(V)em är bästa socialdemokrat? Tankar inför den socialdemokratiska partikongressen

Ja, titeln är provocerande och det är också meningen. Samtidigt är frågan tämligen allvarlig. I dagarna har nämligen Vänsterpartiet presenterat sin valplattform. Denna innehåller ett antal prioriteringar, på jobb, välfärd, integritet, jämställdhet och klimat och miljö. Den rödgröna, ja, socialdemokratiska, linjen är tydlig.

Nisha Besara påpekar i Dagens Arena i dag att Vänsterpartiet är det mest liberala partiet av alla riksdagspartier i fråga om personlig integritet, vilket särskilt lyser igenom i partiets valplattform. Jag håller med om det, förutom benämningen "liberal". I stället borde vi kalla det för vad det är, "frihetligt" eller antiauktoritärt.

I vilket fall uppmanar jag samtliga att på allvar läsa igenom plattformen - särskilt alla er som lider av den stora kommunistskräcken - och fundera ett slag på frågan om vem det egentligen är som vill att staten ska göra allt och övervaka allt och alla. Fundera på om ni, precis som Ung Vänster frågade på en affisch förra året i samband med FRA-debatten "vill ha det som i Sovjet?" Om svaret blir nej - fundera då på om inte en rödgrön regering är rätt för just dig. Vi, S, V och MP, har ju lovat att riva upp, göra om och göra rätt.

Till sist. I morgon stundar den socialdemokratiska partikongressen. Det är en ödesvecka som socialdemokratin nu står inför. Här kommer politiken för många år framöver att avgöras. Nu är inte rätt tid för partiet att falla undan för alla de försämringar den borgerliga regeringen har genomdrivit de sista åren. Nu är inte rätt tid att omvandla socialdemokratin till ett parti vars enda målsättning är att administrera ett borgerligt system, eller möjligen finjustera detsamma. En sådan arbetarrörelse är nämligen inte vatten värd. En sådan rörelse är en djup besvikelse, ett hån mot alla dem som genom historien kämpat, mot dem som kämpar i dag, och mot dem som vill kunna fortsätta kämpa i morgon för en friare, jämlikare, mer demokratisk och solidarisk värld. Så tänk på vad ni beslutar, kongressombud. Annars kanske det blir att "Snart går vi utan er".

Goda förslag finns dock inför kongressen, inte minst från det skånska partidistriktet. Även det socialdemokratiska studentförbundet har bidragit med kloka tankar i sitt 10-talsprogram. Så kom igen, kongressen. Visa vägen framåt. Hörsamma Gevalias uppmaning i företagets senaste reklam: "Upptäck en mörkare nyans av rött!"

Förläng föräldraförsäkringen!

I dagarna har Socialdemokraterna föreslagit att föräldraledigheten ska få tas ut ända till det år barnet fyller 16 år. Det är ett bra initiativ, som det också finns ett starkt stöd för i befolkningen. Förslaget ökar förälderns eller föräldrarnas möjlighet att vara just förälder längre upp i barnets ålder.

Men föräldraförsäkringen rör så mycket mer. Det finns också en jämställdhetsaspekt. I dag pågår debatten om huruvida föräldraförsäkringen ska individualiseras eller inte - eller snarare i vilken takt det ska gå. Jag tillhör dem som definitivt är för en individualiserad föräldraförsäkring. Som den ser ut i dag tillåter den en cementering av könsroller i heterosexuella familjer, där mamman tar ut en betydligt större del än pappan.

Socialdemokraterna kommer förmodligen att landa i att föräldraförsäkringen ska tredelas, att en del ska gå till vardera förälder (om det finns två) och att en del ska kunna delas såsom föräldrarna vill. Det är ett steg i rätt riktning men gångtakten är ändå beklagligt långsam. Socialdemokraterna i Skåne har dock tänkt till ytterligare. För att i stället som den socialdemokratiska partistyrelsen föreslår, försöka dela 13 månader i tre lika delar, vill vi skånska socialdemokrater att föräldraförsäkringen ska förlängas till 15 månader. På så vis behöver ingen ledighet "tas" från endera föräldern vid en tredelning. Ytterligare två nya månader skulle också kunna ge betydligt mer tid för barnen när de blir litet äldre.

Så till sist kommer naturligtvis vän av ordning att fråga sig hur detta ska betalas. Ja, själv tycker jag att vi ska göra det gemensamt. För jag betalar hellre för en bättre föräldraförsäkring, något som indirekt kommer hela samhället till del, än lånar pengar till skattesänkningar för de mest välbeställda.

Danslåt för yttrandefriheten

Jag vill tala så alla kan fatta, ja så att alla kan förstå,
både om det som är roligt och lätt och om det som verkar svårt.
Men om jag talar högt och tydligt så tycker några att jag stör,
och om jag viskar riktigt förtroligt så är det för många som inte hör.

Så jag gick mig till en psykare för att få berätta hur det känns,
men han frågade om mina drömmar och inte alls om vad som hänt.
Och när jag hade berättat färdigt dem tog han emot mina hundra spänn,
och fastän jag tiggde, bad och bönade så fick jag ingen tid igen.

Och vill vill spela för de svaga och vi vill sjunga för de små,
och vi vill dansa så att förtryckarna kan höra hur vi mår.
Och vi gick till Malmö fängelse för att följa vårt beslut,
och när vi hade spelat för fångarna så var det knappt att vi kom ut.

Ja, man får tänka precis vad man tycker och man tycka vad man tror.
Och om man tänker tyst tillräckligt så kanske man till och med blir något stort.
Men en sak måste man lära sig om man vill bli sin lyckas smed:
att man ska akta sig som för att bränna sig för att säga hur det är.

Så i dessa besvärliga tider när knappast posten ens når fram,
så är min gamla faster den enda snart som har tid med mig ibland.
Och det kan ju vara skönt att veta att om det verkligen blir svårt,
så är hon alltid beredd att lyssna fastän hon är döv sedan femton år!

Björn Afzelius var fantastisk. Mikael Wiehe är fortfarande det. Tillsammans var de oslagbara.