"Nyligen förklarade tre allianspartier att de ville utreda euron, för att förbereda en anslutning. Det fjärde, folkpartiet, tyckte inte att det behövdes. De ansåg ändå att Sverige borde gå med. Om nya EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) hade fått bestämma skulle vi ha haft en ny omröstning redan i vår – bara sju år efter att 56 procent röstade nej.
Man kan fråga sig vad poängen med folkomröstningar är om vi ändå ska rösta om och om igen tills vi röstar rätt. Man undrar också om de borgerliga följer den internationella diskussionen när de talar om eurons framgångar mitt i krisen.
EU-kommissionen har i ett internt dokument varnat för att skillnaderna i eurozonen hotar hela valutan och den europeiska centralbanken såg sig nyligen nödgad att ta fram en analys om vad som händer om något land bryter sig ur euron.
Det finns fördelar med att ha samma valuta, men krisen har också avslöjat problemen. Den gemensamma räntan var alldeles för låg för snabbväxande länder som Spanien och Irland, så resultatet blev berusade marknader och maximal överhettning. Nu gör den höga eurokursen att sydeuropeiska länder i djup kris inte kan exportera sig ur krisen.
Alla regler om underskott och skulder har skrotats och Greklands skulder håller på att växa landet över huvudet. De massiva nedskärningar och skattehöjningar som krävs är knappast politiskt möjliga och kan ändå skada ekonomin än mer. Det talas seriöst om risken för en statsbankrutt, som kan smitta Spanien och Italien och kanske hela Europa.
Tyskland och Frankrike planerar i smyg en räddningsplan för Grekland. Vissa tongivande EU-politiker ser det som en möjlighet att tvinga på EU en finanspolitik med stora kapitalöverföringar till krisländer, men det skulle ge regeringarna klartecken för vanstyre. Vill det tyska folket verkligen vara med och betala för det? Vill vi svenskar det?
Och vem är då mannen bakom orden. Jo, under över alla under - Johan Norberg!
Metro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar