I helgen presenterade SSU och Liberala ungdomsförbundet (LUF) på
DN debatt gemensamma utgångspunkter för en ny skattereform. Huvuddragen är sänkt skatt på arbete och kapital, höjd skatt på konsumtion och miljöförstöring, slopade skattereduktioner och -avdrag och en mer enhetlig moms. Men vad får förslaget för konsekvenser - strategiskt och sakligt? Och är alla idéer som framförs så kloka?
Reaktionerna
I rådande politiska klimat är naturligtvis utspelet högintressant i sig själv. Det är sannolikt
unikt i svensk politisk historia att ett ungdomsförbund till ett regeringsparti gör gemensam sak med det största oppositionspartiets ungdomsförbund i en så central fråga som skattesystemets utformning. Lägg därtill att de unga liberalerna underkänner stora delar av regeringspolitiken och sensationen är ett faktum.
Att fler resonerar så blir tydligt vid en genomläsning av de många bittra kommentarer som florerat i sociala media av LUF-arnas regeringskollegor
[1]. Samtidigt infinner sig förstås frågan: Visste Folkpartiledningen något eller blev den tagen på sängen? Det har i media skvallrats om S-flörtar från ett moderattrött Folkparti.
De socialdemokratiska synpunkterna har huvudsakligen varit positiva. Sveriges nästa finansminister Magdalena Andersson hyllade i gårdagens Expressen (inte tillgänglig på nätet) debattartikeln. Och Socialdemokraterna har som parti länge förespråkat en upprensning i skattesystemet efter den borgerliga regeringens alla härjningar.
Sakförslagen
Jag har tidigare, med hänvisning till Danmark där S nu stöds av blott 16 procent av väljarna, i
Dagens Arena varnat för konsekvenserna av att försätta socialdemokratin i en situation där den har regeringsmakten men ändå accepterar att förvalta och fortsätta en borgerlig ekonomisk politik. Den varningen blir inte mindre aktuell genom SSU:s och LUF:s debattartikel.
Därmed inte sagt att artikeln saknar meriter. Inte alls. Alldeles oavsett betydelsen av splittringen inom regeringen är det i sak ytterst välkommet att också vissa borgerliga politiker nu vill rätta till oredan i skattesystemet. Det betyder förstås ett borttagande av "HUS-avdraget" (RUT och ROT) och en normalisering av restaurangmomsen och av arbetsgivaravgifterna.
Men SSU och LUF går längre än så. De föreslår att jobbskatteavdraget avskaffas och ersätts av en annan modell för sänkning av inkomstskatter. Även sänkt kapitalbeskattning föreslås. Både lägre marginalskatt och sänkt kapitalskatt är gamla liberala drömmar som har negativa fördelningseffekter. SSU och LUF tänker sig sannolikt kompensera för detta med höjd fastighetsskatt och avskaffat HUS-avdrag, vilket i huvudsak påverkar höginkomsttagare.
Låga marginalskatter har vanligen gott stöd i nationalekonomisk forskning. Men det måste påpekas att jobbskatteavdraget ändå lett till en skattesänkning på höga inkomster - sannolikt utan att för den skull öka arbetskraftsutbudet hos dem som tjänar mycket. Och den senaste nationalekonomiska forskningen pekar på att höga marginalskatter, åtminstone på riktigt stora inkomster, saknar de negativa effekter borgerliga politiker brukar beskylla skatterna för. Pengarna gör mer nytta som offentliga investeringar
[2][3]. Det talar mot SSU:s och LUF:s förslag.
Dessutom finns det andra sätt att "växla" höjd skatt på svår- eller orörliga skattebaser mot sänkt skatt på inkomst. En höjning av grundavdraget är en enkel och fördelningsmässigt bra åtgärd; låginkomsttagare får då en relativt sett större skattesänkning.
Nackdelen med konsumtionsskatter är att de till sin natur är regressiva; givet samma konsumtion betalar en låginkomsttagare en högre andel av sin inkomst i konsumtionsskatt än en höginkomsttagare. Fördelen med konsumtionsskatterna är att de är stabila över tid och också betalas av turister (!).
Den amerikanske ekonomiprofessorn Robert H. Frank presenterar i boken "Frånsprungen - hur ökad ojämlikhet drabbar medelklassen" en intressant tanke: avskaffa inkomstskatten till förmån för en progressiv konsumtionsskatt som betalas på den del av inkomsten som överstiger det årliga sparandet minus ett grundavdrag.
SSU och LUF nämner att höjda miljö- och klimatskatter ska användas för att minska skatt på arbete och rörligt kapital. Det är ingen bra idé. För det första behöver de totala skatteintäkterna öka, bland annat för skolans skull. För det andra leder en övervältring av skatteintäkter till miljösidan på sikt till urholkade skattebaser. Kungstanken i miljöskatterna är ju att de på sikt ska avskaffas genom att den beskattade verksamheten upphör.
Miljöpartiet har tidigare varit öppet om detta. Det är därför de aldrig har gillat inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssystemet utan förespråkat grundtrygghet; de gröna har erkänt att miljöskatter till slut inte betalas varpå välfärden inte kan upprätthållas. SSU har en annan vision - vi människor måste hjälpas åt, också i framtiden, med den sociala tryggheten. Det kräver att vi avstår skatt för välfärd.
Utifrån artikeln förstår man att förslagen är tänkta att leda till att ungefär lika mycket skatt, totalt sett, tas in som i dag. Om det vore själva poängen vore det ett stort svek av SSU. Men här är man tydlig i texten: SSU och LUF har alltjämt olika ambitioner med välfärden och rättvisan - och därmed om vad som ska stå på sista raden i summeringen av skatteintäkterna. SSU bevarar därmed den enkla men livsviktiga insikten om att det inte går att bedriva socialdemokratisk välfärdspolitik med borgerlig skattepolitik.
Slutsats
SSU:s och LUF:s intention om ett transparent och sammanhållet skattesystem är bra. Vissa av förslagen kan ifrågasättas utifrån både värderingsmässiga och rent sakpolitiska argument. Och det är av yttersta vikt att SSU och Socialdemokraterna inte medverkar till urholkade skattebaser eller till att bara borgerliga bitar av förslagen genomförs (det brukar nämligen vara lättare att sänka inkomstskatt än att höja fastighetsskatt).
Nya rön inom nationalekonomin bekräftar dessutom det socialdemokratin länge har visat i praktiken - att höga skatter och en god fördelningar främjar ekonomisk utveckling, välfärd och hållbarhet. Eller litet tillspetsat: den som skattar mest kan mycket väl skatta bäst.
Sammantaget är de båda ungdomsförbundens debattartikel ett värdefullt inspel i svensk politik. De stora reformernas tid kanske trots allt inte är förbi.
----
Tillägg: Ett litet minus, förresten, för att det färgade ordet "skattetryck" och inte neutrala "skattekvot" används i SSU-LUF-artikeln.
[1] http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/06/luf-gor-skatteutspel-med-ssu-kolla-alla-dessa-sura-hogertweets
[2] http://www.epi.org/publication/raising-income-taxes/
[3] http://elsa.berkeley.edu/~saez/diamond-saezJEP11opttax.pdf
Mer läsning:
Expressen,
Aftonbladet,
Aftonbladet,
DI,
SvD