För första (?) gången utvärderas nu det av högerregeringen införda jobbskatteavdraget. I en rapport av LO-ekonomerna behandlas systematiskt effekterna av skattesänkningarna som hittills uppgår till ca 50 miljarder kronor. Slutsatsen är dyster.
Visserligen, säger LO-ekonomerna, bidrar avdraget till fler jobb men anmärkningsvärt få i förhållande till omfattningen av det. Detta, tillsammans med det faktum att de högst avlönade i en del fall kan väntas gå ned i arbetstid på grund av skattesänkningarna på höga inkomster och fastigheter, gör att reformen bara betalar sig till 70 procent. Resten, drygt 15 miljarder kronor, måste betalas med försämringar för sjuka och arbetslösa. Sjukersättningar, a-kassa, pensioner och studiebidrag är alla inkomster vars värde därmed urholkas. Stora grupper halkar efter och klyftorna växer utan att "kakan växer". Det blir inte mer pengar till välfärden som moderaterna har hävdat.
Varför ter sig då inte verkligheten som moderaterna vill ha den? Den främsta anledningen är att den förra skattepolitiken, socialdemokraternas, inte alls hämmade arbetskraftsutbudet. Högern ansåg att stora skattesänkningar skulle medföra att folk skulle jobba mer. Det var kungstanken med jobbskatteavdraget - en idé som nu måste stryka på foten. För jobbskatteavdraget gör inte att folk att arbetar mer (jämför ovan) och bara en liten andel av dem som saknade arbete, de frivilligt arbetlösa, går in på arbetsmarknaden på grund av avdraget. Denna grupp består av personer som inte lever på vare sig socialförsäkringar eller pensioner - till exempel hemmafruar.
Förutom ökade klyftor och nedskärningar i välfärden (med minskad trygghet och alla dess konsekvenser) innebär jobbskatteavdraget att incitamenten för utbildning och kompetensutveckling minskar, framförallt för dem med låga inkomster. Det är mycket allvarligt. Det krävs inte någon examen i ekonomi för att förstå att för Sveriges del handlar en god och hållbar ekonomisk utveckling, nya jobb och en god välfärd inte om en återgång till fler underbetalda arbeten som inte kräver vare sig yrkes- eller högskoleutbildning.
Högern har schabblat bort högkonjunkturen. Den tog inte chansen att bygga Sverige starkt. Vi behöver därför, mer än på mycket länge, en regering som satsar där det behövs - på utbildning, på punktinsatser för grupper som hamnat i kläm, på en sund finanspolitik, på fler jobb i välfärden, på grön teknik. Vi behöver en socialdemokratisk regering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar