En liten enkel fråga

I går ställde jag en enkel fråga till kommunalrådet Tove Klette (fp) i kommunfullmäktige


Den ökade mängden människor som tvingas till försörjningsstöd är delvis en följd av det allt hårdare och kallare politiska landskap som Sverige har förvandlats till sedan valet 2006. Genom en politik som gör det svårare och tuffare att vara arbetslös och som minskar ersättningsnivåerna i A-kassa och sjukersättning kombinerat med en obefintlig jobbpolitik blir nöden större och fler människor tvingas som en sista utväg söka försörjningsstöd. Det staten och regeringen i själva verket gör är att föra över kostnader på Sveriges kommuner vilket bland annat visar sig i form av ökade försörjningsstöd. Det rimliga vore att företrädare för alliansen i Lunds kommun uppmärksammade sina partivänner i regeringen om hur hårdare krav och en obefintlig jobbpolitik skapar ökade kostnader för Sveriges kommuner.

Min fråga till Tove Klette är därför:

Har du gjort dina alliansvänner i regeringen uppmärksammade på hur deras reformer skapar ökade kostnader för Sveriges kommuner?

Svaret jag fick, efter att hon frågat mig var jag varit de senaste sex åren, var, enligt min uppfattning, bl.a. att den kommunikation som fördes mellan kommunalrådet och hennes alliansvänner i Stockholm inte var något hon kände för att tala om för mig eller i kommunfullmäktige (varför förstår jag inte riktigt om vi nu har samma mål – att se till att reform efter reform inte följs av finansiering vilket gör att kommunerna får ökade kostnader hela tiden). Dessutom hävdade hon att regeringen hade en aktiv sysselsättningspolitik i och att bl.a. sänkta skatter och sänkt moms hade skapat nya arbeten. Att kostnaderna för försörjningsstöd var höga även 2001 nr det var en s-ledd regering, att lågkonjunkturen var orsaken och att politiken visst gav arbete.

Av det kan man dra många slutsatser.

Jag tycker att man måste se att försämringar i de nationella trygghetssystemen ger ett resultat som slår på lokal nivå. Och att det är ett problem. För två dagar sedan, den 28/8 kom SCB med nya siffror på arbetsmarknadsläget. 425 000 är siffran som nu är aktuell på antalet arbetslösa i ett Sverige som regeras av en regering som talat mycket om ”arbetslinjen”. Den höga ungdomsarbetslösheten finns kvar och ökar. Vi kan se att kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar och statens kostnader för a-kassan minskar. Att Moderaterna genom sina reformer har slagit sönder a-kassan och sjukförsäkringssystemet och därför tvingas många arbetslösa och sjuka människor att leva på försörjningsstöd. Kommunerna får ta över statens ansvar utan kompensation.

För självklart påverkar den nationella politiken den lokala. De två reformer som ofta lyfts fram som ett led i den förstärkta arbetslinjen, sänkt krogmoms och halvering av arbetsgivaravgift för unga, har ju inte heller gett den önskade effekten. Kvar står regeringen med en nota på ca 21 miljarder per år - men var är jobben? Av svaret jag fick måste jag också konstatera att svaret på min fråga måste vara nej. Att hon inte har gjort sina alliansvänner uppmärksamma på problemet och inte heller kommer agera för att göra något åt det. Det tycker jag är synd.