fredag, januari 27, 2012

Nya tag med ny partiledare

Idag valdes Stefan Löfven till ny partiledare av Socialdemokraterna. Barnhemsbarnet, som skulle bli socionom men blev svetsare, engagerade sig fackligt och blev ordförande i IF Metall och nu då Socialdemokraterna. Det är ingen duvunge utan en stabil politiker med verklighetsförankring som tar över efter Juholt. Jag tycker att det är ett bra val. Hans bakgrund i IF Metall betyder mycket och han är kunnig, trygg och respekterad i partiet. Jag tror att han kan samla partiet, och det behövs nu. En annan fördel kan också vara att han inte sitter i riksdagen - då kan han i stället fokusera på att få ut vår politik och samla organisationen. Nu kör vi!

onsdag, januari 11, 2012

Ingen sänker priset på restaurangen här

Så kom då den första svenska rapporten om att sänkningen av restaurangmomsen har misslyckats. Dagens Nyheter skriver i dag att av 329 granskade restauranger har hela 284 (drygt 85 procent) behållit priserna på samma nivå som ifjol. Eva Östling Ollén, VD på Sveriges Hotell- och restaurangföretagare, som lobbat hårt för skattesänkningen kallar resultatet "beklagligt" [1].

Nog har hon rätt i det. Det är beklagligt - från början till slut. Regeringen genomförde skattesänkningen fullt medveten om att erfarenheter från Finland visat att det enda som hände var att företagens vinster ökade [2]. Därtill har nationalekonomen Peter Gerlach demonstrerat hur skattesänkningen sannolikt i huvudsak gynnar höginkomsttagare [3]. Som om den gruppen inte fått tillräckligt med manna sedan regeringsskiftet 2006...

Den sänkta restaurangmomsen kostar oss skattebetalare 5,4 miljarder kronor varje år i uteblivna satsningar på jobb i välfärden, nya bostäder eller uppdaterade läromedel till skolbarnen, vår framtid. Ändå argumenterade näringsminister Annie Lööf (C) envist för åtgärden i en debatt mot nyblivne Vänsterledaren Jonas Sjöstedt i radion i går. Lööf menade att den som kritiserar skattesänkningen motsätter sig nya jobb [4]. Det är ett lika dumt som osant påstående.

Alla socialdemokrater och vänsterpartister förespråkar nya jobb som ger rimliga arbetsförhållanden och en lön som går att leva på. Däremot tar vi avstånd från en politik som slösar med skattepengar. För 5,4 miljarder hade vården och omsorgen kunnat förstärkas med drygt 20 000 undersköterskor. Det är betydligt fler än de 600 personer regeringens gullegris McDonalds meddelat att de tänker nyanställa [4].

Vi tar det igen - för tydlighets skull. Nya jobb är bra. Det är just därför regeringens politik är så dålig.

[1] Restaurangerna behåller priserna trots sänkt moms. Dagens Nyheter, 2011-10-11.
[2] Sänkt restaurangmoms misslyckades i Finland. Dagens Nyheter, 2011-09-07.
[3] Sänkt restaurangmoms - en present till höginkomsttagare. Bloggen "Vi har räknat på det här", 2011-08-29.
[4] Stora förhoppningar på nya partiledare. Sveriges Radio, 2011-10-10.

söndag, januari 08, 2012

Feltänkt, Astudillo!

Den före detta riksdagsledamoten Luciano Astudillo (S) gör i dag på DN-debatt en inspark till den socialdemokratiska skatteutredningen [1]. Han vill att partiet ska pröva idén att införa ett slags generellt RUT-avdrag för alla hushållstjänster. På så vis, menar han, skulle fler hushåll kunna köpa tjänster. Risken för snedvridande effekter skulle minska, arbetslösheten skulle kunna sjunka och svarta jobb omvandlas till vita.

Tanken må vara god men det finns inga belägg för att den stöds av verkligheten. För det första saknas det evidens för att svarta jobb omvandlas till vita bara för att priset på vita arbeten sjunker. Docent Anna Gavanas har i en studie för Institutet för framtidsstudier[2] visat att svartjobben inte blivit färre i och med RUT-avdraget. Den legala och den illegala marknaden existerar sida vid sida. Det är rimligt att extrapolera Gavanas resultat på fler marknader: de som i dag köper svart kommer fortsätta att göra det.

Luciano Astudillos tämligen borgerliga argument - att lägre skatter leder till mindre skattefusk - har inte heller stöd i Skatteverkets rapport över skattefusk och -fel. Den visar tydligt att länder som USA med betydligt lägre skattenivåer än Sverige har lika, eller ännu större, skattebortfall genom fel och direkt fusk med sociala avgifter med mera [3].

Överlag kan sägas att vad Sverige behöver i sysselsättningsväg är inte nya avdrag med ytterst osäkra effekter utan rejäla reformer för att alla elever i skolan ska få rimliga kunskaper och färdigheter och för att välfärden ska ge den trygghet som krävs för att satsningar på innovationer ska kunna göras. Vi behöver pengar till en starkare och mer pålitlig infrastruktur, till byggnation av nya hyresrätter, till klimat- och miljöomställning.

Därtill vore det klokt med en satsning på Skatteverket och andra myndigheter för att komma till rätta med den ekonomiska brottslighet som varje år kostar samhället miljardtals kronor och dessutom förvägrar de människor som arbetar svart sina sociala och ekonomiska rättigheter.

Luciano Astudillos artikel kommer i en tid när forskningen allt tydligare visar att den som vill ha en stabil ekonomisk utveckling, och en hållbar social och ekologisk utveckling, ska satsa på människorna, inte på skattesänkningar. Det gör att texten känns mer som avdragsdogmatismens sista skri än den fräscha och progressiva politik författaren antagligen desperat söker efter.


[1] Inför ett nytt "timavdrag" vid köp av alla hushållstjänster. Luciano Astudillo på DN-debatt, 2011-01-08.

[2] Bland rolexklockor och smutsiga trosor. Anna Gavanas och Alexander Darin Mattsson. Arbetsrapport 2011:9 från Institutet för framtidsstudier, 2011.

[3] Skattefelskarta för Sverige. Rapport 2008:1. Skatteverket, 2008.

Läs även Claes Krantz på samma tema.

fredag, januari 06, 2012

Grattis, vänstern!

Så fick då till sist Vänsterpartiet sin Jonas Sjöstedt. Det kommer sannolikt att visa sig vara ett klokt val. Han är en skicklig och vass företrädare i de flesta sammanhang och frågor.

Med Sjöstedt vid rodret kommer Vänsterpartiet troligen att få lättare att nå ut med sitt budskap. Det är bra, också för oss socialdemokrater. Förhoppningsvis kan det tvinga oss att bli tydligare i vår vision för Sverige.

Också för EU- och EMU-politiken blir Jonas Sjöstedt en tillgång. Han är erkänt kunnig och har hållit en hög profil. Socialdemokratin har ett stort behov av att uppdatera sin hållning här. Exempelvis behöver partiet erkänna att EMU som konstruktion är ohållbar och samtidigt sätta ned foten om europakten. Det är bara att lyssna på LO och TCO: den hotar den svenska modellen.

Naturligtvis räcker det inte med att säga nej. I en tid av fullständig borgerlig dominans i EU kan det dock vara klokt att hindra dålig politik från att bli verklighet och i stället planera för progressiva reformer vid maktskiften. Sådana kan nämligen stå inför dörren. I Frankrike går det bra för Socialistpartiet och deras presidentkandidat François Hollande; han leder stort i mätningarna inför valet i vår. I Tyskland plågas den borgerliga regeringen av inre slitningar och om det vore val i dag skulle Förbundsdagen få en tydligt rödgrön majoritet (1). I Italien ser mittenvänstern ut att kunna vinna valet som kommer att hållas i år eller senast nästa år.

Sammantaget kan 2012 komma att bli ett bra år för Vänsterpartiet och för Socialdemokraterna. Om det förstnämndas nya ordförande når ut så väl som dess medlemmar hoppas att han ska, och om det sistnämnda tar sig samman och börjar formulera en tydlig hållning om vår samtid och en ordentlig, tydlig vision för vår framtid.


(1) Vilket tyvärr inte är detsamma som en säker rödgrön regering eftersom Socialdemokraterna har svårt för att på nationell nivå samarbeta med det tyska Vänsterpartiet, Die Linke.

DN

SvD

onsdag, januari 04, 2012

Från tortyrens hålor

För tio år sedan hade västvärlden terroristpanik. Eller terroristhaveri. Kalla det vad ni vill men helt plötsligt skulle alla principer om människovärde och mänskliga rättigheter ställas på ända i terroristjaktens tecken. I Aftonbladet kan man läsa om Ahmed Agiza, en av de två som, enligt min uppfattning, felaktigt utvisades för tio år sedan på Bromma flygplats.


Sverige ska inte nämligen utvisa personer till länder där de riskerar tortyr. Detta är en allmänt vedertagen princip inom utlänningsrätten. Allt i enlighet med konventioner om mänskliga rättigheter, tex FN-konventionen och tortyrkonventionen. Huvudprincipen är att ingen människa ska utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Personer ska som regel inte utvisas om de riskerar ett långt fängelsestraff om förhållandena i fängelset i landet är sådana att personen ifråga skulle bli utsatt för förnedrande behandling eller bestraffning, eller omänskligt lidande. Givetvis inte heller om personen ifråga kommer att utsättas för tortyr.

”De första två månaderna var värst, då blev jag torterad nästan varje dag. Tortyren fortsatte i över ett år. Jag fick elchocker och hängdes upp mellan två stänger, som när man helsteker ett lamm över öppen eld”.

Efter år av tortyr i egyptiskt fängelse, något som bland annat har resulterat i ryggskador som aldrig läker, gjorde revolutionen att Ahmed Agiza släpptes fri i augusti. Han beskriver hur planterade rykten om att han skulle vara terrorist fick honom utlämnad 2001. Hur han senare fått reda på att uppgifterna var planterade och att anledningen var att de annars inte skulle få honom utlämnad…

Varför var den egyptiska regimen då intresserad av honom undrar man? Av den enkla anledningen att han hade framfört regimkritiska åsikter i utländska tidningar under exil på 1990-talet. I Sverige skulle vi kalla det yttrandefrihet, en demokratisk rättighet och en självklarhet. I Mubaraks Egypten däremot blev han istället regimkritiker och sådana stävjar man. Han hade också tidigare blivit fängslad och torterad på 1980-talet, för att en kusin till honom var regimkritiker. Kusinen torterades till döds och själv släpptes han, utan rättegång, eftersom de kommit fram till att han var oskyldig.

Detta är uppgifter som gör att man, om man inte tidigare gjort det, måste konstatera att utlämnandet inte borde ha ägt rum. Och den egyptiska regimens åsikter om yttrandefrihet var knappast okända 2001. Inte heller at tortyr förekom i egyptiska fängelser. Ingen förtjänar en sådan behandling och den tidigare behandlingen av honom gjorde dessutom risken för att han skulle utsättas för tortyr överhängande. Jag förstod inte hur principer om mänskliga rättigheter kunde åsidosättas i terroristpaniken 2001 i ett land som i många sammanhang vill förknippas med att vara en rättstat. Ahmed Agiza borde aldrig utvisats till tortyrens hålor i Egypten. Det går dock inte att göra ogjort. Däremot borde han välkomnas tillbaka..