lördag, december 13, 2008

Alla skulle vi alltså den vägen vandra

Så kommer då till sist Opinionsundersökningen. Den som visar att skillnaden mellan blocken minskar, att Sverigedemokraterna (1) har stabiliserats över fyra procentsstrecket och att partiet hämtar sitt starkaste stöd hos (unga och manliga) LO-medlemmar - den mätning som visar att också vi i Sverige, likt Norge och Danmark, drabbats ovh troligen kommer att få leva med främlingsfientlighetens fula tryne.

Men jag är inte förvånad. Den här utvecklingen har jag och många med mig varnat för. Vi har känt den komma. Den är väntad i ett politiskt läge där arbetarnas alternativ inte är väsensskild från den klassiska borgerlighetens och när arbetaroppositionen vägrar att ta strid med alla till buds stående medel för en modell som både värnar goda arbetsvillkor och stoppar att arbetare ställs mot arbetare. Det spelar ingen roll att unga arbetarklasskvinnor i genomsnitt har fått det ännu sämre än männen (men trots det inte röstar på rasistiska partier), det spelar ingen roll att utlandsfödda i genomsnitt oftare drabbas av arbetslöshet och social utslagning, det spelar ingen roll att alla fakta motbevisar de främlingsfientligas neadertalspropaganda. För så länge inte förtroendet är arbetarrörelsens, så länge den inte på allvar visar att den står på de vanliga människornas sida, så länge den upplevs som en politisk elit som hellre fraterniserar med Svenskt näringsliv om att kratta manegen för alla dessa ENTREPENÖRER än att kräva strukturella åtgärder mot arbetslöshet och hellre gullar med Wallström i Bryssel än att ta parti för byggettan i Stockholm som krävde sin och de lettiska arbetarnas rätt - så länge kommer också Sverige att gå i fel riktning.

Det brukar heta att ett förtroende förloras snabbt men återfås mycket långsamt. Det ligger mycket i det. Det finns inte längre en dag att förlora, särskilt inte om man heter Sahlin och vill bli statsminister 2010 i en riksdag utan rasistiska högerpartier.

(1) Från och med nu kommer jag att skriva partiers namn med stor begynnelsebokstav eftersom det skrivsättet är sedan tidigare år det rekommenderade. Se språkrådets hemsida. Jag gör det dock under protest - för visst ser det vansinnigt fult och barnsligt ut?!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Sverigedemokraterna går framåt! Super. Äntligen ett svenskvänligt och sanningssägande parti. Sd är ett icke-rasistiskt mittenparti, faktiskt.

Och sedan håller jag med dig om Språkrådets nya rekommendationer. Jag blev också förbannad på det och mejlade dem...

Catti Ullström sa...

Haha, jag har tampats med samma problem med partinamnen. Det känns så fel, och så är det numera så rätt...

Daniel sa...

Till "Anonym": Apropå att skriva till språkrådet - jag borde egentligen höra av mig till dem angående det urlöjliga ordet "svenskvänlig". Det är helt orimligt att det över huvud taget skall finnas.

Till Catti: Jag skrev faktiskt till språkrådet för att rådgöra med det i en fråga. Vi socialdemokrater skriver ofta "socialdemokrati" när avser partiet eller kanske egentligen den i någon bemärkelse diffusare och bredare "(socialdemokratiska) rörelsen"; andra gånger avser vi den socialdemokratiska ideologin, den demokratiska socialismen. Frågan är alltså: Skall socialdemokratin skrivas med stort eller litet s? Svaret är litet. Dessutom, om vi ändå håller på med språkråd, bör naturligtvis adjektivet "socialdemokratisk" skrivas med litet s, liksom substantivet "socialdemokrat" som i "jag är socialdemokrat". Tyvärr ser man ganska ofta personer som i sin iver sätter stort s där också.

Spettan sa...

SD mittenparti?? Allvarligt talat, går man med fötterna på jorden när man skriver något sådant?

Annars tycker jag att det är viktigt att SAP och LO på allvar får släppa samförstånds politiken, samt diskutera klassisk klasspolitik för det är faktiskt det som detta handlar om.

Tycker jag!

Anonym sa...

Men FRA då?
Kan marginaliseringen av politiken ha något med de traditionella riksdagspartiernas ovilja och misstänksamhet mot sina väljare.
Din väljare eller fd väljare är dum.
Övertyga honom inte. Välj en ny väljare?
Sen undrar jag hur många inom de sk "omhändertagna" grupperna, som traditionellt lika gärna röstar borgerligt mot socialdemokrati.
Är inte det att se sig som en räddare i nöden år ut och år in? Var det inte därför som S förlorade. Inte för att feta män över 65 tappat stinget inom partiet.
När Bodström lämnar S-politiken, då ska jag rösta S igen.
Mvh fd S-väljare.

Daniel sa...

Till den nya "Anonym".

Jag besvarar mer än gärna kommentarer som berör mina inlägg, men det känns inte riktigt som att det du har skrivit passar in i den kategorin.

Dock vill jag ta upp en av de saker du skriver. Det handlar om riksdagspartiernas "misstänksamhet" mot sina väljare. Jag håller med om det värsta ett vänsterinriktat parti kan göra är att underskatta sina sympatisörer. De borgerliga partierna kan göra det, eftersom Sverige i dag är borgerligt (om än med sociala förtecken). För de borgerliga partiernas väljare spelar det inte så stor roll om skattekvoten sänks med en eller tre procentenheter det här året eller om sjukhusen privatiseras denna eller nästa mandatperiod. Men för vänsterväljarna, för de socialt utsatta, spelar dagspolitiken en oerhört stor roll. Nivåer i a-kassan och sjukförsäkringen m.m. påverkar dem direkt. Av denna anledning begår ett vänsterinriktat parti politiskt självmord om den överger sina principer i dagspolitiken, för dess väljare är direkt beroende av att det förs en vänsterpolitik.

Resultatet av minskat förtroende blir ett sjunkande valdeltagande och en stor "marknad" för högerrasisitiska partier.

Spettan sa...

håller helt och fullt med dig Daniel!