Gör plats för fler i Lunds gymnasieskolor

Det är trångt i Lunds gymnasieskolor. Ikväll behandlade Utbildningsnämnden utbudet av gymnasieplatser i Lund för hösten 2014. Många elever vill gå i Lunds gymnasieskolor, så många att flera behöriga sökande inte får plats – skolorna är fullproppade och diskussioner förs om att bygga en femte gymnasieskola. Men även om det beslutas att sätta spaden i marken inom en snar framtid tar det ju ett par år att bygga en ny skola. Och fram till dess har vi en situation där vi har lundelever – och elever från andra kommuner - som inte får plats på en kommunal skola i Lund. Givetvis är det glädjande att så många söker sig till Lunds kommunala gymnasieskolor – i en del andra kommuner har man direkt motsatta problem. Men det skapar också stora utamningar när det gäller att försöka ge eleverna möjlighet att läsa det de vill och var de vill. På kvällens sammanträde gjorde vi ett försök att ge fler elever möjlighet att läsa i Lund – genom att starta två nya program (två samhällsklasser och två ekonomiklasser) på gymnasieskolan Vipan. Detta skulle skapa både fler utbildningsplatser och ge gymnasieskolan ifråga en mer generell profil igen – något jag tror är bra. Dessvärre vann vårt yrkande inte gehör hos majoriteten. Däremot föreslog moderaterna att nämnden skulle ta fram ett underlag spm redocisar behov av lokaler samt de ekonomiska konsekvenserna av att inrätta studieförberedande program på Vipan. Och att detta ska redvisas i februari. Så i vilket fall som helst har positionerna flyttats fram något.Men samtdigt betyder ett nej till två ekonomi och två samhällsklasser med start i höst att det kommer skjutas ytterligare framåt i tiden. Det betyder att vi har fyra klasser färre till hösten än vad vi hade kunnat ha. Det tycker jag är synd.

Sent ska syndaren vakna?

Idag kom beskedet – skatten i Lund höjs med 40 öre. Det är i och för sig glädjande att även den borgerliga majoriteten har förstått att det behövs mer resurser och att det förutsätter en skattehöjning. Det har vi sagt i flera år. Senast i juni i år – då vi lade fram ett förslag om en höjning av skatten med 40 öre och samma borgare som alltså föreslår 40 öre idag röstade emot. Då behövdes inte en höjning sade borgarna. I juni föreslog vi också en förstärkning till Servicenämnden - för att kunna ta hand om underhållet till våra förskolor som har problem med fukt och mögel. Men inte heller det behövdes i juni. Sent ska syndaren vakna. Några månader senare behövs det i vart fall även i de borgerliga leden. Vi har under en lång rad av år sett hur nedskärningarna har fått effekter för verksamheterna. Fallande lärartäthet, minskad personal inom äldreomsorgen med mera. De åtgärder som föreslås innehåller nästan inga satsningar alls. Det är en konsekvens av ökade kostnader för bl.a läraravtal och nya riktlinjer för bemanning. Det är frågan om ren symtombehandling. Det är inte kul eller enkelt att höja skatten och vi tycker att det är viktigt att vända och vrida på alla slantar men för oss är det uppenbart att de budgetförstärkningar som presenterats idag inte alls täcker de behov som finns i kommunen. Hur vårt alternativ kommer att se ut presenterar vi i anslutning till Kommunstyrelsen om två veckor.

Vad händer med mediacentralen?

Vi stödjer i grunden iden med att integrationsanslaget kommer fler föreningar till del. Integrationsarbetet är inte en exklusiv angelägenhet för de så kallade invandrarföreningarna utan en mängd föreningar bedriver dagligen verksamhet som på olika sätt främjar integration i kommunen. Det kan vara allt från fotbollsklubbar till kulturföreningar och studiecirklar av olika slag. Frågan är dock vad som kommer att hända med mediacentralen som LIFS (Lunds Integrationsfrämjande samarbetsorganisation) driver. I april 2012 fattade kommunstyrelsen beslut om att säga upp avtalet med Lunds Integrationsfrämjande Samarbetsorganisation (LIFS). Mediacentral vars uppdrag är i grunden att ansvara för en radiostudio och ge ut en tidning men verksamheten har de senaste åren kompletteras och omfattar även andra områden. Lunds kommun borde ta upp en dialog med LIFS för att hitta en lösning som innebär att mediacentralens verksamhet kunde behållas samtidigt som integrationslagets användning vidgas och omfattar fler föreningar. Det ena borde inte behöva utesluta det andra. På gårdagens Kommunstyrelse yrkade vi Socialdemokrater med stöd av övriga i oppositionen att vi skulle uppdra åt kommunkontoret att i dialog med LIFS utarbeta ett avtal som innebär att mediacentralens verksamhet kan fortsätta. Dessvärre fick vi inte gehör för yrkandet.

