Svagt, SVT!

Få saker gör mig så irriterad som dålig journalistik. Det länkade klippet [1] är ett praktexempel på det. Den som tittar på inslaget får intrycket att V knappt har några kvinnliga toppnamn i de skånska kommunerna. Men det är fel. 45 % av de tyngsta kommunuppdragen för V i Skåne innehas av kvinnor. Låt oss ta det från början.

För det första är V minst av de åtta riksdagspartierna i de skånska fullmäktigeförsamlingarna (KF). Partiet har bara 39 av totalt 1521 KF-platser och saknar helt representation i KF i 9 av 33 kommuner (27 %). Det medför att Vänstern bara i hälften av kommunerna (16/33) har ledamöter och/eller ersättare i kommunstyrelsen (KS), kommunens "regering".

Sannolikt har mycket få av tittarna koll på ovanstående. Därför blir SVT:s "granskning" redan från början snedvridande. Bilden man får är ju inte att det knappt finns några vänsterpartister, utan att alla vänsterpartister är män.

För det andra har SVT bara tittat på könsfördelningen av KS-ledamöter, trots att småpartierna ofta bara har en ersättarplats i KS. Då blir ju den ersättarplatsen partiets tyngsta post i kommunen. Den som lägger en timme på att granska den faktiska könsfördelningen gällande V:s tyngsta uppdrag i de skånska kommunerna får fram följande fakta:

V har en ordinarie ledamot i KS i 8 av 33 kommuner. I två av dessa har partiet också en ersättarplats (Malmö och Lund). I ytterligare 8 kommuner har V endast en ersättarplats.

Det stämmer att alla 8 ordinarie V-ledamöter i KS är män. Men i de kommuner där V som mest har en ersättarplats innehas den posten i 6 av 8 fall av kvinnor.

Därutöver bör påpekas att för V i Lund är en man ordinarie ledamot och en kvinna ersättare i KS, men den kvinnliga ersättaren representerar partiet i KS arbetsutskott, kommunens i praktiken tyngsta församling. I Malmö är det, som SVT trots allt nämner, kvinnor som bekläder kommunalrådsposterna. I två kommuner, Svalöv och Svedala, har V insynsplats i KS. I Svalöv innehas den posten av en kvinna (och hon har en kvinnlig ersättare); i Svedala har en man posten.

Räknar man in detta och bedömer att toppuppdraget är delat i Lund och Malmö (vilket är den rimliga tolkningen) kan inte slutsatsen bli annat än att 45 % av de tyngsta uppdragen hos V i Skåne innehas av kvinnor, och 42 % av samtliga KS-uppdrag (inklusive insynsplatserna). Eftersom jag inte har undersökt ovanstående för de andra partierna kan inte en rättvis jämförelse göras, men det är ändå värt att nämna att S och FP som toppade SVT:s granskning hade en kvinnoandel på 43 respektive 44 %.
 
Till sist en mer personlig reflektion: Om den här "granskningen" hade drabbat Moderaterna hade partiet omedelbart påpekat det absurda i den. Man hade aldrig köpt den vilseledande bilden. Det borde inte heller de skånska vänsterpartisterna göra.

[1] http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/inga-v-kvinnor-i-kommunstyrelser

Det är jämnt inför valet

Okej, jag kan inte hålla mig längre. Det har SIFO, Novus och United Minds sett till.

Vi går mot ett rysarval. Glöm vad de säger om att S+V+MP leder med 10 procentenheter. SD måste räknas in på den borgerliga sidan. Där har de varit i fyra år och där lär de stanna kvar. Och för övrigt kommer vänstern ändå aldrig att regera med stöd av rasister.

Samtidigt är opinionssiffrorna en källa till hopp. S+V+MP ligger snubblande nära egen riksdagsmajoritet. Det skulle ge underlag för en stabil regering oavsett vilket eller vilka partier som kommer att ingå i densamma. Det skulle också förpassa SD till den parlamentariska frysboxen.

För de enskilda partierna kan några trender utläsas: S tappar inte längre, kanske snarare tvärtom. MP minskar. C och KD når över fyra procent, men kan likväl få en obehaglig överraskning på valdagen. Forskning har visat att när KD tycks klara sig över spärren löper partiet i själva verket ökad risk att hamna under den [1]; stödröstandet verkar då utebli.

Baserat på de tre senaste mätningarna ligger FI nu statistiskt säkerställt under spärren - i genomsnitt får partiet 2,7 (± 0,5) procent. Lika säkerställt är det att man backat jämfört med juni.

Slutsatsen blir således: Det är jämnt. Det går att få en ny regering. Den enda garanten för det är att S+V+MP får riksdagsmajoritet. Och den säkraste rösten för en ny statsminister är en röst på Socialdemokraterna.

[1] http://www.dn.se/debatt/daliga-opinionssiffror-kan-radda-kd-kvar-i-riksdagen/

En myt mindre om Malmö

De senaste åren har vi matats med hårresande berättelser om våldsbrott i Malmö. Bilden av en stad där ingen kan känna sig trygg har fäst sig på mångas näthinnor. Men är oron verkligen motiverad?

I Malmö genomförs årligen sedan 1998 trygghetsundersökningar. Sydsvenskan rapporterar i dag att av de tillfrågade för år 2013 svarade 1,6 procent att de senaste tolv månaderna utsatts för "fysiskt våld som givit upphov till smärta".[1] Det är förstås för mycket i sig - och definitivt tillräckligt för att de allra flesta ska känna (till) någon som tillfogats våld enligt ovan.

Är då denna siffra, 1,6 procent, hög eller låg jämfört med riket som helhet, eller jämfört med hur det var förr i Malmö? Ja, jämfört med toppåret 2008 har det skett mer än en halvering, och också jämfört med sekelskiftet har andelen våldsutsatta fallit.

Varken för riket som helhet eller för landets två andra storstäder, Stockholm och Göteborg, har jag hittat undersökningar som ställt exakt samma fråga som den för Malmö. Men det finns data på utsatthet för misshandel, som rimligen bör kunna tjäna som jämförelse. I Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning för år 2012 uppgav 1,9 procent i hela riket att de misshandlats.[2] I Stockholms stads trygghetsmätning för 2011 sågs samma siffra, 1,9 procent.[3]

Malmöborna tycks således numera löpa ungefär lika stor - eller liten - risk att utsättas för våld som stockholmarna, eller genomsnittsmedborgaren, gör. Det är glädjande att konstatera att utvecklingen går åt rätt håll, och att myten om Malmö som våldets stad spricker vid granskning av fakta.

Trots att våldet minskat verkar skildringarna av det intensifieras.[4] Det är därför inte konstigt att att uppfattningen hos många skiljer sig från hur det faktiskt ser ut. Oro baseras sällan på siffror och statistik utan oftast på dramatiska rubriker och TV-tid. Vi människor tänker inte sannolikhet - vi tänker risk.

Frågor om våld, hot och trakasserier, inte minst på rasistisk eller sexistisk grund, är dock alltför allvarliga för att förvrängas av felaktiga föreställningar. Därför är Sydsvenskans artikel i dag ett exempel på riktigt bra journalistik.

[1] Sydsvenskan
[2] Brå
[3] Stockholms stad
[4] Brottsoffer och anhöriga i kvällspressen. C-uppsats vid Mittuniversitetet Sundsvall. (Se referenserna.)