna. Hur gör man det?

Lanseringen av den danska kulturkanon har fått välförtjänt kritik lite här och där. Rent personligen tycker jag att själva tanken på en kanon är olycklig. Den tenderar att utgöras av vita medelålders män och har en cementerande effekt på kulturen, och sen är det ett konservativt påfund - bara det! I dagens sydsvenskan (12 maj) lyfter Staffan Söderberg fram en ganska humoristisk anekdot apropå det där med kanon.

Han berättar om när den danska statsministern var på officiellt besök i Kina på 70-talet. När så ordförande Mao får höra att Danmark bara består av 5 miljoner människor utbrister han:

” Bara 5 miljoner! Dom måste vi verkligen se till att bevara.”

Och visst är det som Söderberg säger att ”En sådan syn på Danmark som en hotad nation i behov av kraftfulla räddningsinsatser är ju numera utbredd även bland danskar.” Vilket är en djupt olycklig självbild - de borde välkommna att kulturen förändras istället för att försöka konservera den.

Passa också på att läsa inlägget på mymarkup som behandlar mer dansk kulturkonservatism. Den danske kulturministern tycker att det är en bra idé med filter på landets bibliotek. Någon borde berätta för honom att filter inte fungerar.

I dagens Uppdrag Granskning på SVT tas problemet upp med dålig hygien på sjukhus orsakad av otillräcklig städning. Dåligt städade vårdlokaler riskerar att sprida Meticillinresistenta gula stafylokocker, även känt som MRSA eller Sjukhussjukan. Programmet finner bland annat rätt grova hygienbrister vid Lunds Universitetssjukhus. Det privata städbolaget ISS som sedan 1999 har ansvar för städningen på Universitetssjukhuset har uppenbarligen sparat för mycket på kostnaderna. Sjukhuspersonal som intervjuas framför önskemålet att man ska återgå till det system med avdelningsbunden städpersonal som fanns innan och fungerade bra. Lunds socialdemokratiska studentklubb har under de senaste åren vid ett flertal tillfällen motionerat intern inom partiet för att avprivatisera städningen på sjukhuset. I och med dagens sändning från Uppdrag Granskning hoppas jag att studentklubben får gehör för det kravet!

Borgare, bliv vid din läst!

Demonstranterna samlas på Clemenstorget i ett ljummet Lund där solen spricker fram genom molntäcket. Träden har nästan slagit ut och våren som har låtit vänta på sig känns nu allt mer närvarande. Det är varmt och regnet ser ut att hålla sig borta. Bland fanor och plakat, banderoller och demonstranter funderar jag över traditionen som får tusentals att samlas under fanorna varje år. Första maj är arbetarrörelsens, solidaritetens och de stora demonstrationstågens dag. Första maj är banderoller, plakat och krav på förändring. Tankarna går till folkrörelse, varm korv, kaffe i plastmuggar, Folkets park och lotter.

Årets första maj var inget undantag. Undertecknad firade högtidsdagen genom att skrika slagord under demonstrationens ringlande väg mot Folkets park. Tal, kaffe och kaka (inga lotter, jag vinner ändå aldrig något).

Humöret var på topp. Ända tills jag tittade på kvällens nyhetssändning för att se klippen från dagens demonstrationer. Efter några inslag om socialdemokraternas första maj-firande satte sig kaffet nästan på tvären när TV-skärmen fylls av borgare som demonstrerar.
Vaggande, rosutdelande, leende moderater med röda tröjor med texten ”det nya arbetarpartiet”. Alf Svensson belåtet leende i täten för ett litet demonstrationståg med blåa banderoller.

Det gjorde mig arg. Moderater som delar ut rosor. Arrogant, fånigt och historielöst. Å andra sidan kanske det är en försäkran på att de borgerligas prat om att avskaffa första maj som demonstrationsdag numera inte är aktuellt. Mer troligt är det bara ännu ett försök att skapa lite uppmärksamhet för att stjäla utrymme. Det har sannerligen skapat uppmärksamhet. Frågan är om det har skapat något annat än irritation och förundran. Det är nämligen tämligen ovanligt att demonstranter på första maj vill försämra och rasera arbetares rättigheter och göra det enklare att avskeda folk. Vanligtvis är det ökade krav på rättvisa som ställs och inte motsatsen.