Ett nej är inte alltid ett nej. I alla fall tycker inte tre nämndemän i Mölndals tingsrätt det. Jag satte nästan kaffet i vrångstrupen när jag läste tidningen i morse. Artikeln beskrev hur en ung kvinna blivit våldtagen av en ung man. Hon hade vid upprepade tillfällen sagt nej och dessutom kämpat för att hålla ihop sina ben. Men han var sugen. Hon hade lagt sig i sängen i underkläder – då kanske hon hade ändrat sig?
Han var medveten om att hon inte ville. Han fick pressa isär hennes ben. Nämndemännen tyckte att hennes beteende talade för att hon hade ändrat sig. Det tyckte inte den lagfarne domaren. Det tycker inte jag heller. Hennes beteende, att hålla ihop benen, talar snarare för motsatsen. Det har i tidigare praxis varit tillräckligt för att fälla någon till våldtäkt – att kvinnan kämpade för att hålla ihop benen. Att dra isär benen betraktades som våld. Att försöka hålla ihop dem var tillräckligt motstånd. Bevisfrågorna är inte heller problemet – mannen uppger att han upprepade gånger hört henne neka.
Problemet måste vara förutfattade meningar hos nämndemännen. Förutfattade meningar om hur en man vet om en kvinna vill ligga med henne eller inte. Upplysningsvis kan jag informera nämndemännen och andra som undrar att nej betyder nej. Oavsett nämndemännens åsikter om kvinnligt beteende. Löst tyckande har inte i en domstol att göra. Man kan tycka vad man vill – men ska följa gällande rätt. Här struntar man i praxis i ett klart bevisläge. Man tar sig för pannan. Låt oss hoppas att även hovrätten gör det.
Göteborgsposten
5 kommentarer:
Problemet är inte nämndemäns förutfattade meningar. Problemet är att vi överhuvudtaget HAR nämndemän. Dessa politiskt tillsatta människor, är precis som du och jag. De saknar ofta kunskaper om lag och rätt, har ingen direkt juridisk utbildning och har en hög medelålder.
Anser att de borde bytas ut mot jurister. Dock kan vi anta att denna dom kommer överklagas och personen i fråga dömas.
Jag kan avslöja för dig, Oscar, att Anna-Lena är ytterst väl förtrogen med hur det svenska rättsväsendet fungerar. Hon är inte som du, åtminstone i de bemärkelser du räknar upp.
Hennes åsikter om nämndemännens vara eller icke vara känner jag dock inte till.
Problemet uppstår när åsikter går stick i stäv med gällande rätt. vilekt det uppenbart har gjort i det här fallet. Det pekar mot att överrätten prövar frågan.
Vad gäller nämndemännens vara eller inte vara har jag inte uttryckt någon åsikt om att avskaffa nämndemän.
Fy, vad sjukt! Hur kan sådant här förekomma? Jag trodde vi var förbi den här typen av beteende? Ett nej betyder alltid ett nej, om man är osäker är det bättre att låta bli skulle man kanske tycka. Om pojke är osäker på om en tjej velar och säger nej, men menar ja, då kanske pojken ifråga ska se till att hon är tydlig med vad hon vill innan han tvångsdrar isär hennes ben. Att han till och med har erkänt att hon sagt nej, gör ju detta ännu sjukare. Hur kan man som nämndeman se förbi detta?
Det hade onekligen varit intressant att läsa den domen, ja. Nämndemännens agerande synes vara obegripligt.
Skicka en kommentar