Droppen som urholkar stenen

351 personer är hemlösa i Lund enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. 107 personer av dessa levde enligt kartläggningen i andrahandskontrakt via kommunen. 85 personer i akut hemlöshet – det vill säga sov på hotell, härbärge, jourboende, skyddat boende, vandrarhem, camping eller utomhus. Ingen borde behöva uppleva en sådan otrygghet i tillvaron. Under flera års tid har hemlösheten varit en politisk vattendelare i lundapolitiken. En samlad röd och grön opposition har krävt konkreta åtgärder och framförallt ett förändrat synsätt. Vi har krävt att den så kallade lundamodellen (döpt efter sin upphovsstad) också ska tillämpas här och att hemlösheten inte ska betraktas som en fråga för Lunds socialförvaltning utan som ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen. Motståndet har varit hårt från den borgerliga majoriteten. I dagens sydsvenskan kan man läsa om det ”letter of intent” som föreslås från regeringens samordnare om hur man ska komma till bukt med hemlösheten föreslås nämligen bland annat att kommunen ska använda sig av arbetsmetoden Bostad först. Det vill säga att utgångspunkten är bland annat att ett fast och säkert boende är en grundläggande rättighet som ska gälla alla eftersom en egen bostad är en förutsättning för att andra eventuella problem skall kunna åtgärdas. Att en fast trygg punkt i tillvaron också gör det lättare att ordna upp sin tillvaro i övrigt. Efter att oppositionen har drivit frågan i flera år och regeringens samordnare förordar ett arbetssätt som i allt väsentligt är samma förslag som oppositionen drivit - ändrar den borgerliga majoriteten inställning. Åtminstone till viss del. Man skriver nämligen under på att prova Bostad förstmetoden. Visst kunde man också ha hoppats att majoriteten också skulle säga att hemlöshet är ett samhällsproblem som ska engagera hela kommunen och därför bör hanteras nämndsövergripande. Men en delseger är också en seger. Och detta är en bra början. Droppen har urholkat en liten del av stenen. Och det kan göra att fler personer får en egen bostad.

Små skoskav av saknad

Igår tog vi avsked av Camilla Odnhoff på ett regnigt Hven. Camillas långa politiska engagemang i såväl Erlanders regering som S-kvinnoklubben eller för den delen i sitt värv som landshövding lever dock kvar på flera sätt. Dels i politiska reformer som hon har medverkat till – men också genom den kunskapsöverföring hon så gärna bidrog med när tillfälle gavs. Eller som förebild – en stark politiker med glimten i ögat. Ständigt vetgirig, ständigt påläst och välformulerad, ständigt någon idé om hur man skulle kunna göra och vad som behöver göras. Under ceremonin vandrade tankarna till ljusa minnen och diskussioner, för visst var det så att man inte alltid var överens i sakfrågor. Om förberedelserna inför S-kvinnor i Lunds hundraårsjubileum och den minnesskrift som Camilla bidrog till. Om hennes inledande kommentarer på ett möte när vi diskuterade hundraårsjubiléet – ”ja här ska ni få höra på någon som ni ser snart är hundra”. Om de e-postmeddelanden man fick någon gång ibland efter något möte när man sagt något som uppskattades av damen (negativa synpunkter har jag aldrig fått skriftligen – däremot direkt på plats). Kreativt stolpskott var rubriken på ett meddelande och frågan gällde att jag hade kritiserat det faktum att man funderade på att dela ut könsstereotypa presenter i samband med ett torgmöte. Medföljde en länk till någon annan tävling från ett större kosmetikaföretag där man kunde vinna läppglans en masse – och en liten slutkläm om att ”det är ju tur att vi inte behöver konkurrera med dem”. Begravningen var vacker, ljus och lättsam, även om det också var jobbigt att ta avsked. För starka personer lämnar avtryck i själen – små eller stora fotspår som gör sig påminda och gnager lite här och lite där. Små skoskav av saknad.

Tal till kongressen

I går valdes jag till vice ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet. Det är en fantastiskt stor ära. Jag ser fram emot det kommande året! I samband med valet höll jag ett kort tal. Det kan, om någon vill, läsas här:

Kamrater, studentförbundare!

Tack för ert förtroende att tillsammans med förbundsordförande, förbundssekreterare och förbundsstyrelsen leda S-studenter det kommande året.

Jag ska göra allt jag kan för att axla det förtroendet.

Även om det känns extra nervöst att vara förbundets första vice ordförande är det på sätt och vis också skönt att vara först. Ingen kommer i alla fall att kunna säga att jag var sämre än min föregångare.

Studentförbundare!

S-studenter är speciellt. Inte bara inom arbetarrörelsen utan också i svensk politik i stort. Vi har en särskild roll att fylla. Det är att visa att det går att vara radikala, resonerande och refomistiska på en och samma gång.

Allt för ofta tycks det mig som att väljare och valda – ibland också från det socialdemokratiska partiet – börjar se motsättningar här. Som om det inte skulle gå att vända och vrida på saker och ändå komma till punkt. Som om det inte skulle gå att tänka fritt och stort och ändå kunna ta folk där de är för att flytta samhällsdebatten dit vi vill ha den.

Det här är en farlig utveckling. Den skapar onödiga konflikter. Och missbruk av ord. Ett sådant missbrukat ord är "pragmatisk".

Jag vet inte om ni vet det. Jag visste det inte själv förrän jag kollade upp det. Men "pragmatisk" betyder varken handlingsförlamad eller förblindad av opinonsmätningar och fokusgrupper.

"Pragmatisk" har sitt ursprung i både grekiska och latin. På latin betyder det "kunnig i statsangelägenheter". På grekiska "driftig, verksam, till gärning". Med denna definition ser jag gärna ett pragmatiskt studentförbund och socialdemokrati. Låt oss verka för det.

Studentförbundare!

Varje förbundsstyrelse, klubbstyrelse och enskild medlem bör ha följande mål: Att lämna efter sig ett S-studenter som är större och bättre än det var när vi, du och jag, steg in verksamheten.

Men det här årets förbundsstyrelse, klubbstyrelser och alla nu aktiva medlemmar har ytterligare en livsviktig uppgift. Och det är att vinna val så att vi kan erövra framtiden. Vi måste öka stödet för socialdemokratin bland landets studerande.

...

Alla vi här inne brinner för en fri och jämlik värld. Där ute finns det tusentals och åter tusentals som delar våra ideal eller som kan övertygas. Nu går vi ut och värvar dem. Nu sätter vi i gång. Det var inte här det började men det var här det tog fart. Tillsammans gör vi det möjligt!

Tack!

PRO, skatten och välfärden

Med kort varsel fick jag kasta mig in i en allmänpolitisk debatt och frågestund hos PRO (Pensionärernas Riksorganisation).

Hos oss i panelen var huggtänderna vässade och det blev bra studs i diskussionen. Jag lyfte bland annat upp vikten av träffpunkter och servicelinjer – för att skapa sociala mötesplatser och möjligheten att åka kollektivt. Träffpunkterna fyller en social funktion och ger den som kanske sitter hemma ensam mycket en möjlighet att leva ett aktivt liv och skapa sig ett umgänge som ger en mer meningsfull vardag. Utgångspunkten måste vara att behovet av social samvaro knappast försvinner för att man blir äldre och kanske inte är så mobil längre – varför skulle det vara så?

Vi pratade också om våra olika budgetalternativ och vi socialdemokrater fick kritik för att vi föreslår en skattehöjning om 40 öre (Miljöpartiet föreslår 60 öre och Vänsterpartiet 80). På sätt och vis var det bra – för då kunde vi diskutera vilka behov som finns och vilket ansvar vi har som politiker att se till att vi har fungerande barnomsorg, skola, socialtjänst, äldrevård och mycket annat. Och visst finns ett värde i att hålla nere skatten – men inte till vilket pris som helst – jag menar att vi har passerat gränsen om vi ska kunna erbjuda en bra välfärd. Det är dock inte oproblematiskt att kommuner och landsting runt om i riket går fram med skattehöjningar för att svara upp till behoven. Ökade kostnader beror delvis på en statlig politik där reformer inte finansieras - och att nedmonteringar av exempelvis socialförsäkringssystemet har gjort att fler personer behöver ekonomiskt bistånd – en kostnad som hamnar hos kommunen. När kommunerna tvingas höja skatten för att svara upp till behoven höja den för alla – oavsett inkomst – det finns ingen inkomstutjämnande effekt i den kommunala skatten – till skillnad från en statlig skatt som kan ha den effekten.

Men jag tycker inte att det är rimligt eller hållbart att man får springa benen av sig inom exempelvis äldreomsorgen – eftersom nedskärningar har gjort att man har minskat personalen med så mycket som en femtedel på en del boenden. Jag vill inte heller se fler lärare som sjukskriver sig på grund av sin stressade arbetssituation. Eller att personal väljer att gå ner från heltid till deltid för att de inte orkar arbeta heltid längre. Vi har inte bara ett ansvar för verksamheten utan också för den personal som arbetar i verksamheten. Om inte det var nog att konstatera att behoven kräver större intäkter även om vi vänder på varenda sten, finns det en sak till. Att jag tycker att det är bättre att var och en bidrar efter förmåga efter våra behov – att det vi bär gemensamt blir en mindre börda än om var och en ska betala själv.

Skattar bäst som skattar mest? Ett inlägg om SSU:s och LUF:s skatteutspel

I helgen presenterade SSU och Liberala ungdomsförbundet (LUF) på DN debatt gemensamma utgångspunkter för en ny skattereform. Huvuddragen är sänkt skatt på arbete och kapital, höjd skatt på konsumtion och miljöförstöring, slopade skattereduktioner och -avdrag och en mer enhetlig moms. Men vad får förslaget för konsekvenser - strategiskt och sakligt? Och är alla idéer som framförs så kloka?

Reaktionerna
I rådande politiska klimat är naturligtvis utspelet högintressant i sig själv. Det är sannolikt
unikt i svensk politisk historia att ett ungdomsförbund till ett regeringsparti gör gemensam sak med det största oppositionspartiets ungdomsförbund i en så central fråga som skattesystemets utformning. Lägg därtill att de unga liberalerna underkänner stora delar av regeringspolitiken och sensationen är ett faktum.

Att fler resonerar så blir tydligt vid en genomläsning av de många bittra kommentarer som florerat i sociala media av LUF-arnas regeringskollegor [1]. Samtidigt infinner sig förstås frågan: Visste Folkpartiledningen något eller blev den tagen på sängen? Det har i media skvallrats om S-flörtar från ett moderattrött Folkparti.

De socialdemokratiska synpunkterna har huvudsakligen varit positiva. Sveriges nästa finansminister Magdalena Andersson hyllade i gårdagens Expressen (inte tillgänglig på nätet) debattartikeln. Och Socialdemokraterna har som parti länge förespråkat en upprensning i skattesystemet efter den borgerliga regeringens alla härjningar.

Sakförslagen
Jag har tidigare, med hänvisning till Danmark där S nu stöds av blott 16 procent av väljarna, i Dagens Arena varnat för konsekvenserna av att försätta socialdemokratin i en situation där den har regeringsmakten men ändå accepterar att förvalta och fortsätta en borgerlig ekonomisk politik. Den varningen blir inte mindre aktuell genom SSU:s och LUF:s debattartikel.

Därmed inte sagt att artikeln saknar meriter. Inte alls. Alldeles oavsett betydelsen av splittringen inom regeringen är det i sak ytterst välkommet att också vissa borgerliga politiker nu vill rätta till oredan i skattesystemet. Det betyder förstås ett borttagande av "HUS-avdraget" (RUT och ROT) och en normalisering av restaurangmomsen och av arbetsgivaravgifterna.

Men SSU och LUF går längre än så. De föreslår att jobbskatteavdraget avskaffas och ersätts av en annan modell för sänkning av inkomstskatter. Även sänkt kapitalbeskattning föreslås. Både lägre marginalskatt och sänkt kapitalskatt är gamla liberala drömmar som har negativa fördelningseffekter. SSU och LUF tänker sig sannolikt kompensera för detta med höjd fastighetsskatt och avskaffat HUS-avdrag, vilket i huvudsak påverkar höginkomsttagare.

Låga marginalskatter har vanligen gott stöd i nationalekonomisk forskning. Men det måste påpekas att jobbskatteavdraget ändå lett till en skattesänkning på höga inkomster - sannolikt utan att för den skull öka arbetskraftsutbudet hos dem som tjänar mycket. Och den senaste nationalekonomiska forskningen pekar på att höga marginalskatter, åtminstone på riktigt stora inkomster, saknar de negativa effekter borgerliga politiker brukar beskylla skatterna för. Pengarna gör mer nytta som offentliga investeringar [2][3]. Det talar mot SSU:s och LUF:s förslag.

Dessutom finns det andra sätt att "växla" höjd skatt på svår- eller orörliga skattebaser mot sänkt skatt på inkomst. En höjning av grundavdraget är en enkel och fördelningsmässigt bra åtgärd; låginkomsttagare får då en relativt sett större skattesänkning.

Nackdelen med konsumtionsskatter är att de till sin natur är regressiva; givet samma konsumtion betalar en låginkomsttagare en högre andel av sin inkomst i konsumtionsskatt än en höginkomsttagare. Fördelen med konsumtionsskatterna är att de är stabila över tid och också betalas av turister (!).

Den amerikanske ekonomiprofessorn Robert H. Frank presenterar i boken "Frånsprungen - hur ökad ojämlikhet drabbar medelklassen" en intressant tanke: avskaffa inkomstskatten till förmån för en progressiv konsumtionsskatt som betalas på den del av inkomsten som överstiger det årliga sparandet minus ett grundavdrag.

SSU och LUF nämner att höjda miljö- och klimatskatter ska användas för att minska skatt på arbete och rörligt kapital. Det är ingen bra idé. För det första behöver de totala skatteintäkterna öka, bland annat för skolans skull. För det andra leder en övervältring av skatteintäkter till miljösidan på sikt till urholkade skattebaser. Kungstanken i miljöskatterna är ju att de på sikt ska avskaffas genom att den beskattade verksamheten upphör.

Miljöpartiet har tidigare varit öppet om detta. Det är därför de aldrig har gillat inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssystemet utan förespråkat grundtrygghet; de gröna har erkänt att miljöskatter till slut inte betalas varpå välfärden inte kan upprätthållas. SSU har en annan vision - vi människor måste hjälpas åt, också i framtiden, med den sociala tryggheten. Det kräver att vi avstår skatt för välfärd.

Utifrån artikeln förstår man att förslagen är tänkta att leda till att ungefär lika mycket skatt, totalt sett, tas in som i dag. Om det vore själva poängen vore det ett stort svek av SSU. Men här är man tydlig i texten: SSU och LUF har alltjämt olika ambitioner med välfärden och rättvisan - och därmed om vad som ska stå på sista raden i summeringen av skatteintäkterna. SSU bevarar därmed den enkla men livsviktiga insikten om att det inte går att bedriva socialdemokratisk välfärdspolitik med borgerlig skattepolitik.  

Slutsats
SSU:s och LUF:s intention om ett transparent och sammanhållet skattesystem är bra. Vissa av förslagen kan ifrågasättas utifrån både värderingsmässiga och rent sakpolitiska argument. Och det är av yttersta vikt att SSU och Socialdemokraterna inte medverkar till urholkade skattebaser eller till att bara borgerliga bitar av förslagen genomförs (det brukar nämligen vara lättare att sänka inkomstskatt än att höja fastighetsskatt).

Nya rön inom nationalekonomin bekräftar dessutom det socialdemokratin länge har visat i praktiken - att höga skatter och en god fördelningar främjar ekonomisk utveckling, välfärd och hållbarhet. Eller litet tillspetsat: den som skattar mest kan mycket väl skatta bäst.

Sammantaget är de båda ungdomsförbundens debattartikel ett värdefullt inspel i svensk politik. De stora reformernas tid kanske trots allt inte är förbi.

----
Tillägg: Ett litet minus, förresten, för att det färgade ordet "skattetryck" och inte neutrala "skattekvot" används i SSU-LUF-artikeln.

[1] http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/06/luf-gor-skatteutspel-med-ssu-kolla-alla-dessa-sura-hogertweets
[2] http://www.epi.org/publication/raising-income-taxes/
[3] http://elsa.berkeley.edu/~saez/diamond-saezJEP11opttax.pdf

Mer läsning: Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, DI, SvD 

Skate vid Mejeriet?

I söndags blev jag och andra politiker i Lund inbjudna till en dag med skate och debatt vid Mejeriet i Lund. Vid Mejeriet var det full fart när jag kom. En portabel ramp var under konstruktion och hade jag inte varit så rädd för att slå mig hade jag gärna provat på att åka. Sist jag provade slog jag mig rejält och sedan dess är jag hellre betraktare på säkert avstånd.

Debatten var kort, intensiv och engagerande och även skaetarna som var på plats ställde frågor till oss. För egen del kunde jag inte annat än instämma i flera av frågorna – exempelvis varför man behöver utreda en skatepark vid Mejeriet ännu en gång? Varför inte bara bestämma sig för att det är ett bra läge? Centralt, nära till kollektivtrafik, nära Kulturmejeriet, vägen utanför som dämpar buller från anläggningen. Skatearna vill ha den där, mejeriet vill ha den där, Kultur- och fritids utredningar visar att det är den bästa platsen. Pengarna för anläggningen finns i budgeten. Vad väntar man på?
Skate vid Mejeriet skulle inte bara vara bra för åkarna .- det skulle ge en mer levande och använd stadspark – något som har ett värde i sig. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna.

Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken, och gör det vid Mejeriet!

Ett nytt partiprogram - det är detaljerna som gör det

I veckan klubbas ett nytt socialdemokratiskt partiprogram. Senast det hände var 2001. Socialdemokratiska studentförbundet har varit aktivt i processen att ta fram ett nytt förslag. Vi lämnade i december in ett ambitiöst remissvar, längre än själva programmet!

I februari, när partistyrelsen presenterade sitt slutgiltiga förslag till nytt partiprogram, kunde vi konstatera att vi i många viktiga frågor blivit lyssnade på. Så till exempel slår partiet åter fast att demokratins princip ska utvidgas till att omfatta hela samhället. Så har skrivningarna om ökat inflytande för de anställda över sin arbetssituation och sin arbetsplats skärpts. Så har den feministiska analysen fördjupats, liksom analysen av rasismen. Programmet är nu mer välskrivet, mer sammanhängande och det går tydligare att följa den demokratiskt socialistiska samhällssynen.

S-studenter hade ändå önskat mer. Partiprogrammet slår förvisso fast att den ekonomiska tillväxten inte kan fortskrida så som den hittills gjort - med ständigt ökade utsläpp och ökat resursuttag. Men något egentligt alternativ finns inte. Förhoppningen ställs till teknikutvecklingen. S-studenter bejakar självklart forskning, men vi menar att en framtidspolitik värd namnet måste syfta till att ge människor mer tid - till varandra, till kultur, till återhämtning och reflektion. Det vore både socialt och ekologiskt hållbart.

I grunden och botten är det fysik och biologi som sätter gränserna för vår civilisations utnyttjande av jordens tillgångar. Det måste också socialdemokratin acceptera. Det är ingen förlust. Vi kan skapa en bättre värld, också utan massiv ekonomisk tillväxt av traditionell typ. Frågan är om inte det också är nödvändigt!

Till sist, mitt i debatten om vinster i välfärden, individualiserad föräldraförsäkring, 90 dagars-garanti och alla andra trängande dagspolitiska frågor, måste också något detaljartat sägas om det ideologiska, om enskilda skrivningar i partiprogrammet. Det är i detaljerna det goda - och det mindre goda - skapas.

Partistyrelsens förslag innehåller, i stycket om en ideologisk beskrivning av solidaritet, följande mening:

"Rättvisan uppstår först då även de som inte farit illa uppröras av orättvisan."

Den formuleringen reagerade vi S-studenter direkt på i höstas. Vi trodde också att den försvunnit. Men den finns kvar, tyvärr. Läs den igen. Vad säger den egentligen? Inte leder någon annans ilska automatiskt till ökad rättvisa. Inte tillkom kollektivavtal eller den politiska demokratin för att direktörerna och adelsaristokratin plötsligt tyckte synd om alla människor som slet ut sig på det tidiga 1900-talets arbetsmarknad utan att få välja sina riksdag.

Jämlikhet och rättvisa uppstår inte på grund av någon annan. Det är bara vi själva som råder över det, genom politisk kamp och politiskt arbete. Det har socialdemokratin alltid insett. Se till att den fortsätter att göra det! Stryk den citerade skrivningen. Stycket blir bättre utan.

Vad händer på SUS i Lund?

Den senaste tiden har larmrapporterna om stress dålig arbetsmiljö avlöst varandra. Ett vite på drygt fyra miljoner är utfärdat av arbetsmiljöverket på akuten i Lund. Jag var på studiebesök på barnintensiven, barninfektion och akutavdelning 8 samt den "stora akutmottagningen" på sjukhuset i Lund i måndags tillsammans med Morgan Johansson. Tanken var givetvis att få en bättre bild av verksamheten - genom att få möjlighet att sitta ner och prata med personalen och höra hur de ser på saken.

33 av 45 sjuksköterskor på barnintensiven i Lund har sagt upp sig i protest mot att arbetsgivaren vill försämra deras arbetstidstidsavtal. På barnintensiven bedriver man intensivvård av barn (detta förstod man givetvis på namnet). Det kan röra sig om barn med hjärtproblem som behöver operationer. Barn som av olika anledningar behöver dialys och annan slag av avancerad sjukvård. Patienterna komemr från hela Sverige. Att sjukvården dessutom rör små barn gör det hela än mer komplicerat. Detta är personal som har gedigen erfarenhet och kompetens. Kliniken förser hela Sverige med avancerad sjukvård för mycket svårt sjuka barn.

Vad händer med klinikens verksamhet om 33 av 45 sjuksköterskor försvinner?
Och är kraven helt orimliga?

Sjuksköterskornas krav är, enligt uppgift, att få behålla sitt gamla avtal. Inte mer än vad de har nu – utan samma villkor som de har nu. Det borde inte vara omöjligt att komma överens kan man tycka

men kanske nödvändigt?

 

Studiebesök på akuten i Lund



Äldreboendet som försvann

Igår diskuterades äldreboendet Norregårdens framtid i Kommunstyrelsen. Äldreboendet stängdes på grund av knapp ekonomi och resursbrist för nära ett år sedan och ska nu omvandlas till ett boende för akut hemlösa och personer med bland annat missbruksproblematik.


Det är i och för bra att kommunen bör fortsätta att hyra Norregården och välkomnar att kommunen bygger ut sin kapacitet för att hantera hemlösheten. Därför röstade vi för förslaget. Den rödgröna oppositionen har ju under flera år försökt att lyfta att majoriteten måste ta sitt ansvar för att lösa hemlösheten och kommit med förslag på lösningar – till exempel genom att arbeta efter modellen bostad först. Och kategoriboenden är ingen långsiktig lösning. Det hade därför varit bra att undersöka möjligheterna till att hitta andra mer ändamålsenliga lokaler skulle undersökas. Och det hade också varit bra att man kunde se till att förändringarna av Norregården görs på ett sådant sätt att boendet enkelt kan göras om för att användas som särskilt boende om behovet skulle uppstå.

Ett grundläggande problem för att komma till bukt med hemlösheten är givetvis bostadsbristen som bara kan lösas genom byggandet av fler bostäder så att alla kan få den trygghet och fasta punkt i tillvaron som ett eget hem innebär. För att kunna ge våra äldre den vård och omsorg de behöver inom ramen för särskilt boende ser vi också att vi kommer att behöva den kapacitet som försvinner när Norregården inte längre används. Därför vill vi att den fortsatta användningen av Norregården sker på ett sådant sätt att en omställning till Vård- och Omsorgsnämndens användningsområde ska kunna ske utan alltför stora kostnader när det behovet uppstår.

Det är annars lätt att man väger två grupper av personers intressen emot varnadra – intressen som båda är viktiga och behöver tillgodoses. Vi vet också att behoven för båda grupperna kommer att öka bara inom ett par år. Då verkar det inte särskilt framtidsinriktat att lägga ner ett nyrenoverat, fungerande äldreboende för att sedan göra om det för annan verksamhet?
Vi måste ha lösningar både för hemlösa personer och äldre i behov av särskilt boende.

En modern ungdoms- och idrottsstad förtjänar en skateanläggning

På senaste tiden har vi kunnat läsa om planerna för att bygga en anläggning för skateboard i Lund. Det är bra för trots att det är en av de större idrotterna i Lund har sporten inte fått den status den förtjänar. Förmodligen handlar det om hur omvärlden ser på denna lite annorlunda form av motion och på de fördomar som finns. Skateandet är nämligen något mer än bara tjejer och killar som åker bräda. Skateboard är en egen kulturyttring som måste uppmärksammas och stödjas.

Men det som de senaste veckornas debatt har handlat om är främst om och i sådana fall var Lunds kommun ska kunna anlägga en modern skateanläggning för tävling och träning. Framförallt har diskussionen handlat om Gamla Södra lekplatsen vid Mejeriet.

Frågan om att göra en skateanläggning på Södra lekplatsen är inte ny. Redan när Lunds kommun skulle anta sin budget för 2012, det vill säga i juni 2011 förslog vi socialdemokrater att kommunen skulle anslå pengar för att göra om tomten till en modern anläggning för skateboard och annan spontanidrott, exempelvis parkour. Vårt förslag fick stöd och hela den rödgröna oppositionen förde fram det i sina budgetar. Inget av de borgerliga partierna var däremot intresserade varken av någon skateanläggning på Södra lekplatsen eller någon annanstans. Det är därför mycket svårt att ta Tekniska nämndens ordförande Ronny Johannesen på allvar när han går ut och uttalar sig positivt om projektet.

Vi socialdemokrater står fullt ut bakom planerna på att omvandla Södra lekplatsen till en modern skateanläggning och vi är beredda att investera de pengar som krävs för att projektet ska bli verklighet. Vi ser inga konflikter mellan detta och upprustandet av Stadsparken. Tvärt om kommer parkens bli attraktivare när motion och idrott förs in i miljön tillsammans med nya lundabor.

En modern skateanläggning borde vara självklar för en kommun som vill aspirera på att kalla sig ungdomskommun. Vi socialdemokrater lovar att se till att projektet får klarsignal senast 2014.

Anna-Lena Hogerud – oppositionsråd (s)

Joakim Friberg 2:e vice ordförande Kultur och Fritidsnämnden (s)



Insändaren publicerad i Sydsvenska dagbladet 130204

Skåne 2030 - vart är vi på väg?

Idag har vi i Kommunstyrelsens arbetsutskott träfat ledningen för Region Skåne och diskuterat framtida utmaningar. Hur skapas lokal och regional tillväxt och hur hänger allt ihop? Vilka stor utmaningar har vi framöver när det gäler exempelvis kollektivtrafik och infrastruktur och var ska människor bo, arbeta och leva?




Intressanta och livliga diskussioner om allt från spårvagn till superbussar till bostäder. Mer om detta kan ni också läsa på vår gemensamma blogg:



http://samtalomframtiden.blogspot.se/2013/02/luinds-oppositionsrad-traffar.html?spref=fb

Släpp in skaten i Stadsparken

Vi Socialdemokrater vill att Stadsparken ska kompletteras med en modern och Skateboardanläggning - senast efter valet 2014. Om detta kan ni även läsa i både dagens Sydsvenska och Skånskan. Vi har föreslagit att det ska byggas en anläggning för skateboard i centrala Lund. För den tanken har vi också fått stöd av de övriga i oppositionen och emellanåt har det också verkar som om även vissa borgerliga företrädare är intresserade av detta. I förra veckan behandlade Kommunstyrelsen planerna för Stadsparkens förnyelse och vi föreslog att man skulle skapa utrymme för skate i parken. Tyvärr fanns det inget stöd för förslaget inom den borgerliga majoriteten. I förslaget till utökningen och förnyelsen av Stadsparken finns mycket som är bra. Särskilt att parken kommer att erbjuda större möjligheter till rekreation för lundaborna i form av längre motionsslinga och beach volley vilket skapar en mer levande parkmiljö.


Jag har svårt att se varför man inte kan eller vill ge även skatearna utrymme i parken. En modern skateanläggning skulle inte komma i konflikt med de gällande planerna för stadsparkens förnyelse. Tvärt om så skulle det innebära att ett populärt parkområde kompletteras och blir ännu populärare eftersom ytterligare aktiviteter lyfts in. Lund behöver också stärka förutsättningarna för en rik fritid för fler åkare. På det sättet skulle lundaborna också få en mer levande stadspark och frågan om en centralt belägen skateboardanläggning skulle få en lösning. Anläggningens utformning skulle man sedan kunna diskutera tillsammans med åkarna.

Människor har åkt skateboard sedan 1950-talet. Det handlar inte bara om män och kvinnor, killar och tjejer som åker bräda. Det är på många sätt en egen kulturyttring och en mötesplats där äldre och yngre förenas i ett gemensamt intresse – åkandet. Det finns ett värde i se till att kulturyttringar av olika slag ges möjlighet att utvecklas. Precis som det finns ett värde i att stadsparken ger utrymme till såväl strosande, joggande som kulturaktiviteter. Trots att ledande moderata företrädare vid flera tillfällen uttalat sig positiva till anläggande av skateboardanläggningar och talat sig varma för hur viktigt det var att satsa på skateboard och spontanidrott fanns det inget intresse för att skapa utrymme för detta i stadsparken och vårt förslag röstades ner. Lund har idag runt 100 anläggningar för idrott och fysiskt aktivitet. Att anlägga en anläggning vid Mejeriet kulle vara ett gott tillskott till dessa och tusentals åkare skulle få en ordentlig anläggning.

Så släpp in skaten i parken.

Att koka soppa på en spik - krisen i sjukvården

I gårdagens Skånska dagbladet kan man läsa att en del av patienter och personal använder ordet katastrof när de ska beskriva väntetider och platsbrist på Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö. Bland annat uppges en av orsakerna i artikeln vara att det kom så många helgdagar i år. Ledningen på sjukhuset talar om ett ansträngt läge. I dagens tidning kan man läsa om att interna meddelande ska ha gått på sjukhuset i Lund ut där det meddelas att patientet får lov att placeras även i korridorer och andra akutrum på grund av platsbrist.


Som politiker har vi att se till att vården har de resurser som krävs för att den ska kunna garantera patientsäkerhet och uppfylla det vårdbehov våra medborgare har. Jag kan också tycka att vi har ett ansvar att ha ”örat mot marken”, att lyssna på kritik som kommer fram, inte minst från anställda och brukare. I det här fallet kommer signaler från alla möjliga håll och har gjort ett bra tag. Sjukhuspersonal och sjukhusledning gör säkert så gott de kan för att göra det bästa av en ansträngd situation – något annat vill jag inte påskina. Men om man dras med underskott som tvingar på nedskärningar på grund av en för stram budget från den politiska ledningen – vad ska man göra åt det? Och hur länge kan dessa nedskärningar pågå innan patientsäkerhet och arbetsmiljö blir lidande? Hur ger man en god vård till brukarna när man inte ens har en sängplats att erbjuda? Det spelar ingen roll hur skickliga och flitiga våra vårdanställda är – det blir inte särskilt mycket soppa när man tvingas koka på en spik – vilket man givetvis aldrig skulle behöva göra.

Inte ens de borgerliga politiker som tidigare i höstas, i november senast, stod och avfärdade den kritik som kom från personal på onkologen som ”tidningsankor” kan väl säga något annat än att det fanns fog för den kritiken och oron som framfördes, precis som det gör för denna kritiken och oron nu.