Sedan en tid tillbaka hotar moderatstyrda Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) lärarna med en förändring av yrkeskårens arbetstider. I dag arbetar en heltidsanställd lärare 45,5 timmar i veckan, varav 35 timmar är arbetsplatsförlagda. De återstående tio timmarna är förtroendetid. Således arbetar lärarna, trots loven, lika många timmar per år som alla andra. Och förmodligen arbetar många lärare, just genom att de tar jobbet med sig hem, mer än många andra. Samtidigt är läraryrket till naturen ett självständigt jobb, om än att det ofta sker i lagform. Och precis som någon påpekade är det mycket svårt för en lärare att maska, om inte annat eftersom det alltför snart märks om proven inte rättas, om lektionerna inte planeras och om utvecklingssamtalen är oförberedda. Lärarna klarar alltså att ta ansvar för sin arbetstid. Det behöver inte SKL låta skolchefer och rektorer göra i ännu högre utsträckning.
Det andra argumentet mot en omreglering av lärarnas arbetstid är omtanken om eleverna. Om lärarna tvingas att befinna sig på skolan 40 timmar i veckan kommer de också att tvingas att ta fler lektioner, med följden att de får mindre tid att förbereda sig. SKL:s förslag kommer således troligen att leda i fel riktning: färre, inte fler, lärare.
Det finns rimligen några fördelar med en omreglering av lärarnas arbetstid. Men hittills har inte några avgörande sådana presenterats av högerledda SKL. Och ska en förändring komma till stånd är det högst rimligt att den ska nås som en uppgörelse mellan facket och arbetsgivarna. Därför förefaller det vara rimligt att, som Roger Mogert (S) med flera föreslår på dagens DN-debatt, lämna lärarnas arbetstid orörd och i stället fokusera på undervisningens kvalitet.
Se även Skolvärlden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar