Vad skulle Lund vara utan universitetet och studenterna? Ända sedan universitetet bildades på 1600-talet har det haft en självklar och viktig plats i utvecklingen av Lund. 38 000 studenter och över 5 000 anställda gör Lunds universitet till en av regionens största arbetsgivare.
Studentlivet är dock inte bara studier, spex och sittningar.
Det är också en period av livet med en för många studenter tuff situation, såväl när det gäller ekonomi som boende. Bostäderna är svåra att få tag i och hyran tar dessutom upp till hälften av den disponibla inkomsten i anspråk. Att det ser ut på det sättet beror delvis på att studiemedlen inte har hängt med prisutvecklingen, men också på grund av att det finns en brist på både studentlägenheter och små billiga hyresrätter.
Kommunen skulle kunna påverka situationen. På gårdagens kommunfullmäktige motionerade Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Demokratis vänster om just detta.
Kraven som ställdes var bland annat:
Att Kommunstyrelsen skulle utarbeta ett studentpolitiskt handlingsprogram i samråd med studentföreträdare och Lunds universitet för att förbättra Lund som studie- och studentstad för att kunna bli Sveriges bästa studentkommun
Att Kommunstyrelsen tillsammans med LKF, Tekniska nämnden och Byggnadsnämnden skulle utarbeta förslag för en väsentligt ökad produktion av billiga hyresrätter och studentbostäder Att kommunen ska verka aktivt för byggandet av bostäder för ungdomar och studenter med sitt markinnehav
Att Lunds kommun ska tillskriva regeringen om behovet att införa ett nationellt stöd för byggandet av studentbostäder
Tyvärr valde majoriteten att inte bifalla förslaget utan istället besluta om att uppmana berörda nämnder till bred samverkan mellan olika aktörer kring frågor om studenter och studentbostäder. Argumentationen var bland annat att ”det finns fler aktörer som har studentbostäder än kommunen” och att kommunen tidigare har stöttat AF-bostäder.
Förvisso är det så att det finns fler aktörer som tillhandahåller bostäder till studenter. AF-bostäder är en aktör. Nationerna och olika stiftelser är andra aktörer. Men detta betyder inte att kommunen inte ska agera.
Det är dags att kommunen tar den stora gruppen studenter på allvar.
fredag, januari 28, 2011
tisdag, januari 25, 2011
Sätt spaden i marken
13 lägenheter.
Det är vad LKF, det kommunala bostadsbolaget i Lund har att erbjuda för tillfället. Däremot är det överskott på bostadssökande. Kötiden är lång och många är de som konkurrerar om de lediga lägenheterna. De billiga lägenheterna har hundratals sökande och de dyrare, med hyror på mellan 10 – 14 000, är givetvis inte ett alternativ för de flesta sökande.
Att köpa sig en bostad är inte heller ett alternativ för den som inte kan hosta upp 20 procent av bostadens värde kontant. Det är inte en så liten summa i Lund där bostadsrätterna dessutom har ett högt prisläge. De flesta kan inte lägga 250000 eller mer kontant. För dem återstår att hoppas på att hitta en hyresrätt i det kommunala eller privata beståndet. Lund växer så det knakar, men byggandet har inte samma fart. Det behövs fler hyresrätter i Lunds kommun. Ett ökat byggande skulle inte bara ge fler lägenheter att söka, det skulle kanske också få ner priserna på bostadsrätter till mer rimliga nivåer. Sätt spaden i marken och börja bygga.
Det är vad LKF, det kommunala bostadsbolaget i Lund har att erbjuda för tillfället. Däremot är det överskott på bostadssökande. Kötiden är lång och många är de som konkurrerar om de lediga lägenheterna. De billiga lägenheterna har hundratals sökande och de dyrare, med hyror på mellan 10 – 14 000, är givetvis inte ett alternativ för de flesta sökande.
Att köpa sig en bostad är inte heller ett alternativ för den som inte kan hosta upp 20 procent av bostadens värde kontant. Det är inte en så liten summa i Lund där bostadsrätterna dessutom har ett högt prisläge. De flesta kan inte lägga 250000 eller mer kontant. För dem återstår att hoppas på att hitta en hyresrätt i det kommunala eller privata beståndet. Lund växer så det knakar, men byggandet har inte samma fart. Det behövs fler hyresrätter i Lunds kommun. Ett ökat byggande skulle inte bara ge fler lägenheter att söka, det skulle kanske också få ner priserna på bostadsrätter till mer rimliga nivåer. Sätt spaden i marken och börja bygga.
lördag, januari 22, 2011
För sjuk men för frisk
Sverige är ett av världens rikaste länder. Som medborgare har man också sedan en lång tid tillbaka kunnat känna en viss stolthet över att bo i ett land som inte utgår från att själv är bäste dräng i alla lägen. Att den som blir sjuk och inte kan arbeta fångas upp av ett socialförsäkringssystem. Ett generellt system grundat på en enkel men också mer eller mindre genial idé – en solidarisk fördelning av risk. Mellan den arbetande och den sjuke, mellan den unge och den pensionerade, mellan den förvärvsarbetande och den föräldralediga. Att den som blir sjuk inte ska tvingas gå från hus och hem på grund av det utan istället kunna rehabiliteras för att återvända till arbetet.
Alla tjänar på den trygghet som ett sådant system ger. Det systemet är numera kraftigt försämrat i och med den nya sjukförsäkring som den borgerliga regeringen införde. När sjukpenningdagarna är slut dras ersättningen in – oavsett om du är frisk eller ej. Om du inte är så sjuk att det kan konstateras at du inte kommer att bli frisk förstås. Då kan du få sjukersättning. För den som inte blivit frisk inom de angivna dagarna men samtidigt anses för sjuk för att söka jobb av arbetsförmedlingen finns det inget alternativ inom försäkringen längre.
Om detta kan man läsa om i dagens Aftonbladet. 5000 personer kommer inom kort drabbas av just det. För sjuk för att arbeta, för frisk för sjukförsäkringen. Sverige har blivit kallt.
Alla tjänar på den trygghet som ett sådant system ger. Det systemet är numera kraftigt försämrat i och med den nya sjukförsäkring som den borgerliga regeringen införde. När sjukpenningdagarna är slut dras ersättningen in – oavsett om du är frisk eller ej. Om du inte är så sjuk att det kan konstateras at du inte kommer att bli frisk förstås. Då kan du få sjukersättning. För den som inte blivit frisk inom de angivna dagarna men samtidigt anses för sjuk för att söka jobb av arbetsförmedlingen finns det inget alternativ inom försäkringen längre.
Om detta kan man läsa om i dagens Aftonbladet. 5000 personer kommer inom kort drabbas av just det. För sjuk för att arbeta, för frisk för sjukförsäkringen. Sverige har blivit kallt.
torsdag, januari 20, 2011
Värdig vård i livets slutskede
Vi föds och vi dör. En människas död kan vara mycket olika. Den kan vara plötslig och oväntad. Den kan vara ett slut på smärtor och lidande. Den kan vara ledsam och gråtfylld men med en stor närhet och kärlek till de anhöriga. Hur den sista tiden blir beror till stor del på omgivningen. Därför är det viktigare än någonsin att vården fungerar. Tyvärr är det inte så i hela Skåne idag.
Hospiceverksamheten i Lund har i flera år funnits på Vipeholms gamla sjukhusområde med 8 platser, en egen kock och med en personal som har förmågan att dagligen hantera vård av personer i livets slutskede. På grund av trångboddhet har platserna nu minskats till 6 men med en personal, hängiven sitt arbete, har man med små medel kunnat skapa ett hem för både patienter och närstående. Ibland också åt den sjukes älskade husdjur. Hospiceverksamheten handlar om att se till att avskedet kan se på ett fint, värdigt och lugnt sätt. Denna verksamhet ska nu läggas ner. Några platser för palliativ vård kommer att finnas på en onkologavdelning inne på lasarettsområdet. Detta trots att pengar avsatts speciellt för den palliativa vården. Den borgerliga politiska ledningen har inte förmått att verkställa sina beslut. Besparingar har helt enkelt gjort att det finns för lite pengar i sjukvårdssystemet. Personalen och den vård som kan ges på onkologen är utmärkt på alla sätt. Det är inte där problemet ligger. Förutsättningarna för de olika patientgrupperna och även deras närstående är helt olika.
Vi vill att det ska finnas möjlighet till ett värdig slut och en god vård i livets slutskede i hela Skåne för den sjuke och också ett stöd till de närstående som ska leva vidare med sin sorg. Vad som behövs är att ansvariga politiker tar den här utsatta patientgruppen på allvar. Det behövs ett samlat grepp genom en organisatorisk förändring som säkrar den palliativa vårdens fortlevande i hela Skåne. Och ser till att åtminstone de ekonomiska medel som avsatts för verksamheten kommer denna tillgodo. Men det behövs i och för sig än mer resurser för att kunna bygga ut den palliativa hemsjukvården. Framförallt krävs att ansvariga slutar att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och istället tar det ansvar de är valda att axla. Det är det minsta man kan begära.
”Rom byggdes inte på en dag” säger Catharina von Blixen-Finecke (M), som kommentar till problemen inom den palliativa vården. Cyniskt kan man tycka. Som om inte det vore nog är det dessutom så att någon åtminstone agerande i byggandet av Rom. De satt inte bara på åskådarläktaren och såg staden rasa samman. Risken är väl nu stor att von Blixen-Finecke istället ett antal gånger i regionfullmäktige får uttala; ”Och för övrigt anser jag att Kartago bör återuppbyggas”.
En längre version av artikeln, som skrivits av mig och Eva Holmström (S), publicerades i dagens Skånska Dagbladet
Hospiceverksamheten i Lund har i flera år funnits på Vipeholms gamla sjukhusområde med 8 platser, en egen kock och med en personal som har förmågan att dagligen hantera vård av personer i livets slutskede. På grund av trångboddhet har platserna nu minskats till 6 men med en personal, hängiven sitt arbete, har man med små medel kunnat skapa ett hem för både patienter och närstående. Ibland också åt den sjukes älskade husdjur. Hospiceverksamheten handlar om att se till att avskedet kan se på ett fint, värdigt och lugnt sätt. Denna verksamhet ska nu läggas ner. Några platser för palliativ vård kommer att finnas på en onkologavdelning inne på lasarettsområdet. Detta trots att pengar avsatts speciellt för den palliativa vården. Den borgerliga politiska ledningen har inte förmått att verkställa sina beslut. Besparingar har helt enkelt gjort att det finns för lite pengar i sjukvårdssystemet. Personalen och den vård som kan ges på onkologen är utmärkt på alla sätt. Det är inte där problemet ligger. Förutsättningarna för de olika patientgrupperna och även deras närstående är helt olika.
Vi vill att det ska finnas möjlighet till ett värdig slut och en god vård i livets slutskede i hela Skåne för den sjuke och också ett stöd till de närstående som ska leva vidare med sin sorg. Vad som behövs är att ansvariga politiker tar den här utsatta patientgruppen på allvar. Det behövs ett samlat grepp genom en organisatorisk förändring som säkrar den palliativa vårdens fortlevande i hela Skåne. Och ser till att åtminstone de ekonomiska medel som avsatts för verksamheten kommer denna tillgodo. Men det behövs i och för sig än mer resurser för att kunna bygga ut den palliativa hemsjukvården. Framförallt krävs att ansvariga slutar att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och istället tar det ansvar de är valda att axla. Det är det minsta man kan begära.
”Rom byggdes inte på en dag” säger Catharina von Blixen-Finecke (M), som kommentar till problemen inom den palliativa vården. Cyniskt kan man tycka. Som om inte det vore nog är det dessutom så att någon åtminstone agerande i byggandet av Rom. De satt inte bara på åskådarläktaren och såg staden rasa samman. Risken är väl nu stor att von Blixen-Finecke istället ett antal gånger i regionfullmäktige får uttala; ”Och för övrigt anser jag att Kartago bör återuppbyggas”.
En längre version av artikeln, som skrivits av mig och Eva Holmström (S), publicerades i dagens Skånska Dagbladet
onsdag, januari 19, 2011
Sätt stopp för hemlösheten
Ökande hemlöshet är det yttersta exemplet på ett samhälle som inte håller ihop. Där klyftorna tar sig uttryck i skillnader och möjligheten att vara delaktig i samhället. Den borgerliga majoriteten i Lund säger sig ha som målsättning att halvera hemlösheten. Tillräckliga åtgärder lyser dock med sin frånvaro. Istället har de under fyra års tid valt att på olika sätt förneka problematiken och förhala möjliga lösningar. Och inte helt förvånande har halveringen uteblivit.
Socialförvaltningens kartläggning visar tvärtom att antalet hemlösa personer har ökat lavinartat. Hemlösheten har ökad med 70 procent på två år. 126 personer är hemlösa och bakom de siffrorna döljer sig troligtvis ett stort mörkertal. Socialnämndens ordförande Göran Wallén (M) uttalar i Skånska dagbladet att ökningen delvis består i att hemlösa personer från andra kommuner har tagit sig till Lund. Samma analys gjorde kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) för ett halvår sedan. Han var tveksam till fler aktiva åtgärder eftersom det skulle innebära att fler hemlösa skulle söka sig till kommunen.
Resonemanget är inte bara cyniskt. Det saknar grund och bör avfärdas som rena spekulationer. Inte heller är det särskilt lösningsorienterat. Fokus borde istället ligga på hur man ska kunna ge dessa hemlösa personer värdighet i sin vardag och en fast punkt i tillvaron genom en bostad. Men istället förs en politik både nationellt och lokalt som monterar ner den svenska bostadspolitiken. I borgerlighetens Sverige är hemlösheten inte bara ett resultat av social utslagning utan även ett resultat av en havererad bostadspolitik.
Bristen på en bostad riskerar att föra med sig andra sociala problem i form av exempelvis kriminalitet och droganvändning. Hemlösa personer har dessutom svårare än andra att ta sig ur eventuella missbruksproblem, blir oftare utsatta för våld och har väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi vill istället bygga ett samhälle som tar tillvara på alla människors förmåga. Flera länder i Europa och även andra kommuner i landet använder sig av metoden ”Bostad först”. Den går ut på att den hemlösa personen, istället för att förtjäna ett boende genom en så kallad boendetrappa, erbjuds en lägenhet för att utifrån en fast punkt i tillvaron komma till rätta med andra eventuella problem. Denna metod har dock hittills enträget avvisats av den borgerliga majoriteten. Givetvis kan inte en bostad lösa alla problem som finns kring hemlösheten och de hemlösa personerna. Men en aktiv bostadspolitik med ett stort socialt ansvarstagande är en nödvändig utgångspunkt.
Lunds kommun borde föra en kraftfull politik för att bygga fler bostäder och särskilt prioritera små och billiga hyresrätter. Kommunens eget bostadsföretag, LKF, skulle kunna vara ett föredöme och ligga i framkanten för en sådan utveckling. Kommunen måste också kunna ställa tuffare krav på privata fastighetsägare för att upplåta bostäder till sociala ändamål. Att ta sin del av det sociala ansvaret bör vara en förutsättning för byggbolag som ska köpa mark av kommunen. För oss kan inte målet vara en halvering av hemlösheten, hemlösheten måste tvärtom avskaffas. En förutsättning för det är att det finns en politisk vilja i den riktningen. Det är dags att införa ”Bostad först” för att ge de hemlösa personerna i kommunen en rimlig chans att skapa sig ett värdigt liv.
Anna-Lena Hogerud (S) Anders Almgren (S) Peter Fransson (S)
Debbattinlägget infördes i Skånska Dagbladet den 12 december 2010
Socialförvaltningens kartläggning visar tvärtom att antalet hemlösa personer har ökat lavinartat. Hemlösheten har ökad med 70 procent på två år. 126 personer är hemlösa och bakom de siffrorna döljer sig troligtvis ett stort mörkertal. Socialnämndens ordförande Göran Wallén (M) uttalar i Skånska dagbladet att ökningen delvis består i att hemlösa personer från andra kommuner har tagit sig till Lund. Samma analys gjorde kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) för ett halvår sedan. Han var tveksam till fler aktiva åtgärder eftersom det skulle innebära att fler hemlösa skulle söka sig till kommunen.
Resonemanget är inte bara cyniskt. Det saknar grund och bör avfärdas som rena spekulationer. Inte heller är det särskilt lösningsorienterat. Fokus borde istället ligga på hur man ska kunna ge dessa hemlösa personer värdighet i sin vardag och en fast punkt i tillvaron genom en bostad. Men istället förs en politik både nationellt och lokalt som monterar ner den svenska bostadspolitiken. I borgerlighetens Sverige är hemlösheten inte bara ett resultat av social utslagning utan även ett resultat av en havererad bostadspolitik.
Bristen på en bostad riskerar att föra med sig andra sociala problem i form av exempelvis kriminalitet och droganvändning. Hemlösa personer har dessutom svårare än andra att ta sig ur eventuella missbruksproblem, blir oftare utsatta för våld och har väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi vill istället bygga ett samhälle som tar tillvara på alla människors förmåga. Flera länder i Europa och även andra kommuner i landet använder sig av metoden ”Bostad först”. Den går ut på att den hemlösa personen, istället för att förtjäna ett boende genom en så kallad boendetrappa, erbjuds en lägenhet för att utifrån en fast punkt i tillvaron komma till rätta med andra eventuella problem. Denna metod har dock hittills enträget avvisats av den borgerliga majoriteten. Givetvis kan inte en bostad lösa alla problem som finns kring hemlösheten och de hemlösa personerna. Men en aktiv bostadspolitik med ett stort socialt ansvarstagande är en nödvändig utgångspunkt.
Lunds kommun borde föra en kraftfull politik för att bygga fler bostäder och särskilt prioritera små och billiga hyresrätter. Kommunens eget bostadsföretag, LKF, skulle kunna vara ett föredöme och ligga i framkanten för en sådan utveckling. Kommunen måste också kunna ställa tuffare krav på privata fastighetsägare för att upplåta bostäder till sociala ändamål. Att ta sin del av det sociala ansvaret bör vara en förutsättning för byggbolag som ska köpa mark av kommunen. För oss kan inte målet vara en halvering av hemlösheten, hemlösheten måste tvärtom avskaffas. En förutsättning för det är att det finns en politisk vilja i den riktningen. Det är dags att införa ”Bostad först” för att ge de hemlösa personerna i kommunen en rimlig chans att skapa sig ett värdigt liv.
Anna-Lena Hogerud (S) Anders Almgren (S) Peter Fransson (S)
Debbattinlägget infördes i Skånska Dagbladet den 12 december 2010
Jag läste i Sydsvenskan
Om cykelmotorväg mellan Lund och Malmö. Det var på tiden kan man tycka. Även om det är lite typiskt att det diskuteras när undertecknad inte längre har någon direkt anledning att använda sig av den cykelbanan längre. Karin Svensson Smith (mp) blev i onsdags utsedd till årets cykelpolitiker (och jag som trodde att det skulle gå till Lennart Prytz eller Tove Klette - som ju alltid ses cyklandes). Tillsammans med Malmö kommun vill hon utarbeta en bredare och rakare cykelbana mellan Lund och Malmö. Dessutom vill man planera buskar för att hindra vinden samtidigt som man ska undersöka om det går att jämna ut vägen så att det blir mindre höjdskillnader.
Vän av ordning frågar sig dock om inte också Staffantorps och Burlövs kommun bör bjudas med i båten – eftersom cykelbanan rimligtvis också kommer korsa de kommunerna. Och hur ska det bli möjligt att jämna ut höjdskillnaden i tex Åkarp, där halva byn mer eller mindre är en backe. Initiativet är gott dock – och leder säkerligen åtminstone till att cykelbanan blir bättre.
Vän av ordning frågar sig dock om inte också Staffantorps och Burlövs kommun bör bjudas med i båten – eftersom cykelbanan rimligtvis också kommer korsa de kommunerna. Och hur ska det bli möjligt att jämna ut höjdskillnaden i tex Åkarp, där halva byn mer eller mindre är en backe. Initiativet är gott dock – och leder säkerligen åtminstone till att cykelbanan blir bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)