Det senaste halvårets debatt mellan bland andra Daniel Suhonen (från tidskriften Tvärdrag) och Karolina Ramqvist (från tidskriften Arena) är viktig. Därför är det beklagligt att den i så hög grad är nedsolkad av nidbilder. Suhonen utmålas som någon som sörjer en svunnen tid då frågor om kön och i ännu mindre grad genus och inte alls hbt var på agendan. Ramqvist, å andra sidan, blir närmast beskriven som någon som går nyliberalernas ärenden, som helt struntar i klass utan i stället endast bryr sig om sådant som bara den välbetalda och belästa innerstadsboende medelklasskvinnan kan unna sig att intressera sig för.
Båda dessa nidbilder är felaktiga. Daniel Suhonen är verkligen inte, i motsats till vad Helle Klein skriver, "sektvänster". Hans kritik mot Arena går ut på att den i vissa fall saknar klassperspektiv och därmed går miste om en analys av en förtrycksgrund som trots allt delas av oerhört många människor oavsett dessas könsidentitet, sexuella läggning eller migrantstatus. Som någon uttryckte det: "De [Arena] vill förstå kulturen. Vi [Arenas kritiker] vill förstå samhället. De vill förändra kulturen. Vi vill förändra samhället."
Karolina Ramqvist har naturligtvis inget emot kollektivavtal. Självklart vill hon att inkomstjämlikheten ska öka och att järnvägen ska behållas i gemensam regi. Men hon skriver inte så ofta om det. Precis som Suhonen knappast har gjort sig känd för att återkommande diskutera ojämlikhet på grund av könsidentitet. De bägge, Suhonen och Ramqvist, skriver väl om det som intresserar dem mest. Och för vänstern av i dag är bådas områden relevanta. Det är alltså inte om ämnesvalet utan om perspektiven på dessa debatten borde handla.
Det är en stor seger för jämlikheten att allt fler kräver att den utvidgas på allt fler områden. Men denna seger kan också bli dess fall. Om inte någon inom vänstern vågar betona alla människors gemenskap riskerar centrala fundament att ryckas från jämlikhetens chanser till varaktig framgång. Det faller sig också här naturligt att påpeka nödvändigheten av en gemensam organisering hos vänstern - inte nödvändigtvis under samma namn men åtminstone under samma paraply. Ty vi har ju det centrala gemensamt: jämlikheten.
För egen del anser jag att världen ska få och bör vara brokig. Så länge den är jämlik. Det är den jämlika brokigheten jag vill. För den krävs en politik grundad på en samhällsanalys utgående från maktperspektiv och gemenskapsperspektiv. Vi måste fråga oss inte bara vilka individer utan också vilka grupperingar som har makten och hur de har makten. Oavsett hur individualiserade vi än blir så kommer vi alltid att kunna analysera oss själva och andra i någon typ av kollektiv, även om var och en tillhör flera "demografiska" schatteringar. Och utan den förståelse, ingen förståelse.
Det är nu möjligt att jag gör mig skyldig till det jag ovan i artikeln beskyllde Suhonen och Ramqvist för - att förenkla och snedvrida varandras argument. Det må så vara - jag säger det ändå: För, Suhonen och Ramqvist, det nya är inte hbt och det gamla är inte klass. Det verkliga är att att det kan vara både och.
Vänstern handlar, som sagt, om jämlikhet. På alla samhällets plan och i alla faser av livet. Jämlikheten är vänsterns berättelse, vår historia och vår framtid. Det vore därför välkommet om vi kunde återgå till att diskutera just detta. Det tror jag att huvuddelen av dem som de mest högljudda debattörerna i denna sak tycks vilja tala för är mest intresserade - och mest betjänta - av.
4 kommentarer:
Jag tycker du gör det lite för lätt för dig med en sådan "å ena sidan, å andra sidan" position. Att det skulle handla om den gamla "ska vi tänka på klass eller kön/sexualitet"-frågan tror jag inte alls. I botten är det snarare en klassisk höger-vänster-fråga. Arena är inte alltid dåligt, men redaktionen driver i princip alltid en socialliberal linje, i vilka frågor det än må gälla. Det får man så klart göra, och hellre Westerberg än Björklund liksom. Men ska man ha massvis av pengar från LO för att göra det?
Det är ju precis det jag säger.
För det första att det är möjligt att jag förenklar en smula, och att jag är i princip den enda i den här debatten som erkänner det, trots att alla gör det. Jag underkänner argumenten om de från Ramqvists sida skulle handla om att Suhonen är gammaldags och vice versa från Suhonens sida om han anser Arena vara en översexualiserad tidskrift.
För det andra skriver jag att jag, precis som du verkar tycka, att det - som jag uttryckte i mitt inlägg - "inte är om ämnesvalen utan om perspektiven på dem som debatten borde handla". Och jag är absolut för de socialistiska perspektiven snarare än de socialliberala dito.
Utan att veta exakt med vilka medel LO stöder Arena kan jag väl tycka att Tvärdrag är ett exempel på en tidskrift som förtjänar ett särskilt vänligt bemötande, också ekonomiskt. Och i det rådande borgerliga samhällsklimatet är jag särskilt angelägen om att Tvärdrags bidrag i debatten hörsammas.
Naturligtvis är förtryck pga kön lika verkligt som förtryck pga klass. Problemet med Arena är inte det, utan att de tycks anse att problem upphör att vara problem om man "ser det vackert".
Att de är idealister.
För övrigt: Suhonens mfl.s kritik finns på flera håll i världen, bl.a. här: http://us-intellectual-history.blogspot.com/2009/03/cunning-of-history-or-unintended.html
Jag säger det nu för tredje gången: Det är PERSPEKTIVET på ämnet, inte ämnesvalet, som är intressant. Och Arenas perspektiv har jag över huvud taget inte uttalat mig om. Vilket perspektiv jag har tycker jag framgår tillräckligt tydligt om man läser dels aktuellt inlägg dels tidigare inlägg.
Skicka en kommentar