Idag skriver New York Times om hur det begav sig i Sverige i början av 1990-talet när vårt ekonomiska system sånär brakade samman. Skatteminister och ansvarig för finansmarknaderna var vid den tiden en viss Bo Lundgren (m). Han är väl idag mest känd för sitt dåliga eftermäle, något som på sätt och vis är oförtjänt. Få borgerliga politiker har nämligen bättre än Lundgren bidragit till välfärdens räddning - och det två gånger!
Den första gången han ryckte in var just under bankkrisen 1992. Genom att nationalisera banker och samtidigt, vilket den socialdemokratiska oppositionen krävde, se till att dessa åtminstone i hög grad återbetalade pengarna staten pumpade in i dem, såg han till att finansmarknaderna höll sig kvar ovanför vattenytan. På sikt räddade det välfärden.
Den andra gången Lundgren var räddare i nöden var under valrörelsen 2002. Med honom vid rodret gjorde moderaterna gjorde sitt sämsta val på 30 år och socialdemokraterna kunde stärkta komma tillbaka till makten. Därmed blev det då inte tal om några 130 miljarder kronor i skattesänkningar och välfärden fick leva vidare.
Alla goda ting äro tro, heter det. Jag väntar med spänning på Lundgrens nästa insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar