I dag presenterade Miljöpartiet sitt program för en bättre järnvägstrafik. Jag håller med om varenda punkt. Programmet är ambitiöst och visionärt och samtidigt både initierat och sakligt. Det enda jag möjligen inte gillar är att de var först ut.
I korthet går programmet ut på stora satsningar på underhåll och utveckling av järnvägsnätet och en förändring av dels SJ:s direktiv (slopat vinstkrav), en sammanslagning av Jernhusen (som äger stationer, verkstäder och terminaler) och att Banverket ska utföra mer av sin verksamhet i egen regi.
Det är verkligen befriande att i dessa tider höra krav på sanering av den oreda avregleringarna har fört med sig för den svenska järnvägstrafiken. Naturligtvis har de bristande resurserna för underhåll och utveckling av järnvägsnätet haft avgörande betydelse för de problem vi har sett de senaste åren, men avsaknaden av ett samlat grepp över såväl trafiken som underhållet ska inte undervärderas som en källa till bekymmer. Miljöpartiet pekar ut både ökade kostnader till följd av vinstkrav (många aktörer: många vinstkrav), vilket leder till minskade marginaler, mindre långsiktighet, minskad personalstyrka, särskilt som marknaden i denna bransch är så begränsad till ett fåtal köpare.
Till detta kan läggas de uppenbara problem som finns när SJ:s tågresenärer som på grund av Banverkets bristande resurser och vinstkrävande entrepenörer blivit försenad inte kan gå in och värma sig i den av Jernhusen ägda tågstationen.
Sammanfattningsvis är alltså Miljöpartiet på rätt spår i järnvägsfrågan. Men mer borde göras. Till exempel borde ansvaret för både trafik och underhåll ligga under ett och samma tak. Det skulle dels göra ansvarsutkrävandet enklare, dels minska krånglet, och dels utgöra en motvikt mot att varje aktör för sig genom sina egna intressen försämrar helheten. Det är därför hög tid att slå samman SJ AB med Banverket och Jernhusen till ett nytt statligt, icke vinstdrivande verk vars uppgift det ska vara att säkra en punktlig, servicemedveten, prisvänlig och miljövänlig transport för såväl personer som gods.
Länk: Miljöpartiets förslag
Länk: DN, SvD
6 kommentarer:
Den rödgröna kloaksörjan hade 12 år på sig - 1994-2006, inget hände. Man byggde spår i övre norrland där ingen trafik går, där få folk bor. Den rödgröna kloaksörjan är full av sånt som finns i kloaker...
Danielssons lakejer verkar lika verklighetsflyktig som Peter Eriksson representerande Miljöpartiet. Snacka går ju men handla är något annat.
Typiskt för Miljöpartiet och Sossarna
Peter Eriksson borde kanske först ställa sig frågan varifrån han skall hitta all energi han behöver till sin järnvägstrafik efter att ha skrotat alla kärnkraftverk. Att socialdemokraterna bjuder in miljöpartiet till att styra i energipolitiken är ungefär lika smart som att sätta en sverigedemokrat som integrationsminister.
Olbap:
Vilken bedrift av dig att komma på att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte alltid har gjort precis rätt. Grattis till det! Grattis också till att lyckats säga "kloak" tre gånger på tre meningar. När nu detta gratulerande är avklarar: Har du något bra förslag på hur tågtrafiken ska bli bättre? (Som helst inte inbegriper kloaker...)
Anonym 1:
Typiskt för verklighetsskygga kommentatorer att inte våga stå för sina åsikter med namn. Men om vi ändå ska vi prata verklighetsflykt kanske vi ska nämna teorierna om marknadens fullkomlighet, teorier som via avregleringen av järnvägarna visat sig komma på skam. Och dessa teorier är det inte vi i S och MP som förfäktar....
Anonym 2:
S, V och MP har en bra och sansad överenskommelse för Sveriges energipolitik. Den ser nämligen till att inte göra Sverige uranberoende precis vid den tidpunkt (om 20-30 år) då uran blivit en ordentlig bristvara.
Svaret du gav tll Anonym 2 verkar inte ha ha tänkts över så mycket. Istället för att vara uranberoende av vårt eget kärnkraftverk blir vi det av finnarnas. Sedan föjler ett beroende av rysk gas och polsk/tyska kolkraftverk. Väldigt bra byte eller?
Det förutsätter naturligtvis att man väljer att sätta sig i en sådan sits. Vi vet att Sverige har goda förutsättningar för att både producera förnyelsebar el och att spara in på onödig konsumtion. Varken de fossila bränslena eller uranet är en hållbar lösning. Så enkelt är problemet. Att lösningen är betydligt svårare är jag den förste att erkänna. Därför är, återigen, de rödgrönas medelväg en bra lösning: avveckling med förnuft och samtidig utveckling av energibesparing och utbyggnad av förnyelsebar el.
Skicka en kommentar