I Alhambras Attack-serie hittar jag Zeina Ghandours roman Honung. I varje kapitel följer vi en ny karaktär, som samtliga utgör en del av samma historia. Den korta romanen (ja, den är verkligen inte lång - inte mycket längre än 110 sidor) utspelar sig under ett dygn.
Centrala symboler i historien är muslimsk bön och honung. En av huvudpersonerna, Ruhiya, är dotter till sin bys böneutropare, som i början av historien ligger för döden. Istället för att be om hjälp ifrån någon av byns manliga visa, så kliver Ruhiya själv upp i minareten och kallar till bön - något som är strikt tabu.
Samtidigt har Yehya, en ung pojke vars öde är djupt sammanflätat med Ruhiyas, blivit hängiven fundamentalist som ger sig ut på självmordsuppdrag. Exakt hur de två ungdomarnas förhållande ser ut är svårt att hänga med på, och boken är lite rörig på sina ställen - men den tar helt klart upp intressanta ämnen.
Vi får också följa berättelsen utifrån, ur ögonen på den lilla flickan Asra och journalisten Maya. Alla för med sig ett eget perspektiv av berättelsen, som helt klart tar upp intressanta ämnen. Självmordsbombare som ett perspektiv, kvinna som kallar till bön som ett annat. Detta sammanblandat med sjysst symbolik och vackert språk, ger en hög potential, men jag tycker nog tyvärr inte att den når riktigt ända fram. Jag hade gärna velat följa med lite djupare in i tabuerna och in i de fundamentalistiska tankegångarna.
För den som är intresserad av att läsa mer om denna bok och denna författare, går detta att göra här och här. Trevlig läsning.
Centrala symboler i historien är muslimsk bön och honung. En av huvudpersonerna, Ruhiya, är dotter till sin bys böneutropare, som i början av historien ligger för döden. Istället för att be om hjälp ifrån någon av byns manliga visa, så kliver Ruhiya själv upp i minareten och kallar till bön - något som är strikt tabu.
Samtidigt har Yehya, en ung pojke vars öde är djupt sammanflätat med Ruhiyas, blivit hängiven fundamentalist som ger sig ut på självmordsuppdrag. Exakt hur de två ungdomarnas förhållande ser ut är svårt att hänga med på, och boken är lite rörig på sina ställen - men den tar helt klart upp intressanta ämnen.
Vi får också följa berättelsen utifrån, ur ögonen på den lilla flickan Asra och journalisten Maya. Alla för med sig ett eget perspektiv av berättelsen, som helt klart tar upp intressanta ämnen. Självmordsbombare som ett perspektiv, kvinna som kallar till bön som ett annat. Detta sammanblandat med sjysst symbolik och vackert språk, ger en hög potential, men jag tycker nog tyvärr inte att den når riktigt ända fram. Jag hade gärna velat följa med lite djupare in i tabuerna och in i de fundamentalistiska tankegångarna.
För den som är intresserad av att läsa mer om denna bok och denna författare, går detta att göra här och här. Trevlig läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar