Att få gå på toaletten när man vill kan inte vara för mycket begärt

De senaste dagarna har en känsla av olust dykt upp inom mig med jämna mellanrum. Olusten beror på avslöjanden om hur privata vårdbolag skor sig på skattepengar som skulle gå till omsorg och vård av våra gamla. Avslöjanden om hur våra gamla blir avklädda all sin värdighet och lämnas åt sitt eget öde. Om människor som ligger i sin egen avföring. Som inte får gå på toaletten när de vill och behöver. Om att väga blöjor för att se om de kan användas en gång till. Om personal som mår så dåligt att de slutar på sitt arbete. Om att personalen gråter när de kommer hem från jobbet på grund av situationen på arbetet.

Några ord återkommer i tankarna med jämna mellanrum. Valfrihet, kunden, värdighet, utevistelse, kissblöja.

Har människovärdet förbrukats bara för att man är gammal? Har dessa vinstmaximerare inga egna föräldrar, mor eller farföräldrar de kan relatera till? Hur gick det till när människan gick från att vara en person till en inkomstkälla i en resultaträkning? Vad hände med omsorg, integritet, personlighet, privatliv, egen vilja? Inte försvinner man bara för att man blir äldre? Inte slutar man att ha intressen, passioner och åsikter. Att förvägras att uttrycka dem är inte bara förfärligt, det är fullkomligt oacceptabelt. Vad är det för valfrihet? För vem?

Dessa personer som byggde upp vårt land. Som födde barn, arbetade och betalade skatt för att ge oss andra en utbildning och möjlighet att skapa en framtid för oss själva. Tankarna går till min mormor, som levde sina sista år på ett äldreboende innan hon somnade in 1998. Till den fantastiska personalen, som tog hänsyn till hennes vilja och vanor. Som respekterade henne som en person med stark vilja och åsikter. Som hade tid att inse att hon inte ville be om något men kanske egentligen ville ha det. Hur ska den tiden finnas om personalen är så snålt tilltagen att de knappt hinner hjälpa till med att få upp alla på morgonen?

Omsorg ska inte vara en fråga om att sko sig på andra. Omsorg kan vara så enkelt som att få hjälp med att komma upp ur sängen, gå en sväng i parken, ringa ett telefonsamtal. Att äta, duscha, klä på sig. Att läsa tidningen eller bara prata lite om väder och vind. Att få behålla sin värdighet som människa och person. Kanske ibland så enkelt som att få gå på toaletten när man vill. Och det borde verkligen inte vara för mycket begärt.