De senaste åren har vi matats med hårresande berättelser om våldsbrott i Malmö. Bilden av en stad där ingen kan känna sig trygg har fäst sig på mångas näthinnor. Men är oron verkligen motiverad?
I Malmö genomförs årligen sedan 1998 trygghetsundersökningar. Sydsvenskan rapporterar i dag att av de tillfrågade för år 2013 svarade 1,6 procent att de senaste tolv månaderna utsatts för "fysiskt våld som givit upphov till smärta".[1] Det är förstås för mycket i sig - och definitivt tillräckligt för att de allra flesta ska känna (till) någon som tillfogats våld enligt ovan.
Är då denna siffra, 1,6 procent, hög eller låg jämfört med riket som helhet, eller jämfört med hur det var förr i Malmö? Ja, jämfört med toppåret 2008 har det skett mer än en halvering, och också jämfört med sekelskiftet har andelen våldsutsatta fallit.
Varken för riket som helhet eller för landets två andra storstäder, Stockholm och Göteborg, har jag hittat undersökningar som ställt exakt samma fråga som den för Malmö. Men det finns data på utsatthet för misshandel, som rimligen bör kunna tjäna som jämförelse. I Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning för år 2012 uppgav 1,9 procent i hela riket att de misshandlats.[2] I Stockholms stads trygghetsmätning för 2011 sågs samma siffra, 1,9 procent.[3]
Malmöborna tycks således numera löpa ungefär lika stor - eller liten - risk att utsättas för våld som stockholmarna, eller genomsnittsmedborgaren, gör. Det är glädjande att konstatera att utvecklingen går åt rätt håll, och att myten om Malmö som våldets stad spricker vid granskning av fakta.
Trots att våldet minskat verkar skildringarna av det intensifieras.[4] Det är därför inte konstigt att att uppfattningen hos många skiljer sig från hur det faktiskt ser ut. Oro baseras sällan på siffror och statistik utan oftast på dramatiska rubriker och TV-tid. Vi människor tänker inte sannolikhet - vi tänker risk.
Frågor om våld, hot och trakasserier, inte minst på rasistisk eller sexistisk grund, är dock alltför allvarliga för att förvrängas av felaktiga föreställningar. Därför är Sydsvenskans artikel i dag ett exempel på riktigt bra journalistik.
[1] Sydsvenskan
[2] Brå
[3] Stockholms stad
[4] Brottsoffer och anhöriga i kvällspressen. C-uppsats vid Mittuniversitetet Sundsvall. (Se referenserna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar