fredag, februari 27, 2009

A tribute to Ronald Reagan - om Tomas Tobé (M) själv får välja

I dag halkade jag in på den moderata riksdagsledamoten Tomas Tobés blogg. Dagens inlägg där bestod av en bild på av en kaffekopp på riksdagsbänken som ledamoten olovligen (?) hade tagit med sig in i kammaren samt en hyllningsfilm till Ronald Reagans ära.

Ronald Reagan var en av modern tids värsta folkvalda härskare. Med hans goda minne mördade den nicaraguanska högergerillan Contras ungefär 50 000 människor. Utifrån hans direktiv återupptogs kapprustningen och planerades omfatta även rymden. Och på hans initiativ släpptes kapitalismen slutligen fri från de förnuftets kedjor som tidigare hållit den stången. Resultatet av det blev våldsamt ökade klyftor och en sargad välfärd.

Att detta inte bekymrar Tomas Tobé är uppenbart. Frågan är om han inte rentav sympatiserar med ovanstående. Den svenska unghögern har ju aldrig skämts för att öppet hylla stats- och regeringschefer vars politik har varit så mörkblå att den skiftat i svart. Det gick väl an så länge den satt i opposition. Men att dessa sprättar, som om de själva få välja sina idoler väljer sådana som Reagan och Thatcher, nu har makten i Sverige är direkt provocerande.

Jag säger som SAAB-arbetarna: Varsla regeringen och sparka den ut i kylan senast 2010!

måndag, februari 16, 2009

Till minne av Björn Afzelius: Så vill jag bli

I dag är det 10 år sedan Björn Afzelius gick bort i lungcancer, endast 52 år gammal. Med honom förlorade vi en inte perfekt vänsterröst men en skarp sådan med hjärtat på rätta stället. Han var en stor diktare som hanterade både mellanmänskliga relationer och stora politiska frågor. Han drog sig inte för att säga de stora orden om det så gällde kärlek eller förakt för borgerlighetens människofientlighet. Han skippade förskönande omskrivningar när han ansåg att det var nödvändigt, men utan att ge avkall på sin tydliga språkkänsla. Vi behöver fler sådana människor i dag. Nedan följer en av hans vackraste texter. Själv beskriver han den som "min första kärlekssång, och min kanske vackraste melodi".

Så vill jag bli
Det blåste i mitt inre en iskall, höstlig vind.
Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind.
Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn.
Och huden blev en fästning som inget släppte in.

Då stod du där i vimlet och sträckte ut din hand,
som polstjärnan på himlen som hjälper en i land.
Så råkades två stjärnor i rymdes oändlighet,
två tynande lanternor på havets ödslighet.

Och den som börjat stelna och trotsa kärleken
befruktades till att leva och älska själv igen.

Så vill jag bli som solen som värmer dina ben,
som luften och som jorden, som livet de dig ger.
Så vill jag bli som regnet när vägen din känns hård
och kunna fukta marken framför dig där du går.

För den som vill veta mer om Afzelius: gå in på hemsidan, www.bjornafzelius.com

tisdag, februari 10, 2009

Kryssa Anna Hedh!

Rösta på Socialdemokraterna och kryssa Anna Hedh den 7 juni 2009!
  1. Anna är en pålitlig EU-kritiker - den enda av 220 socialdemokrater i parlamentet som röstade nej till Lissabonfördraget
  2. Anna tar strid för en solidarisk alkoholpolitik - utsedd till årets parlamentariker i hälsofrågor
  3. Anna kämpar för arbetares och konsumenters rättigheter - ska vi ha en inre marknad ska den regleras
  4. Anna står emot Bryssels gubbklubbar - arbetar för jämställdhet och mot sexslavhandel
  5. Anna arbetar för ett fritt Palestina - motsatte sig EU:s isoleringspolitik som bidrog till Gazakonflikten
Mer information finns på sidan www.kryssaanna.nu

Gå även gärna med i "Kryssa Anna 2009" på Facebook[1]. Vi växer så det knakar, men du behövs också!

[1] http://apps.facebook.com/causes/203385

söndag, februari 08, 2009

Skrota vårdvalet!

Jag fortsätter med vårdtemat. Detta blogginlägg kommer att avhandla vårdvalen.

Vårdval är en i grunden borgerlig idé. Den sägs syfta till mer valfrihet för patienten, men sorgligt nog har begreppet valfrihet aldrig definieras, aldrig granskats och aldrig kritiseras. Istället har "valfriheten" blivit okontroversiellt, universellt, ett slags axiom. Det enda som provocerar i dag är de få protester som trots allt hörs. Tron på valfrihet har trängt sig djupt in i de socialdemokratiska leden, och det har lett till en acceptans för borgerlig politik istället för nya, fräscha vänsteridéer för välfärden. Istället för att diskutera hur personalinflytandet kan stärkas och tillgängligheten ökas, hur handläggningen kan effektiviseras och arbetsklimatet förmänskligas diskuterar vi hur enkelt det ska bli för patienten att byta vårdgivare! Och vi gör det som om det i sig skulle leda till fler sängplatser på sjukhusen, kortare köer och att vårdpersonalen får känna att tiden faktiskt räcker till. Men vårdval är, för att citera Distriktsläkarföreningens ordförande Maria Dalemar, "bara ett nytt sätt att omfördela de pengar som redan finns i primärvården. Vill man ha mer utrymme för prevention, för fortbildning och för klinisk forskning måste man tillföra mer resurser"[1].

Det är hårda ord och de kommer från läkarkåren själva. Men det stannar inte vid detta. För samtliga vårdvalssystem som har sjösatts (Stockholm, Halland och Västmanland) kritiseras hårt av primärvårdsläkarna i en studie av Läkarförbundet. Att personalen ifrågasätter Filippa Reinfeldts extremliberala politik i Stockholm är väl inget nytt, men att även Hallandsläkarna ger "Hallandsmodellen" icke godkänt borde få åtminstone oss socialdemokrater att börja fundera. I två artiklar i förrförra numret av Läkartidningen presenterades resultaten av ovan nämnda studie [2]. Trots att Hallandsmodellen får minst kritik är ändå läkarnas omdömen iögonenfallande. Bara kring 30 procent anser att "ersättningssystemet premierar ett hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt"; hela 60 procent tar avstånd från det påståendet. Maria Dalemar kommenterar undersökningen med följande: "Primärvården har fått många verbala satsningar som inte åtföljts av resurstillskott. Vi ser nu att inte heller Halland är lösningen. Det stämmer att Hallandsläkarna är väldigt ljumma till sin modell, vilket gäller även för läkare i andra vårdsvalssystem."

Allting är dock inte nattsvart: en majoritet av de tillfrågade anser att vårdenheternas uppdrag har tydliggjorts. Men samtidigt, vilket är absolut allvarligast, säger 60 procent av berörda läkare i Halland, 80 procent i Stockholm och 65 procent i Västmanland att "många korta [läkar]besök premieras för mycket" och lika många menar att man nu den på egna enheten har "fått det svårare att prioritera patienter med stora kroniska vårdbehov". Det kan bara tolkas på ett enda sätt: inte bara rena privatiseringar och fri etableringsrätt riskerar principen om vård efter behov. Samtliga vårdval, i drift eller planerade, kan faktiskt leda till att de som behöver vården mest blir utan, när deras vårdcentral får minskade anslag därför att viktningen på grund av sjukdomsbördan blir för liten.

Med ovanstående som bakgrund måste frågan ställas: Är det verkligen för mycket begärt att vi, när vi kommer tillbaka till makten, sätter stopp för detta vanvett och istället öppnar för ökat personalinflytnade och reda pengar till vårdcentralerna? Ja till vård efter behov! Nej till jobbskatteavdrag 3, 2 och 1!

[1] http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=11279
[2] http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=11280

måndag, februari 02, 2009

Damberg och Nylund Watz skadar Sahlin och partiet!

Kanske borde jag ha avstått från att formulera rubriken så som jag gjorde. Men jag kunde faktiskt inte låta bli. För jag vill peka på den dubbla standard som råder angående vilken kritik som är OK och vilken som inte är det. När Morgan Johansson och Heléne Fritzon svarade på några frågor om det skånska partidistriktets remissvar på rådslaget om arbete slogs det upp på många socialdemokratiska bloggar som en konspiration mot Mona Sahlin. Men nu, när Mikael Damberg och Ingela Nylund Watz, själva aktivt går ut i en borgerlig tidning och på flera avgörande punkter tar avstånd från ett beslutat program, då hörs inga förbittrade röster om skadeskjutning och vingklippning.

För min del får Damberg och Nylund Watz förvisso förespråka ökad avgiftsfinansiering som ett sätt att modernisera vården; det är deras demokratiska rättighet och ingen attack mot Sahlin. Att förslaget i sig är borgerligt och ganska korkat och därför i sakfrågan förtjänar mycket kritik är en annan sak. Ty för det första ökar nämligen en utvidgad egenfinansiering orättvisorna och för det andra leder det knappast till någon betydande resursförstärkning. Det svensk sjukvård behöver är istället i huvudsak två saker:

1) Mer pengar
Det behövs mer resurser till vården. Många landsting är på väg att säga upp personal och i ännu fler drar man ner på planerade operationer och ökar väntetider. Det är dåligt både för patienterna och sysselsättningen, men det kan faktiskt också vara dåligt för samhällsekonomin. För istället för att annars yrkesaktiva får sin operation och sedan återgå till arbetet tvingas fler för att vara sjukskrivna längre med dålig hushållsekonomi och utan att kunna delta i produktionen. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets krav på 10 miljarder kronor extra under 2009 och 2010 är därför ett steg i rätt riktning men troligen inte tillräckligt på lång sikt. Det finns emellertid ingen anledning för vänstern att frukta en diskussion om pengar - jag är övertygad om att det går att gå till val med budskapet om att socialdemokratisk välfärdspolitik inte kan bedrivas med borgerlig skattepolitik.

2) Stopp för privatiseringar och istället mer personalinflytande
Privatiseringar och entrepenadiseringar löser faktiskt inga vårdproblem. För det första är det visat i nordamerikansk forskning att privata alternativ i snitt erbjuder både dyrare och något sämre vård än offentlig dito. För det andra ökar valfriheten knappast. Det är välkänt erfarenhetsmässigt inom primärvården att de sjukaste ofta "trillar tillbaka" i offentlig regi om de prövat privata utförare. För det tredje kan man naturligtvis alls fråga sig varför den så kallade valfriheten måste finnas mellan privat och offentligt - varför inte helt enkelt mellan offentligt och offentligt? För det fjärde är det mycket sällsynt att personalens initiativmöjligheter och arbetsvillkor förbättras nämnvärt bara för att Carema eller Attendo Care tar över. I de fall det händer brukar det bara betyda att den offentliga vården, som alltid måste vara tillgänglig, hänvisas till tyngre uppgifter och dess personal till besvärligare arbetstider.

Härmed inte sagt att den offentliga vården är duktig på att tillvarata sin personal. Nej, i denna sak finns mycket att göra. För både ur ideologisk och praktisk synvinkel är det rimligt att det är personalen själv som ska visa vägen för att inom vården minska krångel och byråkrati och effektivisera rutiner kring och handläggningar av enskilda patienter. För vem kan göra det bättre än de? Så låt gärna pengapåsen öppnas för strukturerade projekt runt om på vårdcentraler och sjukhus i vilka personalens kreativitet och sakkunskap får blomma ut och spridas till andra enheter. Det vore både vänster och lönsamt.

PS Jag återkommer i ett senare inlägg till Nylund Watz och Dambergs respektive partiets övriga förslag i sjukvårdsfrågan. DS

söndag, februari 01, 2009

Leve Islands nya regering!

I dag kan Island stoltsera med sin första vänsterregering. Den består av Socialdemokraterna och Gröna vänstern och leds av den populära vänstersocialdemokraten Jóhanna Sigurðardóttir. Därmed har inte bara kapitalet (den isländska högern förde under 1990-talet en extrem avregleringspolitik) fått sig en känga utan också patriarkatet. Ty Sigurðardóttir är förutom kvinna också homosexuell, den första öppna personen ur HBT-kollektivet att bli regeringschef. Det kanske bästa av allt är dock att den nya statsministerns sexualitet sedan länge, av vad jag har förstått, har varit en icke-fråga.

Jag önskar Sigurðardóttir och hennes regering all lycka till och hoppas på en fortsättning av den efter valet i slutet av april. Må det gå dem väl och må det isländska regeringsskiftet bli det första vårtecknet för vänstern som helhet. Vi är ju så oerhört trötta på borgerlig vinter.

PS Även Markus Blomberg är lika glad som jag. DS

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, QX

Barbari - men varför?

Det finns bara ett ord för att beskriva den förfärliga misshandel gässen vars dun hamnar i våra kuddar utsätts för: barbari. Det är oacceptabelt.

Varför är vår värld så grym?
Vad gjorde oss till sådana monster?
Varför skadar vi varandra? Varför plågar vi djur?
Varför låter vi barnen svälta? Varför låter vi dem bära vapen i meningslösa krig?
Varför straffas oskyldiga för vad brott makten har begått?
Varför bombar Israel Palestina? Varför bränner man synagoger?
Varför, varför, varför?
Och varför ser vi inte alla till att detta får sitt slut?