Forst av allt: anledningen till att detta inlagg forfattas utan prickar (respektive ring) over o:n och a:n ar att jag skriver fran Vietnams huvudstad, Hanoi. Tidigare har det av okand anledning inte varit mojligt att komma in pa blogger.com. Jag misstankte val da och da att det var av sa kallade sakerhetsskal. Men nu, har i Hanoi, har det pa ett par stallen fungerat utmarkt.
Jag vill ocksa passa pa att slanga ivag en valriktad kanga till mina bloggkamrater. Det har varit litet val tyst pa bloggen. Jag anser mig ha laga forfall - i U-lander som jag ar - men vilka skal har egentligen ni? Jag menar, nu i Almedalstider finns det ju ett och ett annat att skriva om... Och fler nyheter finns anda - som till exempel artikeln i SVD i vilken avslojas att privata vardgivare har nekat rullstolsbundna vard. Varfor ar jag inte forvanad? Och till s-studenter, som rostade ned LSSK:s mer kritiska skrivning till privat vard, kanske vore det dags for omprovning i fragan...
Som sagt befinner jag mig tillsammans med en gammal gymnasiekompis pa en tvamanadersturne i Sydostasien. Vi har nu avverkat fyra av nio veckor, vilket innebar att vi "gjort" Bangkok, Kambodja och Vietnam. Pa tisdagmorgonen lokal tid lamnar vi Hanoi for Vientianne, huvudstad i Laos, i vilket land vi kommer (peppar, peppar) att tillbringa en veckas tid. Darefter galler norra Thailand i en vecka och sedan bar det av soderut for att med Markoolios ord (det ar inte ofta jag citerar honom!) sola och bada och dricka pina (jag vet att tildet saknas) colada de tre sista veckorna.
Det underbart vackra och avstotande avskyvarda ar standigt narvarande i den har delen av varlden: fattigdomen, bristen pa organisation, krigs- och folkmordsminnena blandas med nyrikedomen, underskona naturupplevelser, harliga manniskomoten.
Naval - nu far det racka. Har ni orkat lasa anda hit ar ni varda en stor rod stjarna (vilket inte ar nagon storre uppoffring fran min sida; det finns gott om dem har!).
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar