Jag minns när vi fick lära oss om det japanska undret i skolan. De senaste dagarna är det snarare det japanska dundret som är föremål för de flestas intressen. Dunder från jordbävning, tsunami, efterskalv och inte minst läckande kärnkraftverk.
Minnesbilderna från 1986 kommer fram på näthinnan. Filmat från en helikopter ovanför elden från kraftverket. Ett öppet, glödande hål. Bilder av strålskadade personer som tvingats lämna hus och hem. De som satte livet till för att släcka elden. Spökstaden de lämnade efter sig. Spökstaden med det tomma pariserhjulet, som fortfarande är så radioaktiv att du bara kan vistas där en kort tid utan att utsätta dig själv för hälsorisker.
Under tiden kommer mer och mer information om hur stor skadan egentligen kan tänkas vara fram. Från att först vara en olycka som klassades som en fyra på en sjugradig skala är det nu helt plötsligt en sexa. Japanerna uppgav att det var en fyra, men fransmännen hävdade att det är en sexa. Tjernobyl var en sjua. Jag väljer att lita mer på fransmännen – vad har de att förlora.
Situationen i Fukushima blir allt värre. Radioaktivt avfall tror släcka ut och kylningsarbetet, med hjälp av vattenkanoner, pågår för fullt. Världen håller andan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar