söndag, juni 16, 2013

Tal till kongressen

I går valdes jag till vice ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet. Det är en fantastiskt stor ära. Jag ser fram emot det kommande året! I samband med valet höll jag ett kort tal. Det kan, om någon vill, läsas här:

Kamrater, studentförbundare!

Tack för ert förtroende att tillsammans med förbundsordförande, förbundssekreterare och förbundsstyrelsen leda S-studenter det kommande året.

Jag ska göra allt jag kan för att axla det förtroendet.

Även om det känns extra nervöst att vara förbundets första vice ordförande är det på sätt och vis också skönt att vara först. Ingen kommer i alla fall att kunna säga att jag var sämre än min föregångare.

Studentförbundare!
S-studenter är speciellt. Inte bara inom arbetarrörelsen utan också i svensk politik i stort. Vi har en särskild roll att fylla. Det är att visa att det går att vara radikala, resonerande och refomistiska på en och samma gång.

Allt för ofta tycks det mig som att väljare och valda – ibland också från det socialdemokratiska partiet – börjar se motsättningar här. Som om det inte skulle gå att vända och vrida på saker och ändå komma till punkt. Som om det inte skulle gå att tänka fritt och stort och ändå kunna ta folk där de är för att flytta samhällsdebatten dit vi vill ha den.

Det här är en farlig utveckling. Den skapar onödiga konflikter. Och missbruk av ord. Ett sådant missbrukat ord är "pragmatisk".

Jag vet inte om ni vet det. Jag visste det inte själv förrän jag kollade upp det. Men "pragmatisk" betyder varken handlingsförlamad eller förblindad av opinonsmätningar och fokusgrupper.

"Pragmatisk" har sitt ursprung i både grekiska och latin. På latin betyder det "kunnig i statsangelägenheter". På grekiska "driftig, verksam, till gärning". Med denna definition ser jag gärna ett pragmatiskt studentförbund och socialdemokrati. Låt oss verka för det.

Studentförbundare!
Varje förbundsstyrelse, klubbstyrelse och enskild medlem bör ha följande mål: Att lämna efter sig ett S-studenter som är större och bättre än det var när vi, du och jag, steg in verksamheten.

Men det här årets förbundsstyrelse, klubbstyrelser och alla nu aktiva medlemmar har ytterligare en livsviktig uppgift. Och det är att vinna val så att vi kan erövra framtiden. Vi måste öka stödet för socialdemokratin bland landets studerande.
...

Alla vi här inne brinner för en fri och jämlik värld. Där ute finns det tusentals och åter tusentals som delar våra ideal eller som kan övertygas. Nu går vi ut och värvar dem. Nu sätter vi i gång. Det var inte här det började men det var här det tog fart. Tillsammans gör vi det möjligt!

Tack!

tisdag, juni 11, 2013

PRO, skatten och välfärden

Med kort varsel fick jag kasta mig in i en allmänpolitisk debatt och frågestund hos PRO (Pensionärernas Riksorganisation).

Hos oss i panelen var huggtänderna vässade och det blev bra studs i diskussionen. Jag lyfte bland annat upp vikten av träffpunkter och servicelinjer – för att skapa sociala mötesplatser och möjligheten att åka kollektivt. Träffpunkterna fyller en social funktion och ger den som kanske sitter hemma ensam mycket en möjlighet att leva ett aktivt liv och skapa sig ett umgänge som ger en mer meningsfull vardag. Utgångspunkten måste vara att behovet av social samvaro knappast försvinner för att man blir äldre och kanske inte är så mobil längre – varför skulle det vara så?

Vi pratade också om våra olika budgetalternativ och vi socialdemokrater fick kritik för att vi föreslår en skattehöjning om 40 öre (Miljöpartiet föreslår 60 öre och Vänsterpartiet 80). På sätt och vis var det bra – för då kunde vi diskutera vilka behov som finns och vilket ansvar vi har som politiker att se till att vi har fungerande barnomsorg, skola, socialtjänst, äldrevård och mycket annat. Och visst finns ett värde i att hålla nere skatten – men inte till vilket pris som helst – jag menar att vi har passerat gränsen om vi ska kunna erbjuda en bra välfärd. Det är dock inte oproblematiskt att kommuner och landsting runt om i riket går fram med skattehöjningar för att svara upp till behoven. Ökade kostnader beror delvis på en statlig politik där reformer inte finansieras - och att nedmonteringar av exempelvis socialförsäkringssystemet har gjort att fler personer behöver ekonomiskt bistånd – en kostnad som hamnar hos kommunen. När kommunerna tvingas höja skatten för att svara upp till behoven höja den för alla – oavsett inkomst – det finns ingen inkomstutjämnande effekt i den kommunala skatten – till skillnad från en statlig skatt som kan ha den effekten.

Men jag tycker inte att det är rimligt eller hållbart att man får springa benen av sig inom exempelvis äldreomsorgen – eftersom nedskärningar har gjort att man har minskat personalen med så mycket som en femtedel på en del boenden. Jag vill inte heller se fler lärare som sjukskriver sig på grund av sin stressade arbetssituation. Eller att personal väljer att gå ner från heltid till deltid för att de inte orkar arbeta heltid längre. Vi har inte bara ett ansvar för verksamheten utan också för den personal som arbetar i verksamheten. Om inte det var nog att konstatera att behoven kräver större intäkter även om vi vänder på varenda sten, finns det en sak till. Att jag tycker att det är bättre att var och en bidrar efter förmåga efter våra behov – att det vi bär gemensamt blir en mindre börda än om var och en ska betala själv.

tisdag, juni 04, 2013

Skattar bäst som skattar mest? Ett inlägg om SSU:s och LUF:s skatteutspel

I helgen presenterade SSU och Liberala ungdomsförbundet (LUF) på DN debatt gemensamma utgångspunkter för en ny skattereform. Huvuddragen är sänkt skatt på arbete och kapital, höjd skatt på konsumtion och miljöförstöring, slopade skattereduktioner och -avdrag och en mer enhetlig moms. Men vad får förslaget för konsekvenser - strategiskt och sakligt? Och är alla idéer som framförs så kloka?

Reaktionerna
I rådande politiska klimat är naturligtvis utspelet högintressant i sig själv. Det är sannolikt
unikt i svensk politisk historia att ett ungdomsförbund till ett regeringsparti gör gemensam sak med det största oppositionspartiets ungdomsförbund i en så central fråga som skattesystemets utformning. Lägg därtill att de unga liberalerna underkänner stora delar av regeringspolitiken och sensationen är ett faktum.

Att fler resonerar så blir tydligt vid en genomläsning av de många bittra kommentarer som florerat i sociala media av LUF-arnas regeringskollegor [1]. Samtidigt infinner sig förstås frågan: Visste Folkpartiledningen något eller blev den tagen på sängen? Det har i media skvallrats om S-flörtar från ett moderattrött Folkparti.

De socialdemokratiska synpunkterna har huvudsakligen varit positiva. Sveriges nästa finansminister Magdalena Andersson hyllade i gårdagens Expressen (inte tillgänglig på nätet) debattartikeln. Och Socialdemokraterna har som parti länge förespråkat en upprensning i skattesystemet efter den borgerliga regeringens alla härjningar.

Sakförslagen
Jag har tidigare, med hänvisning till Danmark där S nu stöds av blott 16 procent av väljarna, i Dagens Arena varnat för konsekvenserna av att försätta socialdemokratin i en situation där den har regeringsmakten men ändå accepterar att förvalta och fortsätta en borgerlig ekonomisk politik. Den varningen blir inte mindre aktuell genom SSU:s och LUF:s debattartikel.

Därmed inte sagt att artikeln saknar meriter. Inte alls. Alldeles oavsett betydelsen av splittringen inom regeringen är det i sak ytterst välkommet att också vissa borgerliga politiker nu vill rätta till oredan i skattesystemet. Det betyder förstås ett borttagande av "HUS-avdraget" (RUT och ROT) och en normalisering av restaurangmomsen och av arbetsgivaravgifterna.

Men SSU och LUF går längre än så. De föreslår att jobbskatteavdraget avskaffas och ersätts av en annan modell för sänkning av inkomstskatter. Även sänkt kapitalbeskattning föreslås. Både lägre marginalskatt och sänkt kapitalskatt är gamla liberala drömmar som har negativa fördelningseffekter. SSU och LUF tänker sig sannolikt kompensera för detta med höjd fastighetsskatt och avskaffat HUS-avdrag, vilket i huvudsak påverkar höginkomsttagare.

