Så presenterades den borgerliga budgeten i går. Det var en sorglig läsning men samtidigt i vissa delar ett erkännande (om än motvilligt) att det är socialdemokratisk politik som måste till.
Ingen kan i dag förneka att högerregeringen försatte oss i sämsta tänkbara utgångsläge inför denna kris. Skattesänkningarna, varav lejonparten gick till dem med högst inkomster och störst förmögenheter, gav ingen annan effekt än att regeringen i dag måste låna för att betala för dem. Den stympade a-kassan kommer inte att räcka till när massarbetslösheten griper kring sig: vi kommer att åter få se fattigdom i Sverige. Arbetsmarknadspolitiken har slagits i spillror. Det är förvisso enkelt att erkänna att den förra socialdemokratiska regeringens arbetsmarknadsåtgärder i flera stycken inte var bra - det var för mycket vuxendagis, där också - men det erkännandet kan inte Anders Borg på något sätt använda som ett försvar för det han gör nu. För i praktiken blåser han upp nonsensåtgärder till en volym vi inte har sett sedan början av 1990-talet. Han gör just det han anklagade socialdemokratin för att göra - skillnaden är att han gör det i långt större skala.
OECD ger enligt Svenska Dagbladet budgeten väl godkänt. Det bör noteras att organisationen tidigare gav Borgs åtgärder underbetyg och att anledningen till att den nu ser positivare på politiken är de anpassningar till socialdemokratins åtgärder som Borg har vidtagit: främst pengar till kommuner och landsting (för den så kallade arbetsmarknadssatsningar har ju visat sig vara mest luft). Problemet är bara att OECD fortfarande, i samklang med Socialdemokraterna (!), kräver bättre och större satsningar på utbildning och infrastruktur. Dessutom kommer pengarna till välfärden alldeles för sent; redan i år räknar kommunerna och landstingen med att de behöver ordentlig hjälp.
På sätt och vis kan man i dag konstatera att verkligheten har hunnit i fatt regeringen. Systemskifte, enorma skattesänkningar för de rika och nedmontering av de sociala försäkringarna är en dålig politik är måhända bra om man vill skapa ökade klyftor. Men det är en mycket dålig politik om man värnar jämlikhet, jobb och välfärd. Och det, tror jag, att svenska folket kommer att märka ganska snart. Liksom det obehagliga faktum att historien faktiskt tycks upprepa sig. Varje gång vi har valt en borgerlig regering har det slutat med fler än någonsin tidigare i arbetsmarknadsåtgärder. Varje gång med en borgerlig regering har klyftorna ökat, välfärden bantats och arbetslösheten stigit. Man tar sig för pannan.
SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar