Höginkomsttagare värda 23 gånger mer än barnen i Högeralliansens Sverige

I dag presenterar den borgerliga regeringen en satsning på barn och och unga. Den omfattar totalt 820 miljoner kronor. Det kan jämföras med den skattesänkning på nästan 19 miljarder högern givit den tiondel av befolkningen med högst inkomster, det vill säga personer som tjänar mer än 52 000 kronor i månaden.

19 miljarder är mer än 800 miljoner - närmare bestämt 23 gånger mer. Men så är det alltså att i högerns Sverige värderas den rikaste tiondelen av befolkningen 23 gånger högre än landets alla barn och unga. Ska vi verkligen låta oss nöjas med det?

Källor:
Aftonbladet
Svenska Dagbladet
Statistiska centralbyrån
Rödgrön.se "Högerpolitiken klyver Sverige"

Lämna lärarna i fred!

Sedan en tid tillbaka hotar moderatstyrda Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) lärarna med en förändring av yrkeskårens arbetstider. I dag arbetar en heltidsanställd lärare 45,5 timmar i veckan, varav 35 timmar är arbetsplatsförlagda. De återstående tio timmarna är förtroendetid. Således arbetar lärarna, trots loven, lika många timmar per år som alla andra. Och förmodligen arbetar många lärare, just genom att de tar jobbet med sig hem, mer än många andra. Samtidigt är läraryrket till naturen ett självständigt jobb, om än att det ofta sker i lagform. Och precis som någon påpekade är det mycket svårt för en lärare att maska, om inte annat eftersom det alltför snart märks om proven inte rättas, om lektionerna inte planeras och om utvecklingssamtalen är oförberedda. Lärarna klarar alltså att ta ansvar för sin arbetstid. Det behöver inte SKL låta skolchefer och rektorer göra i ännu högre utsträckning.

Det andra argumentet mot en omreglering av lärarnas arbetstid är omtanken om eleverna. Om lärarna tvingas att befinna sig på skolan 40 timmar i veckan kommer de också att tvingas att ta fler lektioner, med följden att de får mindre tid att förbereda sig. SKL:s förslag kommer således troligen att leda i fel riktning: färre, inte fler, lärare.

Det finns rimligen några fördelar med en omreglering av lärarnas arbetstid. Men hittills har inte några avgörande sådana presenterats av högerledda SKL. Och ska en förändring komma till stånd är det högst rimligt att den ska nås som en uppgörelse mellan facket och arbetsgivarna. Därför förefaller det vara rimligt att, som Roger Mogert (S) med flera föreslår på dagens DN-debatt, lämna lärarnas arbetstid orörd och i stället fokusera på undervisningens kvalitet.

Se även Skolvärlden

Borg erkänner feltänk i sin politik

Oavsett hur man mäter har arbetslösheten ökat sedan de borgerliga tog makten 2006. Fler går också på socialbidrag. Den så kallade arbetslinjen har havererat. Allt fler unga går arbetslösa allt längre. Entydig forskning visar att det kommer att skada deras chanser att över huvud taget etablera sig på arbetsmarknaden. Priset för det är en negativ spiral av utslagning och sociala problem och ett oförsvarbart slöseri av mänskliga resurser. Ett tudelat Sverige växer fram.

För detta bär den borgerliga regeringen ett tungt ansvar. Den försatt chansen att bygga Sverige starkt under åren då högkonjunkturen såg till att jobben blev fler och statens ekonomi bättre. I stället reade högern ut våra gemensamma tillgångar för underpriser, sänkte skatten mest för de redan rika, införde vårdnadsbidrag och demolerade den sociala tryggheten som arbetslöshets- och sjukförsäkringen erbjöd. Arbetsmarknadspolitiken nedmonterades och av satsningen på forskning och utveckling blev inte mycket kvar. Näringspolitiken, denna påstådda borgerliga hemmamatch, blev ett rent fiasko - nystartsjobben likaså. Resulatet av detta blev massarbetslöshet, som tack och lovar tycks toppa vid nio, inte tolv, procent.

I dag tog finansminister Anders Borg det kanske första steget i en förlåt-mig-jag-hade-fel-serie om sin undermåliga politik. Han sade nämligen till Sverige Radio att "som ekonom går det att diskutera hur effektiv sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga var". I praktiken är det så nära ett erkännande man kan komma av att sänkningen var totalt missriktad.

En sänkning av arbetsgivaravgifter för unga kan förvisso låta som en god idé, men som alla goda idéer måste den prövas mot verkligheten. Och verkligheten har visat, vilket nu finansministern erkänt, att effekterna är minst sagt diskutabla. Troligen är det redan stora företag som även utan sänkningen hade anställt unga, som tjänat mest. Förlorare är i stället alla de arbetslösa som för pengarna sänkningen kostat kunde fått jobb i välfärden eller en vettig utbildning. Fast det är klart - det är så här borgerlig politik fungerar: det den ena handen ger till rika och stora företag tar den andra från unga och utsatta.

Det är bra att Borg erkänner sitt feltänk. Men det vore mycket bättre om han tog konsekvensen av det och såg till att de som länge påtalat felet för honom får ansvaret för jobben och tryggheten. Sverige behöver en socialdemokratiskt ledd regering - nu mer än någonsin.