Låga marginalskatter har vanligen gott stöd i nationalekonomisk forskning. Men det måste påpekas att jobbskatteavdraget ändå lett till en skattesänkning på höga inkomster - sannolikt utan att för den skull öka arbetskraftsutbudet hos dem som tjänar mycket. Och den senaste nationalekonomiska forskningen pekar på att höga marginalskatter, åtminstone på riktigt stora inkomster, saknar de negativa effekter borgerliga politiker brukar beskylla skatterna för. Pengarna gör mer nytta som offentliga investeringar [2][3]. Det talar mot SSU:s och LUF:s förslag.

Dessutom finns det andra sätt att "växla" höjd skatt på svår- eller orörliga skattebaser mot sänkt skatt på inkomst. En höjning av grundavdraget är en enkel och fördelningsmässigt bra åtgärd; låginkomsttagare får då en relativt sett större skattesänkning.

Nackdelen med konsumtionsskatter är att de till sin natur är regressiva; givet samma konsumtion betalar en låginkomsttagare en högre andel av sin inkomst i konsumtionsskatt än en höginkomsttagare. Fördelen med konsumtionsskatterna är att de är stabila över tid och också betalas av turister (!).

Den amerikanske ekonomiprofessorn Robert H. Frank presenterar i boken "Frånsprungen - hur ökad ojämlikhet drabbar medelklassen" en intressant tanke: avskaffa inkomstskatten till förmån för en progressiv konsumtionsskatt som betalas på den del av inkomsten som överstiger det årliga sparandet minus ett grundavdrag.

SSU och LUF nämner att höjda miljö- och klimatskatter ska användas för att minska skatt på arbete och rörligt kapital. Det är ingen bra idé. För det första behöver de totala skatteintäkterna öka, bland annat för skolans skull. För det andra leder en övervältring av skatteintäkter till miljösidan på sikt till urholkade skattebaser. Kungstanken i miljöskatterna är ju att de på sikt ska avskaffas genom att den beskattade verksamheten upphör.

Miljöpartiet har tidigare varit öppet om detta. Det är därför de aldrig har gillat inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssystemet utan förespråkat grundtrygghet; de gröna har erkänt att miljöskatter till slut inte betalas varpå välfärden inte kan upprätthållas. SSU har en annan vision - vi människor måste hjälpas åt, också i framtiden, med den sociala tryggheten. Det kräver att vi avstår skatt för välfärd.

Utifrån artikeln förstår man att förslagen är tänkta att leda till att ungefär lika mycket skatt, totalt sett, tas in som i dag. Om det vore själva poängen vore det ett stort svek av SSU. Men här är man tydlig i texten: SSU och LUF har alltjämt olika ambitioner med välfärden och rättvisan - och därmed om vad som ska stå på sista raden i summeringen av skatteintäkterna. SSU bevarar därmed den enkla men livsviktiga insikten om att det inte går att bedriva socialdemokratisk välfärdspolitik med borgerlig skattepolitik.  

Slutsats
SSU:s och LUF:s intention om ett transparent och sammanhållet skattesystem är bra. Vissa av förslagen kan ifrågasättas utifrån både värderingsmässiga och rent sakpolitiska argument. Och det är av yttersta vikt att SSU och Socialdemokraterna inte medverkar till urholkade skattebaser eller till att bara borgerliga bitar av förslagen genomförs (det brukar nämligen vara lättare att sänka inkomstskatt än att höja fastighetsskatt).

Nya rön inom nationalekonomin bekräftar dessutom det socialdemokratin länge har visat i praktiken - att höga skatter och en god fördelningar främjar ekonomisk utveckling, välfärd och hållbarhet. Eller litet tillspetsat: den som skattar mest kan mycket väl skatta bäst.

Sammantaget är de båda ungdomsförbundens debattartikel ett värdefullt inspel i svensk politik. De stora reformernas tid kanske trots allt inte är förbi.

----
Tillägg: Ett litet minus, förresten, för att det färgade ordet "skattetryck" och inte neutrala "skattekvot" används i SSU-LUF-artikeln.

[1] http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/06/luf-gor-skatteutspel-med-ssu-kolla-alla-dessa-sura-hogertweets
[2] http://www.epi.org/publication/raising-income-taxes/
[3] http://elsa.berkeley.edu/~saez/diamond-saezJEP11opttax.pdf

Mer läsning: Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, DI, SvD