Nyheterna har den senaste veckan präglats av Israels militäroffensiv mot Libanon - där ryker tesen om den demokratiska freden. Libanon höll fria parlamentsval utan utländsk inblandning så sent som i juni 2005 men det har inte hindrat Israel att anfalla ett helt land för att komma åt Hizbollah.

Vi har under de senaste åren fått lära oss begreppet "collateral damage". Det är vad USA kallar det när de bombar civila. Israel vidareutvecklar konceptet genom att praktiskt taget uteslutande bomba civila mål i hopp om att även träffa Hizbollah, liksom på tur. Släpper man bara tillräckligt många klusterbomber på bostadsområden kommer ju åtminstone någon enstaka Hizbollahsoldat att träffas, det säger ju sig självt. Israel uppmanar visserligen alla civila att lämna området, synd då bara att de redan bombat alla vägar, broar och flygfält. Antiterroristoperationer kallas allt detta, men man ska benämna saker vid dess rätta namn - Statsterror.

Svenska staten har avsatt 50 miljoner kronor för att evakuera de tusentals svenskar som befinner sig i området och som överhuvudtaget kan ta sig till uppsamlingsplatserna. Den siffran kommer säkerligen stiga. Fakturan bör i vilket fall skickas till Israel.

Från Palmedalen till Jippodalen

Efter en dryg vecka på Gotland och mitt livs sista valläger kan jag glädja mig åt att återigen ha en egen diskho, en egen toa, och ett eget badkar. Med vilken temperatur jag behagar välja på vattnet. Jag får äta när jag vill och behöver inte köa en halvtimme för att gå på toa eller borsta tänderna. Jag kan även glädja mig åt att det finns tvål att tvätta händerna med vilket gör att jag inte behöver släpa runt på en Bliwl i handväskan längre.

Trots bristen på toaletter och duschar måste jag säga att SSU:s valläger är något alldeles speciellt. Bra seminarier, trevliga socialister bakom varje träd och underbart väder. Man tackar.

Jag måste dock erkänna att undertecknad spenderade en del tid inne i Visby (det var ju Almedalsvecka) där tal, bra musiker och trevligt umgänge med fackliga kamrater lockade.
Besvikelsen över arrangemanget är dock ganska stor. Det känns som Almedalsveckan har kommit långt bort från Palmes tal på lastbilsflak. Nu gäller det att sälja politik till den som vill köpa.

Svenskt Näringslivs välkammade ungdomar står och propagerar, MUF:are propagerar iförda t-tröjor med texten: ”jag vill också byta statsminister”.
Att förklara varför de vill det är de dock sämre på….
Inte heller Reinfeldt lyckades med att tala om varför en ny statsminister behövs i sitt tal, något jag i och för sig inte hade förväntat mig. Samma gamla prat om skatter, arbetsgivaravgifter och att fler jobb ska skapas. Om arbetsgivaravgiften ska sänkas eller slopas, varifrån ska pengarna till pension och annat plockas?
Hårdare tag mot kriminella och hårdare tag i skolan. Ordning och reda och pengarna på fredag.

För att skapa mer valfrihet åt folket.
Problemet är att den fattige får ännu mindre valfrihet. Mindre marginaler och ett hårdare samhälle. Efter talet kunde jag dock konstatera att den gamle moderaten börjar komma fram igen. Helyllekostymen börjar rämna i sömmarna och fram kryper högerspöket, med sänkta skatter, mindre generell välfärd, mer valfrihet (läs privatiseringar) och mer avgifter på den enskilde. Detta är skräp och inget annat än en egoistisk politik som gagnar den som redan har. Att säga: alla ska få tusen kronor mer i månaden…fabriksarbetaren direktören…osv…

Vänta lite nu. Det låter ju bra det där. Alla ska med, alla ska få lika mycket. En stilla fråga bara, varför ska direktören som redan har så mycket få mer?

Jag är så glad över att vara socialist.

Valläger

Lördag 1 juli, vi anländer till Gotland. Det första som händer när vi kommer fram är att vi blir ombedda att rada upp oss vid ett stängsel. Vi börjar fundera på om vi kommer att få ögonbindlar kastade på oss, men blir ändå lite lättade över att det är ett stängsel och inte en mur som vi ska stå vid.

Söndag 2 juli, vi gör en massa korkade saker. Vi ska gå i ett stort demonstrationståg och får en lista på slagord. Bland slagorden fanns bland annat ett som lyder:

”-Vad ska vi göra?

- Riva muren!” osv.

Kom jag ihåg att säga att vi var i Visby?

Söndagens demonstrationståg fortsätter med att vi skanderar hur mycket vi älskar Göran och hur mycket han älskar oss, varpå GP inleder sitt tal med att bekräfta att han älskar oss. Men vi är absolut ingen religiös sekt av något slag, nejnej.

Måndag 3 juli, vi har fortfarande bara tio toaletter, tio duschar (detta på ett ungefär) att dela på tusen pers. I duscharna finns det antingen bara kallvatten, vilket är det bästa alternativet, eller bara varmvatten – varmvatten utan något kallt att blanda ut det med går inte riktigt att placera över sin hud… Och ja just det, angående kvantiteten; vi har fått en vask att dela på till diskning och tandborstning. Tusen pers.

Tisdag 4 juli, jag går på seminarier. Till exempel slösade jag bort ett par timmar av mitt liv åt att lyssna på när Bodström gav ickeförklaring till alla de dumma förslag han lagt och ibland till och med drivit igenom (läs: upphovsrättslag).

Onsdag 5 juli, vi tittar på raukar. Då jag aldrig varit på Gotland förut, har jag inte heller sett några sådana (borde ju visserligen finnas någon annanstans också, men jag har aldrig sett några)…

Torsdag 6 juli, vi har hyrt cyklar och cyklar ca 6 mil. Vi ser Lummelundagrottorna och badar lite norrut där det inte var någon algblomning. Tyvärr låg Villa Villekulla åt fel håll. Inte för att det spelade någon större roll, dock. Vi läste nämligen att de tar 165 svenska riksdaler (typ) för att komma in på området där huset står. Synd - jag hade velat se Pippis hus.

Fredag 7 juli, vi åker hem. Reser hela dagen. På bussen mellan Oskarshamn och Växjö funkar inte luftkonditioneringen. Väl i Växjö får vi veta att spåret går från spår ett och vi väntar med all vår packning med militärtält och allt vad det nu innebär. Vi väntar och väntar och så anländer tåget… till spår två. Så vi tar vår packning och tar oss över till nästa spår bäst vi kan. Medan vi står hur många som helst och försöker få ordning på all packning får vi höra av en sur konduktör att vi måste skynda oss på… vilket vi säkerligen kunnat göra om tåget hade anlänt till det spår vi fått information om.

HEMMA (eller nåväl; i Borås)