Två ledande folkpartister i Malmö vill förbjuda alla andra språk än svenska i klassrummen. Att folkpartister kommer med sådana xenofobiutspel överraskar mig inte. Något som däremot bekymrar mig är att tre fjärdedelar av de över fyrtiotusen personer som svarat på Aftonbladets webbfråga håller med. Glädjande nog har både Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet uttalat sig negativt om förslaget som enligt dessa är både omöjligt att genomföra och dessutom ett brott mot förbudet mot etnisk diskriminering.
Min egen far (och därmed indirekt jag) är en av tiotusentals personer som redan drabbats av sådana här grumliga tankar om ”försvenskning”. När han började skolan på 40-talet så blev man bestraffad om det upptäcktes att man talade tornedalsfinska eller samiska i klassrummet eller på skolgården. Detta förbud underlättade inte på något sätt lärandet av svenska. Vad det däremot gjorde var att inpränta en känsla av skam över ens ”fula” hemspråk. Det enda konkreta resultatet av förbudet blev därför att många av barnen i kommande generationer, däribland jag, aldrig fick lära oss våra föräldrars språk. Trots att de fortsatt tala tornedalsfinska med vänner och bekanta såg de aldrig något värde i att lära vidare språket till barnen. Det är med stor sorg jag därför frågar mig hur många intressanta samtal med de äldre i min omgivning jag missat genom åren och hur mycket kunskap om vårt lokala kulturarv som försvunnit, allt eftersom jag och många andra unga tornedalingar inte kan hänga med i samtalen. Nu har attityden mot tornedalsfinska och samiska visserligen ändrats, stora resurser läggs nu ner på att försöka rädda resterna av de språk man tidigare försökt utrota. I dagens samhälle lovordas ju dessutom språkkunskaper och det är därför intressant att notera att ledande företrädare av Folkpartiet som ju försökt profilera sig i skolfrågor kommer med sådana här uppenbart motsägelsefulla förslag. Jag antar att vissa språk och kulturer är finare än andra i Folkpartiets ögon.
Det är en sak att undervisningen i kommunala skolor ska ske på svenska men att kräva ett totalt förbud av användandet av språket i vissa sammanhang är ett stort steg tillbaka. Är nästa steg en tillbakagång till tanken om nomadskolor (internatskolorna där samiska barn skulle ”civiliseras”), börjar tiden närma sig då alla andra kulturer än den svenska eller på sin höjd västerländska ska förbjudas? Debatten om huruvida muslimer ska tillåtas bära huvudduk i skolan förs ju redan. Däremot hör man aldrig tal om att förbjuda elever att bära synliga kors och det är fortfarande helt ok att ha skolavslutningar i kyrkan. Om förbudet mot huvudduk i skolan genomförs undrar jag verkligen om detta även kommer tillämpas på de flickor som tillhör den kristna laestadianrörelsen, även de klär ju sig med huvudduk av religiösa skäl.
2 kommentarer:
Du har helt ratt. Det ar en tamligen oroande utveckling som haller pa att ske i de svenska skolorna. Det kanske mest oroande ar, som du ocksa skriver, att den har utvecklingen tycks ha sant stort folkligt stod. Egentligen borde man kanske inte vara forvanad over resultatet i den omrostning du namner; det ar trots allt precis den har typen av "hardaretagpolitik" som folkpartiet gick till val pa. Det ar precis den har typen av retorik som gav dem sa stora framgangar 2002. Kanske for att den ar enkel, och saledes lattare att ta till sig an mer komplicerade, men troligtvis riktigare, forklaringar.
Folkpartiet har ratt nar de sager att svenskundervisningen maste prioriteras, men den typ av svenskundervisning de talar om tycker jag inte hor hemma i svenska skola. I Bjorklund med fleras satt att se pa saken ar det invandrare som inte vill lara sig svenska (egentligen precis samma tanke som i spraktest-iden) precis som det ar alla sjukskrivna som inte vill jobba. Det ar ett ganska latt satt att forklara problem.
Problemen i skolan beror i Bjorklunds varld pa att lararna inte far straffa eleverna, att alla (?) lyssnar pa MP3 hela tiden och pa att invandrare inte vill lara sig svenska. Den svenska skolan, som jag alltid varit ratt stolr over, ska nu tillbaka till 30-talet.
Val att marka, men tyvarr lite uppmarksammat, ar att Bjorklunds satt att se pa svenska spraket och svenskundervisning har mott starkt motstand fran flera av landets ledande sprakforskare och svenskdidaktiker.
Till min glädje så ställde vänsterpartisten Pernilla Zethraeus i dagens interpellationsdebatt en fråga om detta utspel till den ansvarige ministern för minoritetsfrågor, moderaten Lena Adelsohn Liljeroth. Pernilla nämnde i sin fråga det tidigare förbudet mot att tala finska och samiska och den skam över språket detta medförde med alla dess konsekvenser. Glädjande nog verkar ministern också vara emot förslaget. Därmed inte sagt att allt är som det bör, utspelet har antagligen gynnat främlingsfientliga krafter och ytterligare legitimerat dessa åsikter hos många.
Skicka en kommentar