Nej, min tro är heligare än så.

Lite i strid mot min karaktär, så var jag faktiskt på gudstjänst igår. Det var spännande att se det hela, och i enighet med vad jag alltid sagt kunde jag konstatera en sak: jag är definitivt inte kristen. Många vränger på detta, och ibland har jag fått höra att till skillnad från mig så är talande person troende/tror på Gud osv.

Jag tycker att detta är ett konstigt antagande. Nej, jag är inte kristen; jag tror alltså inte på Herren Gud den allsmäktige, och därmed tror jag inte heller att Jesus var hans son över alla andra. Men jag är däremot i allra högsta grad troende. Jag tror på något gudomligt. Eller energier, vad man nu väljer att kalla det. Något övernaturligt kanske. Jag tror på att det finns något mer än vad ögat ser, som kanske inte går att förklara så där väldans lätt.

Någon försökte säga till mig att det inom kristendomen förekommer mycket diskussioner om hur saker och ting egentligen ser ut, och att kristendomen inte är något fixt och färdigt, utan en politisk kamp att jämföra med allt annat. En kamp, en tvist om att äga ett begrepp.

Men det är ju just det som är poängen - jag lever med politisk kamp och med försök att få makt över begrepp varenda dag i det mesta jag gör. Tron är någonting utöver det, någonting mycket mer heligt, som jag inte vill bråka om. Min tro är någonting som är bara min och som bara finns, det finns ingen anledning att sätta en etikett på den.