De senaste dagarna har man kunnat följa situationen på SUS, Skånes universitetssjukhus i pressen. Sydsvenska dagbladet rapporterar om en nära på katastrofal situation med personalbrist, platsbrist och viteshot från arbetsmiljöverket. Att ventilationen på onkologen är så dålig att patienter kyls med glass i värmen. Idag kunde man läsa om att Socialstyrelsen med stor sannolikhet kommer göra en ingående granskning av patientsäkerheten.
Det är bra det. Men det är samtidigt tragiskt att behovet för den granskningen finns. De varningar som har kommit från sjukhuset och den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde ha varit tillräckliga för att situationen skulle tagits på allvar. Man undrar om någon form av strutsmentalitet fått fäste inom majoritetens politiker som kombineras med en tro om att sparbeting kanske egentligen inte påverkar verksamheten så mycket - i vart fall inte om man kan fortsätta att ha en låg skattesats? Trots att personalen signalerat att de går på knäna redan. Trots att det tidigare har framkommit att det finns stora problem på akutmottagningarna.
För mig kan det te sig självklart att besparingar inom vården får konsekvenser. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda – bara för att nämna några. Självklart att en trång kostym skaver på flera ställen. Även om det givetvis är så att de problem som finns inte enbart kan lösas genom mer resurser. Men det är en början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar