Tillsammans är vi starka

Skriver om det hemska i Norge på Tidskriften Libertas hemsida och S-studenters hemsida. Det är mitt sätt att bearbeta.

Fredagens illdåd i Norge skär i hjärtat. Det är ofattbart till både sin karaktär och omfattning. Så många oskyldiga liv till spillo. I Oslos regeringsbyggnader fullgjorde statsanställda sitt uppdrag att sköta landet. På Utøya hade ungdomar samlats för samtal och bildning om fred, frihet, solidaritet, jämlikhet och demokrati. De fattas oss i dag

Attackerna är de värsta mot socialdemokratin sedan nazismens och stalinismens terror på 1930- och 1940-talen. Någon kanske tycker att det konstaterandet är förhastat. Det stämmer att vi ännu inte vet allt om varför. Men vi vet att det var ungdomar på ett socialdemokratiskt politiskt läger som utgjorde gärningsmannens måltavla. Därmed är dådet ett direkt angrepp mot arbetarrörelsen - inte bara en attack på samhället, eller ens den politiska demokratin, i stort.

Vi har i dag goda skäl att anta att de som under fredagen spekulerade i al Qaidas skuld hade fel. Det var för tidigt att uttala sig. Det är det på sätt och vis fortfarande, men just på grund av de förhastade gissningarna om eventuella skyldiga finns anledning till några reflektioner:

Det är mycket lätt att generalisera och komma med fördomar. Det har vi alla gjort någon gång. Det kommer sannolikt aldrig att helt gå att stoppa räddhågsenhet eller misstänksamhet inför det annorlunda och okända. Men det politiska klimatet kan förändras.

Låt oss därför genom helgens händelseutveckling en gång för alla slå fast följande: Ingen hudfärg eller etnicitet är farligare än någon annan. Däremot finns det verkligt farliga politiska miljöer. Sådana är ofta, oavsett var i världen de uppträder, till sin natur mycket lika varandra. Där odlas extrema åsikter. Där piskas hat upp. Där finns en grogrund för våld.

Alla som deltar i den politiska diskussionen har ett ansvar för vad man säger och hur man säger det. Tonläget i politiken kan ibland få vara hårt. Men det får aldrig bli rått. Ironi och satir kan berika debatten. Men det måste finnas en tydlig gräns mot ren förnedring.

Det måste finnas en insikt bland politiska företrädare att det de ger uttryck för kan verka hetsande, oavsett om deras uttalanden rör enskilda, andra politiska partier eller människor med en viss etnicitet eller religion. Det måste finnas eftertanke för i vilken mån sådana yttranden bidrar till potentiellt farliga politiska miljöer. Det framgår säkert att över detta har vissa större anledning än andra att begrunda.

Det som hände i Norge under fredagen var så ohämmat grymt. Sorgearbetet har bara börjat. Låt oss göra det vi kan. Verka för ett ännu öppnare samhälle och ett varmare politiskt klimat utan inslag av främlingsfientlighet, hat och våld. Axla och för vidare det fina engagemang de unga norska socialdemokraterna gav uttryck för när de deltog på AUF:s sommarläger.

Tillsammans är vi starka och vi kan inte låta oss besegras.

En trång kostym skaver på flera ställen.

De senaste dagarna har man kunnat följa situationen på SUS, Skånes universitetssjukhus i pressen. Sydsvenska dagbladet rapporterar om en nära på katastrofal situation med personalbrist, platsbrist och viteshot från arbetsmiljöverket. Att ventilationen på onkologen är så dålig att patienter kyls med glass i värmen. Idag kunde man läsa om att Socialstyrelsen med stor sannolikhet kommer göra en ingående granskning av patientsäkerheten.

Det är bra det. Men det är samtidigt tragiskt att behovet för den granskningen finns. De varningar som har kommit från sjukhuset och den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde ha varit tillräckliga för att situationen skulle tagits på allvar. Man undrar om någon form av strutsmentalitet fått fäste inom majoritetens politiker som kombineras med en tro om att sparbeting kanske egentligen inte påverkar verksamheten så mycket - i vart fall inte om man kan fortsätta att ha en låg skattesats? Trots att personalen signalerat att de går på knäna redan. Trots att det tidigare har framkommit att det finns stora problem på akutmottagningarna.

För mig kan det te sig självklart att besparingar inom vården får konsekvenser. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda – bara för att nämna några. Självklart att en trång kostym skaver på flera ställen. Även om det givetvis är så att de problem som finns inte enbart kan lösas genom mer resurser. Men det är en början.

Danmark får skarpare konturer?

50 extra tulltjänstemän som på sikt ska bli 98 stycken, står nu på plats längs Danmarks gränser. Den förstärkta kontrollen införs efter ett beslut i finansutskottet. Ett beslut som har stött på kritik från bland anant EU; eftersom det kan tänkas strida mot Schengensamarbetet. Protesterna från omvärlden är höga, inte minst från Tysklands håll, där de flesta nya tullarna placeras. Enligt Skånska dagbladet har en tysk politiker till och med uppmanat tyskar att inte fira semester i Danmark. Fånigt och mindre diplomatiskt uttalande kan tyckas . Men grunden till det vilar troligtvis på annat än ilska över skärpta kontroller av narkotika- och vapeninförsel. Snarare en frustration över att Danmark sluter sig mer mot sin omgivning eller åtminstone att agerandet kan tolkas som det. Frågan är om inte uttalanden av dylik karaktär från tyska politiker hjälper till att befästa en bild (reell eller inte) som på det sättet riskerar att bli verklighet. För den som vill ha ett fördjupat samarbete och en ökad integration i öresundsregionen kan vissa orosmoln ha blåst upp vid horisonten. Frågan är bara om det bästa sättet att skingra molnen är genom att kasta in hot om minskat resande över gränserna. Jag tror inte det. För de tusentals människor som pendlar över bron är det knappast heller ett alternativ att stanna hemma.