Jag är precis hemkommen från ett möte vars syfte var att diskutera den nyligen antagna Biblioteksplanen för Lunds kommun.
Då vi diskuterade hur biblioteket rent praktiskt skulle kunna utföra det uppdrag som planen ger biblioteket vad gäller "det offentliga samtalet", började nämndens folkpartistiska ordförande prata om någonting. Han talade om hur vi borde samarbeta med ett enskilt, gärna stort, företag för att få dem att uppmuntra sin personal att sjunga i kör (till exempel, andra kulturella sysslor skulle nog också gå bra). Han avslutade sitt anförande med att ställa den retoriska frågan om vi förstod vad han menade - jag uppfattade åtminstone frågan som retorisk, för det verkade liksom inte vara någon som kände för att svara på den. Dock insåg jag att jag verkligen inte förstått ett ord av vad han sa (eller rättare sagt dess relevans, så jag tänkte att jag kanske missat någonting) och sa rätt ut att jag inte förstod. Då upprepade han sitt lilla anförande, och jag hade fortfarande inte förstått förslagets relevans för det offentliga samtalets utformande.
Det var vid det här laget som jag började känna mig smått otrevlig, när jag helt enkelt var tvungen att ställa frågan hur han menade att detta skulle vara relevant för det offentliga samtalet, eller om han bara kände för att prata om det lite hipp som happ sådär (var väl inte riktigt så jag uttryckte mig, men nu fanns det verkligen inget sätt att fråga trevligt iallafall).
Diskussionen fortsatte (för det blev nu verkligen en diskussion) med att han intygade att han faktiskt menade att detta hörde hemma under begreppet offentligt samtal. Själv fick jag då påpeka att ett samtal inte var riktigt offentligt om ett företag skulle komma och domdera med sina villkor, eller ens för den delen om vi politiker skulle domdera alltför mycket med våra villkor för samtalets utveckling - detta, menade jag, skulle hindra samtalet från att ha en offentlig natur. Detta då både ett företag och vi som politiker har speciella intressen som vi företräder.
Detta tolkade han som att jag var livrädd för kommersiella företag. Jag antar att det är det som man kallar "dead end"?
Då vi diskuterade hur biblioteket rent praktiskt skulle kunna utföra det uppdrag som planen ger biblioteket vad gäller "det offentliga samtalet", började nämndens folkpartistiska ordförande prata om någonting. Han talade om hur vi borde samarbeta med ett enskilt, gärna stort, företag för att få dem att uppmuntra sin personal att sjunga i kör (till exempel, andra kulturella sysslor skulle nog också gå bra). Han avslutade sitt anförande med att ställa den retoriska frågan om vi förstod vad han menade - jag uppfattade åtminstone frågan som retorisk, för det verkade liksom inte vara någon som kände för att svara på den. Dock insåg jag att jag verkligen inte förstått ett ord av vad han sa (eller rättare sagt dess relevans, så jag tänkte att jag kanske missat någonting) och sa rätt ut att jag inte förstod. Då upprepade han sitt lilla anförande, och jag hade fortfarande inte förstått förslagets relevans för det offentliga samtalets utformande.
Det var vid det här laget som jag började känna mig smått otrevlig, när jag helt enkelt var tvungen att ställa frågan hur han menade att detta skulle vara relevant för det offentliga samtalet, eller om han bara kände för att prata om det lite hipp som happ sådär (var väl inte riktigt så jag uttryckte mig, men nu fanns det verkligen inget sätt att fråga trevligt iallafall).
Diskussionen fortsatte (för det blev nu verkligen en diskussion) med att han intygade att han faktiskt menade att detta hörde hemma under begreppet offentligt samtal. Själv fick jag då påpeka att ett samtal inte var riktigt offentligt om ett företag skulle komma och domdera med sina villkor, eller ens för den delen om vi politiker skulle domdera alltför mycket med våra villkor för samtalets utveckling - detta, menade jag, skulle hindra samtalet från att ha en offentlig natur. Detta då både ett företag och vi som politiker har speciella intressen som vi företräder.
Detta tolkade han som att jag var livrädd för kommersiella företag. Jag antar att det är det som man kallar "dead end"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar