En myt mindre om Malmö

De senaste åren har vi matats med hårresande berättelser om våldsbrott i Malmö. Bilden av en stad där ingen kan känna sig trygg har fäst sig på mångas näthinnor. Men är oron verkligen motiverad?

I Malmö genomförs årligen sedan 1998 trygghetsundersökningar. Sydsvenskan rapporterar i dag att av de tillfrågade för år 2013 svarade 1,6 procent att de senaste tolv månaderna utsatts för "fysiskt våld som givit upphov till smärta".[1] Det är förstås för mycket i sig - och definitivt tillräckligt för att de allra flesta ska känna (till) någon som tillfogats våld enligt ovan.

Är då denna siffra, 1,6 procent, hög eller låg jämfört med riket som helhet, eller jämfört med hur det var förr i Malmö? Ja, jämfört med toppåret 2008 har det skett mer än en halvering, och också jämfört med sekelskiftet har andelen våldsutsatta fallit.

Varken för riket som helhet eller för landets två andra storstäder, Stockholm och Göteborg, har jag hittat undersökningar som ställt exakt samma fråga som den för Malmö. Men det finns data på utsatthet för misshandel, som rimligen bör kunna tjäna som jämförelse. I Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning för år 2012 uppgav 1,9 procent i hela riket att de misshandlats.[2] I Stockholms stads trygghetsmätning för 2011 sågs samma siffra, 1,9 procent.[3]

Malmöborna tycks således numera löpa ungefär lika stor - eller liten - risk att utsättas för våld som stockholmarna, eller genomsnittsmedborgaren, gör. Det är glädjande att konstatera att utvecklingen går åt rätt håll, och att myten om Malmö som våldets stad spricker vid granskning av fakta.

Trots att våldet minskat verkar skildringarna av det intensifieras.[4] Det är därför inte konstigt att att uppfattningen hos många skiljer sig från hur det faktiskt ser ut. Oro baseras sällan på siffror och statistik utan oftast på dramatiska rubriker och TV-tid. Vi människor tänker inte sannolikhet - vi tänker risk.

Frågor om våld, hot och trakasserier, inte minst på rasistisk eller sexistisk grund, är dock alltför allvarliga för att förvrängas av felaktiga föreställningar. Därför är Sydsvenskans artikel i dag ett exempel på riktigt bra journalistik.

[1] Sydsvenskan
[2] Brå
[3] Stockholms stad
[4] Brottsoffer och anhöriga i kvällspressen. C-uppsats vid Mittuniversitetet Sundsvall. (Se referenserna.)

Gör plats för fler i Lunds gymnasieskolor

Det är trångt i Lunds gymnasieskolor. Ikväll behandlade Utbildningsnämnden utbudet av gymnasieplatser i Lund för hösten 2014. Många elever vill gå i Lunds gymnasieskolor, så många att flera behöriga sökande inte får plats – skolorna är fullproppade och diskussioner förs om att bygga en femte gymnasieskola. Men även om det beslutas att sätta spaden i marken inom en snar framtid tar det ju ett par år att bygga en ny skola. Och fram till dess har vi en situation där vi har lundelever – och elever från andra kommuner - som inte får plats på en kommunal skola i Lund. Givetvis är det glädjande att så många söker sig till Lunds kommunala gymnasieskolor – i en del andra kommuner har man direkt motsatta problem. Men det skapar också stora utamningar när det gäller att försöka ge eleverna möjlighet att läsa det de vill och var de vill. På kvällens sammanträde gjorde vi ett försök att ge fler elever möjlighet att läsa i Lund – genom att starta två nya program (två samhällsklasser och två ekonomiklasser) på gymnasieskolan Vipan. Detta skulle skapa både fler utbildningsplatser och ge gymnasieskolan ifråga en mer generell profil igen – något jag tror är bra. Dessvärre vann vårt yrkande inte gehör hos majoriteten. Däremot föreslog moderaterna att nämnden skulle ta fram ett underlag spm redocisar behov av lokaler samt de ekonomiska konsekvenserna av att inrätta studieförberedande program på Vipan. Och att detta ska redvisas i februari. Så i vilket fall som helst har positionerna flyttats fram något.Men samtdigt betyder ett nej till två ekonomi och två samhällsklasser med start i höst att det kommer skjutas ytterligare framåt i tiden. Det betyder att vi har fyra klasser färre till hösten än vad vi hade kunnat ha. Det tycker jag är synd.

Sent ska syndaren vakna?

Idag kom beskedet – skatten i Lund höjs med 40 öre. Det är i och för sig glädjande att även den borgerliga majoriteten har förstått att det behövs mer resurser och att det förutsätter en skattehöjning. Det har vi sagt i flera år. Senast i juni i år – då vi lade fram ett förslag om en höjning av skatten med 40 öre och samma borgare som alltså föreslår 40 öre idag röstade emot. Då behövdes inte en höjning sade borgarna. I juni föreslog vi också en förstärkning till Servicenämnden - för att kunna ta hand om underhållet till våra förskolor som har problem med fukt och mögel. Men inte heller det behövdes i juni. Sent ska syndaren vakna. Några månader senare behövs det i vart fall även i de borgerliga leden. Vi har under en lång rad av år sett hur nedskärningarna har fått effekter för verksamheterna. Fallande lärartäthet, minskad personal inom äldreomsorgen med mera. De åtgärder som föreslås innehåller nästan inga satsningar alls. Det är en konsekvens av ökade kostnader för bl.a läraravtal och nya riktlinjer för bemanning. Det är frågan om ren symtombehandling. Det är inte kul eller enkelt att höja skatten och vi tycker att det är viktigt att vända och vrida på alla slantar men för oss är det uppenbart att de budgetförstärkningar som presenterats idag inte alls täcker de behov som finns i kommunen. Hur vårt alternativ kommer att se ut presenterar vi i anslutning till Kommunstyrelsen om två veckor.

Vad händer med mediacentralen?

Vi stödjer i grunden iden med att integrationsanslaget kommer fler föreningar till del. Integrationsarbetet är inte en exklusiv angelägenhet för de så kallade invandrarföreningarna utan en mängd föreningar bedriver dagligen verksamhet som på olika sätt främjar integration i kommunen. Det kan vara allt från fotbollsklubbar till kulturföreningar och studiecirklar av olika slag. Frågan är dock vad som kommer att hända med mediacentralen som LIFS (Lunds Integrationsfrämjande samarbetsorganisation) driver. I april 2012 fattade kommunstyrelsen beslut om att säga upp avtalet med Lunds Integrationsfrämjande Samarbetsorganisation (LIFS). Mediacentral vars uppdrag är i grunden att ansvara för en radiostudio och ge ut en tidning men verksamheten har de senaste åren kompletteras och omfattar även andra områden. Lunds kommun borde ta upp en dialog med LIFS för att hitta en lösning som innebär att mediacentralens verksamhet kunde behållas samtidigt som integrationslagets användning vidgas och omfattar fler föreningar. Det ena borde inte behöva utesluta det andra. På gårdagens Kommunstyrelse yrkade vi Socialdemokrater med stöd av övriga i oppositionen att vi skulle uppdra åt kommunkontoret att i dialog med LIFS utarbeta ett avtal som innebär att mediacentralens verksamhet kan fortsätta. Dessvärre fick vi inte gehör för yrkandet.

Droppen som urholkar stenen

351 personer är hemlösa i Lund enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. 107 personer av dessa levde enligt kartläggningen i andrahandskontrakt via kommunen. 85 personer i akut hemlöshet – det vill säga sov på hotell, härbärge, jourboende, skyddat boende, vandrarhem, camping eller utomhus. Ingen borde behöva uppleva en sådan otrygghet i tillvaron. Under flera års tid har hemlösheten varit en politisk vattendelare i lundapolitiken. En samlad röd och grön opposition har krävt konkreta åtgärder och framförallt ett förändrat synsätt. Vi har krävt att den så kallade lundamodellen (döpt efter sin upphovsstad) också ska tillämpas här och att hemlösheten inte ska betraktas som en fråga för Lunds socialförvaltning utan som ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen. Motståndet har varit hårt från den borgerliga majoriteten. I dagens sydsvenskan kan man läsa om det ”letter of intent” som föreslås från regeringens samordnare om hur man ska komma till bukt med hemlösheten föreslås nämligen bland annat att kommunen ska använda sig av arbetsmetoden Bostad först. Det vill säga att utgångspunkten är bland annat att ett fast och säkert boende är en grundläggande rättighet som ska gälla alla eftersom en egen bostad är en förutsättning för att andra eventuella problem skall kunna åtgärdas. Att en fast trygg punkt i tillvaron också gör det lättare att ordna upp sin tillvaro i övrigt. Efter att oppositionen har drivit frågan i flera år och regeringens samordnare förordar ett arbetssätt som i allt väsentligt är samma förslag som oppositionen drivit - ändrar den borgerliga majoriteten inställning. Åtminstone till viss del. Man skriver nämligen under på att prova Bostad förstmetoden. Visst kunde man också ha hoppats att majoriteten också skulle säga att hemlöshet är ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen och därför bör hanteras nämndsövergripande. Men en delseger är också en seger. Och detta är en bra början. Droppen har urholkat en liten del av stenen. Och det kan göra att fler personer får en egen bostad.

Små skoskav av saknad

Igår tog vi avsked av Camilla Odnhoff på ett regnigt Hven. Camillas långa politiska engagemang i såväl Erlanders regering som S-kvinnoklubben eller för den delen i sitt värv som landshövding lever dock kvar på flera sätt. Dels i politiska reformer som hon har medverkat till – men också genom den kunskapsöverföring hon så gärna bidrog med när tillfälle gavs. Eller som förebild – en stark politiker med glimten i ögat. Ständigt vetgirig, ständigt påläst och välformulerad, ständigt någon idé om hur man skulle kunna göra och vad som behöver göras. Under ceremonin vandrade tankarna till ljusa minnen och diskussioner, för visst var det så att man inte alltid var överens i sakfrågor. Om förberedelserna inför S-kvinnor i Lunds hundraårsjubileum och den minnesskrift som Camilla bidrog till. Om hennes inledande kommentarer på ett möte när vi diskuterade hundraårsjubiléet – ”ja här ska ni få höra på någon som ni ser snart är hundra”. Om de e-postmeddelanden man fick någon gång ibland efter något möte när man sagt något som uppskattades av damen (negativa synpunkter har jag aldrig fått skriftligen – däremot direkt på plats). Kreativt stolpskott var rubriken på ett meddelande och frågan gällde att jag hade kritiserat det faktum att man funderade på att dela ut könsstereotypa presenter i samband med ett torgmöte. Medföljde en länk till någon annan tävling från ett större kosmetikaföretag där man kunde vinna läppglans en masse – och en liten slutkläm om att ”det är ju tur att vi inte behöver konkurrera med dem”. Begravningen var vacker, ljus och lättsam, även om det också var jobbigt att ta avsked. För starka personer lämnar avtryck i själen – små eller stora fotspår som gör sig påminda och gnager lite här och lite där. Små skoskav av saknad.

Tal till kongressen

I går valdes jag till vice ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet. Det är en fantastiskt stor ära. Jag ser fram emot det kommande året! I samband med valet höll jag ett kort tal. Det kan, om någon vill, läsas här:

Kamrater, studentförbundare!

Tack för ert förtroende att tillsammans med förbundsordförande, förbundssekreterare och förbundsstyrelsen leda S-studenter det kommande året.

Jag ska göra allt jag kan för att axla det förtroendet.

Även om det känns extra nervöst att vara förbundets första vice ordförande är det på sätt och vis också skönt att vara först. Ingen kommer i alla fall att kunna säga att jag var sämre än min föregångare.

Studentförbundare!

S-studenter är speciellt. Inte bara inom arbetarrörelsen utan också i svensk politik i stort. Vi har en särskild roll att fylla. Det är att visa att det går att vara radikala, resonerande och refomistiska på en och samma gång.

Allt för ofta tycks det mig som att väljare och valda – ibland också från det socialdemokratiska partiet – börjar se motsättningar här. Som om det inte skulle gå att vända och vrida på saker och ändå komma till punkt. Som om det inte skulle gå att tänka fritt och stort och ändå kunna ta folk där de är för att flytta samhällsdebatten dit vi vill ha den.

Det här är en farlig utveckling. Den skapar onödiga konflikter. Och missbruk av ord. Ett sådant missbrukat ord är "pragmatisk".

Jag vet inte om ni vet det. Jag visste det inte själv förrän jag kollade upp det. Men "pragmatisk" betyder varken handlingsförlamad eller förblindad av opinonsmätningar och fokusgrupper.

"Pragmatisk" har sitt ursprung i både grekiska och latin. På latin betyder det "kunnig i statsangelägenheter". På grekiska "driftig, verksam, till gärning". Med denna definition ser jag gärna ett pragmatiskt studentförbund och socialdemokrati. Låt oss verka för det.

Studentförbundare!

Varje förbundsstyrelse, klubbstyrelse och enskild medlem bör ha följande mål: Att lämna efter sig ett S-studenter som är större och bättre än det var när vi, du och jag, steg in verksamheten.

Men det här årets förbundsstyrelse, klubbstyrelser och alla nu aktiva medlemmar har ytterligare en livsviktig uppgift. Och det är att vinna val så att vi kan erövra framtiden. Vi måste öka stödet för socialdemokratin bland landets studerande.

...

Alla vi här inne brinner för en fri och jämlik värld. Där ute finns det tusentals och åter tusentals som delar våra ideal eller som kan övertygas. Nu går vi ut och värvar dem. Nu sätter vi i gång. Det var inte här det började men det var här det tog fart. Tillsammans gör vi det möjligt!

Tack!