På den republikanska sidan står det nu i pratiken klart att Arizonasenatorn John McCain avgår med segern. Han kommer att bli sitt partis presidentkandidat. Det är mycket ledsamt, därför att han är den av samtliga ursprungliga republikanska kandidater som har störst chanser att förhindra att Vita Huset blir demokratiskt. McCain har genomgånde i opinionsmätningarna klarat sig bättre mot Obama och Clinton än den kristna högerns namn, Mike Huckabee (som fortfarande vägrar att ge upp) och Mitt Romney.
Hos demokraterna pågår kampen ännu. Det är både spännande och oroväckande, för partiet har helt enkelt inte råd med en utdragen, känslosam och uppslitande strid - inte när man för första gången på mycket länge har chansen att definitivt sätta punkt för republikansk dominans, inte när motståndaren är den han är. Men ändå sker det: i Michigan och Florida diskuteras om primärvalen där skall göras om senare under våren (*), superdelegaterna kan olyckligt nog få en avgörande roll och i TV-reklam kritiserar nu Clinton och Obama öppet varandra.
Varför måste det alltid vara så här? Varför måste våndan bli som störst när det finns två bra (**) personer att välja mellan? När det istället borde ses som en stor tillgång? När bägge både på grund av sin politik och på grund av sin könstillhörighet respektive etnicitet utgör en milstolpe i amerikansk och världspolitisk historia? Det är faktiskt litet bittert.
För min egen del önskar jag Hillary Clinton i Ovala Rummet, men Barack Obama skall inte vara mer än ett hjärtslag därifrån.
----------------------------------------------------------------------------------
Under strecket kan noteras apropå opinionsmatchningar mellan möjliga presidentkandiater att den demokrat som i samtliga mätningar klarat sig bäst mot republikaner är John Edwards, som nu har givit upp. Trots att han av toppkandidaterna hade det tydligast klassbaserade vänsterprogrammet var det alltså han som ledde med bredast marginal över såväl McCain som Giuliani, Romney och Huckabee. Vad visar detta? Troligen och sorligt nog att det lönar sig att vara man och vit. Jag är mycket orolig för detta faktums konsekvens i början av november i år.
(*) Mot demokraternas nationella organisations vilja höll partiets Michigan- och Floridaavdelningar sina premiärval redan i januari. För detta straffades de med förbud att utse delegater. Clinton vann med tio procentenheter i Florida.
(**) "bra" med amerikanska mått mätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar