För tio år sedan hade västvärlden terroristpanik. Eller terroristhaveri. Kalla det vad ni vill men helt plötsligt skulle alla principer om människovärde och mänskliga rättigheter ställas på ända i terroristjaktens tecken. I Aftonbladet kan man läsa om Ahmed Agiza, en av de två som, enligt min uppfattning, felaktigt utvisades för tio år sedan på Bromma flygplats.
Sverige ska inte nämligen utvisa personer till länder där de riskerar tortyr. Detta är en allmänt vedertagen princip inom utlänningsrätten. Allt i enlighet med konventioner om mänskliga rättigheter, tex FN-konventionen och tortyrkonventionen. Huvudprincipen är att ingen människa ska utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Personer ska som regel inte utvisas om de riskerar ett långt fängelsestraff om förhållandena i fängelset i landet är sådana att personen ifråga skulle bli utsatt för förnedrande behandling eller bestraffning, eller omänskligt lidande. Givetvis inte heller om personen ifråga kommer att utsättas för tortyr.
”De första två månaderna var värst, då blev jag torterad nästan varje dag. Tortyren fortsatte i över ett år. Jag fick elchocker och hängdes upp mellan två stänger, som när man helsteker ett lamm över öppen eld”.
Efter år av tortyr i egyptiskt fängelse, något som bland annat har resulterat i ryggskador som aldrig läker, gjorde revolutionen att Ahmed Agiza släpptes fri i augusti. Han beskriver hur planterade rykten om att han skulle vara terrorist fick honom utlämnad 2001. Hur han senare fått reda på att uppgifterna var planterade och att anledningen var att de annars inte skulle få honom utlämnad…
Varför var den egyptiska regimen då intresserad av honom undrar man? Av den enkla anledningen att han hade framfört regimkritiska åsikter i utländska tidningar under exil på 1990-talet. I Sverige skulle vi kalla det yttrandefrihet, en demokratisk rättighet och en självklarhet. I Mubaraks Egypten däremot blev han istället regimkritiker och sådana stävjar man. Han hade också tidigare blivit fängslad och torterad på 1980-talet, för att en kusin till honom var regimkritiker. Kusinen torterades till döds och själv släpptes han, utan rättegång, eftersom de kommit fram till att han var oskyldig.
Detta är uppgifter som gör att man, om man inte tidigare gjort det, måste konstatera att utlämnandet inte borde ha ägt rum. Och den egyptiska regimens åsikter om yttrandefrihet var knappast okända 2001. Inte heller at tortyr förekom i egyptiska fängelser. Ingen förtjänar en sådan behandling och den tidigare behandlingen av honom gjorde dessutom risken för att han skulle utsättas för tortyr överhängande. Jag förstod inte hur principer om mänskliga rättigheter kunde åsidosättas i terroristpaniken 2001 i ett land som i många sammanhang vill förknippas med att vara en rättstat. Ahmed Agiza borde aldrig utvisats till tortyrens hålor i Egypten. Det går dock inte att göra ogjort. Däremot borde han välkomnas tillbaka..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar