Så fick då till sist Vänsterpartiet sin Jonas Sjöstedt. Det kommer sannolikt att visa sig vara ett klokt val. Han är en skicklig och vass företrädare i de flesta sammanhang och frågor.
Med Sjöstedt vid rodret kommer Vänsterpartiet troligen att få lättare att nå ut med sitt budskap. Det är bra, också för oss socialdemokrater. Förhoppningsvis kan det tvinga oss att bli tydligare i vår vision för Sverige.
Också för EU- och EMU-politiken blir Jonas Sjöstedt en tillgång. Han är erkänt kunnig och har hållit en hög profil. Socialdemokratin har ett stort behov av att uppdatera sin hållning här. Exempelvis behöver partiet erkänna att EMU som konstruktion är ohållbar och samtidigt sätta ned foten om europakten. Det är bara att lyssna på LO och TCO: den hotar den svenska modellen.
Naturligtvis räcker det inte med att säga nej. I en tid av fullständig borgerlig dominans i EU kan det dock vara klokt att hindra dålig politik från att bli verklighet och i stället planera för progressiva reformer vid maktskiften. Sådana kan nämligen stå inför dörren. I Frankrike går det bra för Socialistpartiet och deras presidentkandidat François Hollande; han leder stort i mätningarna inför valet i vår. I Tyskland plågas den borgerliga regeringen av inre slitningar och om det vore val i dag skulle Förbundsdagen få en tydligt rödgrön majoritet (1). I Italien ser mittenvänstern ut att kunna vinna valet som kommer att hållas i år eller senast nästa år.
Sammantaget kan 2012 komma att bli ett bra år för Vänsterpartiet och för Socialdemokraterna. Om det förstnämndas nya ordförande når ut så väl som dess medlemmar hoppas att han ska, och om det sistnämnda tar sig samman och börjar formulera en tydlig hållning om vår samtid och en ordentlig, tydlig vision för vår framtid.
(1) Vilket tyvärr inte är detsamma som en säker rödgrön regering eftersom Socialdemokraterna har svårt för att på nationell nivå samarbeta med det tyska Vänsterpartiet, Die Linke.
DN
SvD
Visar inlägg med etikett vänsterpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänsterpartiet. Visa alla inlägg
fredag, januari 06, 2012
tisdag, oktober 27, 2009
(V)em är bästa socialdemokrat? Tankar inför den socialdemokratiska partikongressen
Ja, titeln är provocerande och det är också meningen. Samtidigt är frågan tämligen allvarlig. I dagarna har nämligen Vänsterpartiet presenterat sin valplattform. Denna innehåller ett antal prioriteringar, på jobb, välfärd, integritet, jämställdhet och klimat och miljö. Den rödgröna, ja, socialdemokratiska, linjen är tydlig.
Nisha Besara påpekar i Dagens Arena i dag att Vänsterpartiet är det mest liberala partiet av alla riksdagspartier i fråga om personlig integritet, vilket särskilt lyser igenom i partiets valplattform. Jag håller med om det, förutom benämningen "liberal". I stället borde vi kalla det för vad det är, "frihetligt" eller antiauktoritärt.
I vilket fall uppmanar jag samtliga att på allvar läsa igenom plattformen - särskilt alla er som lider av den stora kommunistskräcken - och fundera ett slag på frågan om vem det egentligen är som vill att staten ska göra allt och övervaka allt och alla. Fundera på om ni, precis som Ung Vänster frågade på en affisch förra året i samband med FRA-debatten "vill ha det som i Sovjet?" Om svaret blir nej - fundera då på om inte en rödgrön regering är rätt för just dig. Vi, S, V och MP, har ju lovat att riva upp, göra om och göra rätt.
Till sist. I morgon stundar den socialdemokratiska partikongressen. Det är en ödesvecka som socialdemokratin nu står inför. Här kommer politiken för många år framöver att avgöras. Nu är inte rätt tid för partiet att falla undan för alla de försämringar den borgerliga regeringen har genomdrivit de sista åren. Nu är inte rätt tid att omvandla socialdemokratin till ett parti vars enda målsättning är att administrera ett borgerligt system, eller möjligen finjustera detsamma. En sådan arbetarrörelse är nämligen inte vatten värd. En sådan rörelse är en djup besvikelse, ett hån mot alla dem som genom historien kämpat, mot dem som kämpar i dag, och mot dem som vill kunna fortsätta kämpa i morgon för en friare, jämlikare, mer demokratisk och solidarisk värld. Så tänk på vad ni beslutar, kongressombud. Annars kanske det blir att "Snart går vi utan er".
Goda förslag finns dock inför kongressen, inte minst från det skånska partidistriktet. Även det socialdemokratiska studentförbundet har bidragit med kloka tankar i sitt 10-talsprogram. Så kom igen, kongressen. Visa vägen framåt. Hörsamma Gevalias uppmaning i företagets senaste reklam: "Upptäck en mörkare nyans av rött!"
Nisha Besara påpekar i Dagens Arena i dag att Vänsterpartiet är det mest liberala partiet av alla riksdagspartier i fråga om personlig integritet, vilket särskilt lyser igenom i partiets valplattform. Jag håller med om det, förutom benämningen "liberal". I stället borde vi kalla det för vad det är, "frihetligt" eller antiauktoritärt.
I vilket fall uppmanar jag samtliga att på allvar läsa igenom plattformen - särskilt alla er som lider av den stora kommunistskräcken - och fundera ett slag på frågan om vem det egentligen är som vill att staten ska göra allt och övervaka allt och alla. Fundera på om ni, precis som Ung Vänster frågade på en affisch förra året i samband med FRA-debatten "vill ha det som i Sovjet?" Om svaret blir nej - fundera då på om inte en rödgrön regering är rätt för just dig. Vi, S, V och MP, har ju lovat att riva upp, göra om och göra rätt.
Till sist. I morgon stundar den socialdemokratiska partikongressen. Det är en ödesvecka som socialdemokratin nu står inför. Här kommer politiken för många år framöver att avgöras. Nu är inte rätt tid för partiet att falla undan för alla de försämringar den borgerliga regeringen har genomdrivit de sista åren. Nu är inte rätt tid att omvandla socialdemokratin till ett parti vars enda målsättning är att administrera ett borgerligt system, eller möjligen finjustera detsamma. En sådan arbetarrörelse är nämligen inte vatten värd. En sådan rörelse är en djup besvikelse, ett hån mot alla dem som genom historien kämpat, mot dem som kämpar i dag, och mot dem som vill kunna fortsätta kämpa i morgon för en friare, jämlikare, mer demokratisk och solidarisk värld. Så tänk på vad ni beslutar, kongressombud. Annars kanske det blir att "Snart går vi utan er".
Goda förslag finns dock inför kongressen, inte minst från det skånska partidistriktet. Även det socialdemokratiska studentförbundet har bidragit med kloka tankar i sitt 10-talsprogram. Så kom igen, kongressen. Visa vägen framåt. Hörsamma Gevalias uppmaning i företagets senaste reklam: "Upptäck en mörkare nyans av rött!"
söndag, maj 17, 2009
Känner du inte paniken, Reinfeldt?
Den här kvällen var inte bra för den borgerliga statsministern. Inte nog med att han för första gången mötte en sammansvetsad, pigg och framtidsinriktad opposition - han hade påtagligt svårt att hålla ihop högerpakten och att presentera några som helst konkreta förslag till hur jobben ska räddas i välfärden och skapas inom den privata sektorn. På andra sidan tog Ohly och Wetterstand för sig ordentligt. Bägge var mycket starka i kväll. Det stämmer kanske att Sahlin inte var den mest aktiva debattdeltagaren, men den rollen delade hon med en viss Reinfeldt. (Men det skriver ingen om.) Däremot gjorde oppositionsledaren en synnerligen stark inledning - hennes kanske bästa någonsin. Mer om det nedan.
Foto: Marcus Kurn
Stark start av Sahlin - de rödgröna tog och vann debatten om jobben och skatterna
I Sverige är vi inte särskilt förtjusta av stora klyftor. Det märks tydligt i valresultaten. Socialdemokraterna förmådde inte under 1980- och 1990-talet att bromsa inkomstskillnaderna. Det har vi fått betala för i väljarstödet. Men partiet har aldrig aktivt på det brutala mekaniska sätt som nuvarande högerregeringen eldat på klyftorna. I kväll fick regeringen stå till svars för den (bärande) delen i sin politik och det klarade den mycket illa. Mona Sahlins inledande repliker mot statsministern var riktigt skarpa. Hon glänste till ordentligt; han var handfallen när hon träffsäkert räknade upp högerns klyftvidgande orättvisa skattesänkningar och attacker på a-kassan.
Dessutom fick högern svar på tal när det gäller skattefrågan. Äntligen sades det som borde ha varit på dagordningen mycket länge: det är inte gratis att sänka skatten. Reinfeldt har varit noga med att häckla oppositionen för en påstått oansvarig ekonomisk politik. I kvällens debatt blev det tydligt att om något är oansvarigt så är det att brassa på med stora skattesänkningar för höginkomsttagare i högkonjunktur och för lånade pengar (!) i lågkonjunktur. I Sverige är stödet stort för en modell med höga, progressiva skatter som går till en stark välfärd inbegripande trygghetsförsäkringar värda namnet. Den debatten har vänstern allt att tjäna på att ta.
När det kom till jobben visade också debatten att kejsar Reinfeldt är naken. Han är tillsammans med sina regeringskamrater fast i nyliberalismens mantra och skattesänkningar, avregleringar och nedskärningar i välfärden. Därför begriper han inte att det som behövs, och också efterlyses av en nästintill enad expertkår, är en stärkt a-kassa och tidigarelagda och utökade investeringar i infrastruktur och grön teknik, i extra resurser (i tid!) till kommuner och landsting samt riktade satsningar på utbildning och kompetensutveckling. Det tål att upprepas: finanskrisen är inte regeringens fel men den är dess ansvar. Just nu tar regeringen inte det ansvaret. I stället fortsätter man den inslagna vägen som om inget hade hänt. Maud Olofsson sade att 2006, före maktskiftet, rådde massarbetslöshet. Lars Ohly påpekade att då var den fyra procent; nästa år kan den vara uppe i tolv procent. Men ingenting händer. Pengarna till kommunerna kommer först nästa år.
Oppositionen vinner valet 2010
Tidigare i våras hade den underrubriken känts aningen väl självsäker. Nu är sannolikheten betydligt större för en rödgrön regering (1). Socialdemokraterna har stabiliserat sig i opinionen och kan börja klättra igen när effekterna av regeringens politik blir kännbara för allt fler. Den socialdemokratiska uppgången kommer också, när den kommer, att stabiliseras av att oppositionen är samlad och tydligt mogen sin uppgift: att regera landet i syftet att skapa fler jobb, en bättre välfärd och ett grönare samhälle. Känner du inte paniken, Reinfeldt? Nu tar vi er!
(1) Hotet mot en sådan riksdagsmajoritet står främst Sverigedemokraterna för. Men trots den förhöjda uppmärksamheten ligger det rasistiska högerpartiet påfallande dåligt till i opinionen. Genom ett tydligt rättviseskapande rödgrönt alternativ som möter de klyftor som har fått en del väljare att i missnöje rösta högerextremt kan också Sverigedemokraterna hållas ute från riksdagen. Det måste helt enkelt ske!
Aftonbladet, Expressen1, Expressen2, DN1, DN2, SvD1, SvD2, Sydsvenskan, GP
Foto: Marcus KurnStark start av Sahlin - de rödgröna tog och vann debatten om jobben och skatterna
I Sverige är vi inte särskilt förtjusta av stora klyftor. Det märks tydligt i valresultaten. Socialdemokraterna förmådde inte under 1980- och 1990-talet att bromsa inkomstskillnaderna. Det har vi fått betala för i väljarstödet. Men partiet har aldrig aktivt på det brutala mekaniska sätt som nuvarande högerregeringen eldat på klyftorna. I kväll fick regeringen stå till svars för den (bärande) delen i sin politik och det klarade den mycket illa. Mona Sahlins inledande repliker mot statsministern var riktigt skarpa. Hon glänste till ordentligt; han var handfallen när hon träffsäkert räknade upp högerns klyftvidgande orättvisa skattesänkningar och attacker på a-kassan.
Dessutom fick högern svar på tal när det gäller skattefrågan. Äntligen sades det som borde ha varit på dagordningen mycket länge: det är inte gratis att sänka skatten. Reinfeldt har varit noga med att häckla oppositionen för en påstått oansvarig ekonomisk politik. I kvällens debatt blev det tydligt att om något är oansvarigt så är det att brassa på med stora skattesänkningar för höginkomsttagare i högkonjunktur och för lånade pengar (!) i lågkonjunktur. I Sverige är stödet stort för en modell med höga, progressiva skatter som går till en stark välfärd inbegripande trygghetsförsäkringar värda namnet. Den debatten har vänstern allt att tjäna på att ta.
När det kom till jobben visade också debatten att kejsar Reinfeldt är naken. Han är tillsammans med sina regeringskamrater fast i nyliberalismens mantra och skattesänkningar, avregleringar och nedskärningar i välfärden. Därför begriper han inte att det som behövs, och också efterlyses av en nästintill enad expertkår, är en stärkt a-kassa och tidigarelagda och utökade investeringar i infrastruktur och grön teknik, i extra resurser (i tid!) till kommuner och landsting samt riktade satsningar på utbildning och kompetensutveckling. Det tål att upprepas: finanskrisen är inte regeringens fel men den är dess ansvar. Just nu tar regeringen inte det ansvaret. I stället fortsätter man den inslagna vägen som om inget hade hänt. Maud Olofsson sade att 2006, före maktskiftet, rådde massarbetslöshet. Lars Ohly påpekade att då var den fyra procent; nästa år kan den vara uppe i tolv procent. Men ingenting händer. Pengarna till kommunerna kommer först nästa år.
Oppositionen vinner valet 2010
Tidigare i våras hade den underrubriken känts aningen väl självsäker. Nu är sannolikheten betydligt större för en rödgrön regering (1). Socialdemokraterna har stabiliserat sig i opinionen och kan börja klättra igen när effekterna av regeringens politik blir kännbara för allt fler. Den socialdemokratiska uppgången kommer också, när den kommer, att stabiliseras av att oppositionen är samlad och tydligt mogen sin uppgift: att regera landet i syftet att skapa fler jobb, en bättre välfärd och ett grönare samhälle. Känner du inte paniken, Reinfeldt? Nu tar vi er!
(1) Hotet mot en sådan riksdagsmajoritet står främst Sverigedemokraterna för. Men trots den förhöjda uppmärksamheten ligger det rasistiska högerpartiet påfallande dåligt till i opinionen. Genom ett tydligt rättviseskapande rödgrönt alternativ som möter de klyftor som har fått en del väljare att i missnöje rösta högerextremt kan också Sverigedemokraterna hållas ute från riksdagen. Det måste helt enkelt ske!
Aftonbladet, Expressen1, Expressen2, DN1, DN2, SvD1, SvD2, Sydsvenskan, GP
torsdag, april 30, 2009
Pirat? Se hit!
Jag är inte pirat men jag stödjer principiellt Piratpartiets (PP) strävan för personlig integritet och mot en storföretagsanpassad upphovsrätt. Samhället är på fel väg när det gäller dessa frågor. Men jag skulle aldrig kunna rösta på piraterna - av två skäl. För det första är jag vänster. Det är inte de. För det andra är den enda skillnaden Piratpartiet skulle kunna göra i EU-valet att minska andelen parlamentariker som slåss för samma sak som de själva. Låt mig förklara.
Enligt Synovates undersökning är det främst unga män som stödjer Piratpartiet. Det förvånar mig inte och egentligen gläds jag över det ökade politiska intresset. Det är sunt. Problemet är att väljarna kommer från "fel håll" - de kommer från riksdagens mest storebrorskritiska partier. För hur klokt är det - egentligen - att straffa Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Hur klokt är det att överge dem som konsekvent har röstat nej till de nya övervakningslagarna? Det är ju för sjutton (V) och (MP) som har lett kampen mot IPRED och FRA! Vänsterpartiet var visserligen 2005 för dåvarande fildelningslag men har efter en massiv inre opinion tagit sitt förnuft till fånga. Nu är man på Piratpartiets planhalva.
Ni som en gång röstade på Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men som nu funderar på Piratpartiet, ni röstade väl rött eller grönt av en anledning? Och ni tror väl fortfarande på det nödvändiga i en förnuftig och progressiv miljö-, student- och rättvisepolitik? Nu, sedan bokstavskombinationerna av förtryckande lagar har dykt upp, vill ni också försvara er personliga integritet. Det är bra, men inse att de bästa företrädarna i dessa frågor har ni redan i era gamla partier. De ingår redan i partigrupper i EU-parlamentet som slåss för rätt saker. Ta Eva-Britt Svensson, vänsterpartistisk EU-parlamentariker. Hon tvingade nyligen igenom en större öppenhet i EU-parlamentet om ACTA. Delvis beror det säkerligen på att hon är en skicklig politiker, men hon hade aldrig klarat av det om hon hade saknat uppbackning från en större partigrupp (den gröna vänstern) som stödde hennes krav.
Piratpartiet kommer inte att bli vågmästare i EU-parlamentet. På sin höjd kommer man att få ett eller två mandat - av över 700. Kanske tar man ett av dem från (V) eller (MP). Förmodligen stärker man därmed indirekt den konservativa falangen (som i dag har 36 procent av platserna), som med all sannolikhet blir störst även i det kommande parlamentet. Det krävs mycket litet insikt för att förstå att de kommer att strunta i er. Då har man som pirat varken skyddat den personliga integriteten eller fått en vettig miljöpolitik. Och var det verkligen det ni ville uppnå?
DN, SvD
Enligt Synovates undersökning är det främst unga män som stödjer Piratpartiet. Det förvånar mig inte och egentligen gläds jag över det ökade politiska intresset. Det är sunt. Problemet är att väljarna kommer från "fel håll" - de kommer från riksdagens mest storebrorskritiska partier. För hur klokt är det - egentligen - att straffa Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Hur klokt är det att överge dem som konsekvent har röstat nej till de nya övervakningslagarna? Det är ju för sjutton (V) och (MP) som har lett kampen mot IPRED och FRA! Vänsterpartiet var visserligen 2005 för dåvarande fildelningslag men har efter en massiv inre opinion tagit sitt förnuft till fånga. Nu är man på Piratpartiets planhalva.
Ni som en gång röstade på Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men som nu funderar på Piratpartiet, ni röstade väl rött eller grönt av en anledning? Och ni tror väl fortfarande på det nödvändiga i en förnuftig och progressiv miljö-, student- och rättvisepolitik? Nu, sedan bokstavskombinationerna av förtryckande lagar har dykt upp, vill ni också försvara er personliga integritet. Det är bra, men inse att de bästa företrädarna i dessa frågor har ni redan i era gamla partier. De ingår redan i partigrupper i EU-parlamentet som slåss för rätt saker. Ta Eva-Britt Svensson, vänsterpartistisk EU-parlamentariker. Hon tvingade nyligen igenom en större öppenhet i EU-parlamentet om ACTA. Delvis beror det säkerligen på att hon är en skicklig politiker, men hon hade aldrig klarat av det om hon hade saknat uppbackning från en större partigrupp (den gröna vänstern) som stödde hennes krav.
Piratpartiet kommer inte att bli vågmästare i EU-parlamentet. På sin höjd kommer man att få ett eller två mandat - av över 700. Kanske tar man ett av dem från (V) eller (MP). Förmodligen stärker man därmed indirekt den konservativa falangen (som i dag har 36 procent av platserna), som med all sannolikhet blir störst även i det kommande parlamentet. Det krävs mycket litet insikt för att förstå att de kommer att strunta i er. Då har man som pirat varken skyddat den personliga integriteten eller fått en vettig miljöpolitik. Och var det verkligen det ni ville uppnå?
DN, SvD
torsdag, oktober 09, 2008
För någon jävla ordnings skull
Idag skriver fackförbunden SEKO och Handels ordförande klokt på DN-debatt om samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet och det faktum att vänsterpartiet har lämnats utanför. De tycker dels att oppositionen måste bilda en enad front och dels att socialdemokratin måste gå åt vänster. Jag håller med om båda åsikterna, och jag är glad över att kritiken mot partiets nya inriktning tydligt hörs och syns.
Låt mig likväl utveckla min argumentation från igår. Jag står fortfarande för den. Jag är mycket upprörd över tilltaget - inte så mycket för att vänsterpartiet lämnas utanför som för öppningen mot ett borgerligt parti. För egentligen spelar det liten roll huruvida vänstern är med eller inte, så länge politiken blir bra och så länge en majoritet kan skapas utan en annan, tredje koalitionsmedlem. Men en bra politik och en säker majoritet för socialdemokraterna och miljöpartiet är något vi inte kan räkna med. Det förra har Sahlin & CO sett till genom högerförslagen från ledningsgrupperna i rådslagen om välfärd, jobb och skola samt genom acceptansen för högerns skattesänkningar, och det senare vet naturligtvis Sahlin och språkrören är ett riskabelt chanstagande. Och det är därför de skriver att de inte tänker göra om "misstaget" Reinfeldt gjorde och "låsa fast Sverige hårt vid blockpolitiken". Visserligen sade Göran Persson alltid samma sak, men det var mest prat - han valde efter 1998 alltid samarbete med (v) och (mp). Med Mona Sahlin är det en annan femma - hon och språkrören har ju redan hängt av vänsterpartiet, och Peter Eriksson har flera gånger talat om folkpartiet som en bättre samarbetspartner än vänstern. Att i detta läge deklarera att man vill bort från blockpolitiken blir därför i praktiken en substansiell och därmed oacceptabel invit högerut.
CH Hermansson sade en gång att "någon jävla ordning ska det vara i ett parti". Jag säger samma sak med tillägget att det också skall vara "en jävla ordning på partiets politik". Men just nu i socialdemokratin är det sorgligt nog mest "jävla".
Uppdatering: Ordföranden i mitt gamla kära skånska SSU-distrikt, Petra Bergquist, har en del att säga om samarbetsplanerna. Kört hårt, Petra!
Dessutom en bra ledare signerad Olle Svenning från gårdagens (9/10) Aftonbladet.
Låt mig likväl utveckla min argumentation från igår. Jag står fortfarande för den. Jag är mycket upprörd över tilltaget - inte så mycket för att vänsterpartiet lämnas utanför som för öppningen mot ett borgerligt parti. För egentligen spelar det liten roll huruvida vänstern är med eller inte, så länge politiken blir bra och så länge en majoritet kan skapas utan en annan, tredje koalitionsmedlem. Men en bra politik och en säker majoritet för socialdemokraterna och miljöpartiet är något vi inte kan räkna med. Det förra har Sahlin & CO sett till genom högerförslagen från ledningsgrupperna i rådslagen om välfärd, jobb och skola samt genom acceptansen för högerns skattesänkningar, och det senare vet naturligtvis Sahlin och språkrören är ett riskabelt chanstagande. Och det är därför de skriver att de inte tänker göra om "misstaget" Reinfeldt gjorde och "låsa fast Sverige hårt vid blockpolitiken". Visserligen sade Göran Persson alltid samma sak, men det var mest prat - han valde efter 1998 alltid samarbete med (v) och (mp). Med Mona Sahlin är det en annan femma - hon och språkrören har ju redan hängt av vänsterpartiet, och Peter Eriksson har flera gånger talat om folkpartiet som en bättre samarbetspartner än vänstern. Att i detta läge deklarera att man vill bort från blockpolitiken blir därför i praktiken en substansiell och därmed oacceptabel invit högerut.
CH Hermansson sade en gång att "någon jävla ordning ska det vara i ett parti". Jag säger samma sak med tillägget att det också skall vara "en jävla ordning på partiets politik". Men just nu i socialdemokratin är det sorgligt nog mest "jävla".
Uppdatering: Ordföranden i mitt gamla kära skånska SSU-distrikt, Petra Bergquist, har en del att säga om samarbetsplanerna. Kört hårt, Petra!
Dessutom en bra ledare signerad Olle Svenning från gårdagens (9/10) Aftonbladet.
onsdag, oktober 08, 2008
Vad är det som händer med partiet?
Hösten 2008 är i sanning turbulent. Det stormar ordentligt i politiken och i ekonomin. I USA är det snart presidentval, ett val med stora konsekvenser för hela världen, och USA är också den pågående finansmarknadsbävningens epicentrum. Kapitalismens och nyliberalismens enda väg har lett till stupstocken. Tillåts raset fortsätta kommer miljontals människor att drabbas - allt enligt Chicagoskolans teser som säger att när stålbadet kommer så låt det komma och gör ingenting åt det. Det får bli som det blir. Fast det får det inte alls. Arbetslöshet och social utslagning är redan verklighet för många och kan inte accepteras för fler. Därför måste ekonomin räddas genom socialisering.
I Sverige har högerregeringen vanskött finanserna och högkonjunkturen. Istället för att bygga landet starkt med satsningar på utbildning, infrastruktur, välfärd och grön teknologi har miljarder östs över de allra rikaste. Jobbskatteavdraget, avskaffandet av förmögenhetsskatten, införandet av en platt fastighetskatt - allt tillsammans har undandragit välfärden och framtiden nära 80 miljarder kronor. Över hälften av dessa pengar har kommit den övre medelklassen och överklassen till godo - och en hel del har tagits från arbetslöshets- och sjukförsäkringen, från Komvux och från småföretagen. Det är både dumt och förkastligt.
När vi nu står inför en global kris är vi dubbelt hotade. På grund av den demolerade a-kassan som många har lämnat riskerar tiotusentals att ställas på bar backe - om arbetslösheten rusar i höjden kommer vi att få se ett socialbidragsberoende vi aldrig tidigare har skådat. Redan visar Anders Borgs egna prognoser att arbetslösheten år 2010 kommer att vara högre än 2007. Aldrig mer kan högern tillåtas vinna val på grund av sin "jobbpolitik".
Samtidigt är det nu, mer än på många år, som socialdemokratin har chansen. Ty nu är det uppenbart, både för hjärtat och för hjärnan, att välfärden behövs och att välfärden lönar sig - åtminstone för alla oss som inte vill se fattig-Sverige återvända. Nu är det därför rätt tid för arbetarrörelsen att ta matchen med högern om skattepolitiken som grundval för en stark välfärd, om villkoren på arbetsmarknaden, om det gemensammas ansvar att se till att det finns arbeten att ta och utbildning att få för att kunna ta dem. Nu är rätt tid att ta fighten om vikten av sammanhållning mellan socioekonomiska grupper.
Hittills har Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin inte vågat ta den striden. Istället har de vänt sig mot sina egna. Skolpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, välfärdspolitiken och skattepolitiken - alla har de vridits åt höger. Och det utan stöd i de remissvar som har kommit in via rådslagsarbetet. För visa oss, Mona Sahlin, vilka arbetarekommuner det var som föreslog betyg från sjätte klass, vilka det var som ville närma sig en marknadsmässig hyressättning i storstäderna, vilka det var som ville behålla två steg i jobbskatteavdragen. Visa oss dem som krävde hårdare tag i socialförsäkringarna, de som ville lägga ansvaret på den arbetslöse och inte på en jobbskapande politik. Visa oss dem som är nöjda och glada över vår nya inriktning, som inte vill ha stopplagen tillbaka och som inte alls vill se ens ett uns av vänsterpartiets politik i en rödgrön regering.
Att du, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand idag presenterar ett alternativ utan vänsterpartiet förvånar inte. Ändå satte nog många i halsen. För andra gången på ett par dagar har du fräckheten att gå emot en mycket stor andel av det här partiets medlemmar. Det värsta är att ni gör detta, fullt medvetna om att sannolikheten för att socialdemokraterna och miljöpartiet ensamma skall kunna bilda en majoritetsregering är mycket liten. Ni säger det själva. Ni vill öppna upp högerut.
Mona Sahlin. Du brukar säga att du gick med i Olof Palme. Tror du verkligen att han idag hade stannat kvar i dig?
I Sverige har högerregeringen vanskött finanserna och högkonjunkturen. Istället för att bygga landet starkt med satsningar på utbildning, infrastruktur, välfärd och grön teknologi har miljarder östs över de allra rikaste. Jobbskatteavdraget, avskaffandet av förmögenhetsskatten, införandet av en platt fastighetskatt - allt tillsammans har undandragit välfärden och framtiden nära 80 miljarder kronor. Över hälften av dessa pengar har kommit den övre medelklassen och överklassen till godo - och en hel del har tagits från arbetslöshets- och sjukförsäkringen, från Komvux och från småföretagen. Det är både dumt och förkastligt.
När vi nu står inför en global kris är vi dubbelt hotade. På grund av den demolerade a-kassan som många har lämnat riskerar tiotusentals att ställas på bar backe - om arbetslösheten rusar i höjden kommer vi att få se ett socialbidragsberoende vi aldrig tidigare har skådat. Redan visar Anders Borgs egna prognoser att arbetslösheten år 2010 kommer att vara högre än 2007. Aldrig mer kan högern tillåtas vinna val på grund av sin "jobbpolitik".
Samtidigt är det nu, mer än på många år, som socialdemokratin har chansen. Ty nu är det uppenbart, både för hjärtat och för hjärnan, att välfärden behövs och att välfärden lönar sig - åtminstone för alla oss som inte vill se fattig-Sverige återvända. Nu är det därför rätt tid för arbetarrörelsen att ta matchen med högern om skattepolitiken som grundval för en stark välfärd, om villkoren på arbetsmarknaden, om det gemensammas ansvar att se till att det finns arbeten att ta och utbildning att få för att kunna ta dem. Nu är rätt tid att ta fighten om vikten av sammanhållning mellan socioekonomiska grupper.
Hittills har Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin inte vågat ta den striden. Istället har de vänt sig mot sina egna. Skolpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, välfärdspolitiken och skattepolitiken - alla har de vridits åt höger. Och det utan stöd i de remissvar som har kommit in via rådslagsarbetet. För visa oss, Mona Sahlin, vilka arbetarekommuner det var som föreslog betyg från sjätte klass, vilka det var som ville närma sig en marknadsmässig hyressättning i storstäderna, vilka det var som ville behålla två steg i jobbskatteavdragen. Visa oss dem som krävde hårdare tag i socialförsäkringarna, de som ville lägga ansvaret på den arbetslöse och inte på en jobbskapande politik. Visa oss dem som är nöjda och glada över vår nya inriktning, som inte vill ha stopplagen tillbaka och som inte alls vill se ens ett uns av vänsterpartiets politik i en rödgrön regering.
Att du, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand idag presenterar ett alternativ utan vänsterpartiet förvånar inte. Ändå satte nog många i halsen. För andra gången på ett par dagar har du fräckheten att gå emot en mycket stor andel av det här partiets medlemmar. Det värsta är att ni gör detta, fullt medvetna om att sannolikheten för att socialdemokraterna och miljöpartiet ensamma skall kunna bilda en majoritetsregering är mycket liten. Ni säger det själva. Ni vill öppna upp högerut.
Mona Sahlin. Du brukar säga att du gick med i Olof Palme. Tror du verkligen att han idag hade stannat kvar i dig?
måndag, juni 09, 2008
Du är aldrig ensam
På Catti Ullströms blogg kan man läsa att riksdagen den 17 juni på den borgerliga regeringens förslag röstar om FRA-lagen, som kommer att innebära att all kabelburen kommuniktion i Sverige får avlyssnas. Med andra ord: ett strupgrepp på den personliga integriteten.
Motståndet i riksdagen leds av vänsterpartiet och miljöpartiet (socialdemokraterna är emot men främst på grund av teknikaliteter i förslaget). Att vara emot övervakning stämmer mycket dåligt in på ett parti med "grumlig demokratisyn", men en sådan slutsats kräver hederlighet och uppenbarligen är det inte förment liberala ledarskribenters starkaste sida...
Det finns andra, Catti Ullström till exempel, som är vassare än jag i den här frågan (man kan också gå in på sidan Stoppa FRA-lagen! och läsa mer). Men ett bidrag kan jag, via Björn Afzelius, ge. Det är från en annan tid med en annan, idag ålderstigen, teknik. Fast budskapet och utvecklingen är ändå slående lika. Nedan följer texten av låten "Du är aldrig ensam":
Ögon i affärer och banker,
ögon om du är ute för sent,
ögon när du går på ett möte -
alltid nån som ser dig.
Öron på kontor och fabriker,
öron om du säger ifrån,
öron när du pratar i sömnen -
alltid nån som hör dig.
Någon har nånting att bevaka,
något han är rädd du ska ta.
Någon tror att just du kan bli farlig,
någon vill veta precis var han har dig.
Någon vill ha dig på en remsa,
någon vill ha dig i en pärm.
Någon vill veta precis hur du tänker,
tankar som hamnar i någons register.
På morron är det nån som har sett nåt,
på kvällen är det nåt de har hört.
På natten, när du ligger och sover,
kommer de och tar dig,
kommer de och tar dig.
Motståndet i riksdagen leds av vänsterpartiet och miljöpartiet (socialdemokraterna är emot men främst på grund av teknikaliteter i förslaget). Att vara emot övervakning stämmer mycket dåligt in på ett parti med "grumlig demokratisyn", men en sådan slutsats kräver hederlighet och uppenbarligen är det inte förment liberala ledarskribenters starkaste sida...
Det finns andra, Catti Ullström till exempel, som är vassare än jag i den här frågan (man kan också gå in på sidan Stoppa FRA-lagen! och läsa mer). Men ett bidrag kan jag, via Björn Afzelius, ge. Det är från en annan tid med en annan, idag ålderstigen, teknik. Fast budskapet och utvecklingen är ändå slående lika. Nedan följer texten av låten "Du är aldrig ensam":
Ögon i affärer och banker,
ögon om du är ute för sent,
ögon när du går på ett möte -
alltid nån som ser dig.
Öron på kontor och fabriker,
öron om du säger ifrån,
öron när du pratar i sömnen -
alltid nån som hör dig.
Någon har nånting att bevaka,
något han är rädd du ska ta.
Någon tror att just du kan bli farlig,
någon vill veta precis var han har dig.
Någon vill ha dig på en remsa,
någon vill ha dig i en pärm.
Någon vill veta precis hur du tänker,
tankar som hamnar i någons register.
På morron är det nån som har sett nåt,
på kvällen är det nåt de har hört.
På natten, när du ligger och sover,
kommer de och tar dig,
kommer de och tar dig.
söndag, juni 08, 2008
Om att stå för det man tycker
Vänsterpartiet är sedan 2003-2004 hårt ansatt av attacker från svensk, därmed borgerlig, press. Man drar sig snart inte för någonting. Felcitat och medvetna vantolkningar blandas med rena fantasier. För den oinvigde kanske det förvånar att en socialdemokrat går i försvar för vänsterpartiet. Det finns en mycket enkel anledning: angreppen på vänsterpartiet är i grund och botten ett övergrepp på vänstern som helhet. ”Nu är det fult att va’ kommunist och snart är det fult att va’ sosse”, sjöng Björn Afzelius och fick på grund av högermedia så rätt. Dagens nyheter har givit sig den på att vänstern i vid bemärkelse skall krossas, och man har börjat offensiven mot den parlamentariska, och starkaste, delen av det till vänster om socialdemokratin. Genom att utmåla denna som någon slags gammal-leninistisk sekt söker man begränsa vänstersocialdemokrater som annars skulle hota med att söka sig till Ohly om Sahlin drar iväg alltför långt högerut.
Tro dock inte att Dagens nyheter nöjer sig med detta. Efter kanonaden mot vänsterpartiet kommer tidningen och andra att vända sig mot socialdemokratins vänsterfalang. Tecknen på detta finns där redan; man är snäll mot Sahlin men elak mot Ulvskog, man berömmer Astudillo men förlöjligar Wibe.
I en artikel i Dagens nyheter från den femte juni tar sig fantasierna uttryck; man anklagar Lars Ohly för dennes ”grumliga demokratisyn” och anför samma skäl (motstånd mot privatiseringen av de gemensamma företagen och erkännandet av Hugo Chavez som demokrat) som de förvillade miljöpartisterna gjorde i sitt tragikomiska angrepp på vänstern för några månader sedan. Jag har samma kommentar nu som då:
”Det är inte Ohly, utan högern, i sitt motstånd mot social och ekonomisk demokrati, som borde ställas till svars för bristande demokratientusiasm. Och visst är också privatiseringen av företag vi gemensamt äger, för att de bedriver en verksamhet som är central för samhället (energi) eller för att de tillhandahåller någonting (sprit) som kan vara skadligt och därför måste begränsas, en avdemokratisering, en politikens reträtt gentemot marknaden.”
Jag är socialist och sympatiserar således generellt med vänsterns och socialdemokratins gemensamma ideal – om politisk, social och ekonomisk demokrati, om frihet, jämlikhet och solidaritet. Därför är det så oerhört provocerande att Ohly och hans partikamrater får betala ett så högt pris för att de snart är de enda som i den svenska riksdagen alltjämt står upp för sina värderingar.
Tro dock inte att Dagens nyheter nöjer sig med detta. Efter kanonaden mot vänsterpartiet kommer tidningen och andra att vända sig mot socialdemokratins vänsterfalang. Tecknen på detta finns där redan; man är snäll mot Sahlin men elak mot Ulvskog, man berömmer Astudillo men förlöjligar Wibe.
I en artikel i Dagens nyheter från den femte juni tar sig fantasierna uttryck; man anklagar Lars Ohly för dennes ”grumliga demokratisyn” och anför samma skäl (motstånd mot privatiseringen av de gemensamma företagen och erkännandet av Hugo Chavez som demokrat) som de förvillade miljöpartisterna gjorde i sitt tragikomiska angrepp på vänstern för några månader sedan. Jag har samma kommentar nu som då:
”Det är inte Ohly, utan högern, i sitt motstånd mot social och ekonomisk demokrati, som borde ställas till svars för bristande demokratientusiasm. Och visst är också privatiseringen av företag vi gemensamt äger, för att de bedriver en verksamhet som är central för samhället (energi) eller för att de tillhandahåller någonting (sprit) som kan vara skadligt och därför måste begränsas, en avdemokratisering, en politikens reträtt gentemot marknaden.”
Jag är socialist och sympatiserar således generellt med vänsterns och socialdemokratins gemensamma ideal – om politisk, social och ekonomisk demokrati, om frihet, jämlikhet och solidaritet. Därför är det så oerhört provocerande att Ohly och hans partikamrater får betala ett så högt pris för att de snart är de enda som i den svenska riksdagen alltjämt står upp för sina värderingar.
tisdag, maj 06, 2008
Jag håller med!
På dagens DN-debatt skriver Sjöstedt, Brink och Ohly om allt det socialdemokraterna borde tycka och göra. Och jag håller med, från början till slut.
fredag, april 25, 2008
Tråkigt, omoget och onödigt
Magnus Johanssons, Maria Ferms och Jakob Dalundes frontalangrepp i dagens DN-debatt på vänsterpartiet saknar egentligen betydelse. De grönas ungdomsförbund har en minst sagt undanskymd roll i svensk politik, och inom miljöpartiets styrelse är man beredd att samarbeta med vem som helst för att få mer makt – behövs vänsterpartiet för majoritet kommer miljöpartisterna gladeligen att sätta sig kring samma bord. Men för borgerliga massmedia är det naturligtvis roligt med konflikter inom den röd-gröna oppositionen, och debattartikelns ton är sådan att den förtjänar en kommentar.
Artikelförfattarna tar sin utgångspunkt i oenigheter mellan vänsterpartiet och miljöpartiet och därtill på osanna påståenden om vänsterns demokratisyn. Men kritiken mot privatägda skolor finns djupt in i socialdemokratin, och Lars Ohly delar i grund och botten den syn på demokrati som den demokratiska socialismens förespråkare alltid har haft – nämligen att begreppet demokrati innefattar såväl politisk och social som ekonomisk demokrati. De unga miljöpartisterna har således mycket att lära, och de borde också granska sin egen ideologiska hemvist. De tycks tro att deras gröna ideologi fullständigt står fri från socialism, liberalism och konservatism. De har inbillat sig själva att den inte kan inordnas på högervänsterskalan. Men så är inte fallet. Miljöpartiets vurmande för ”entreprenörskap”, privatägda skolor, en grundtrygghetsbaserad välfärd och dess rädsla för fackföreningar är klassisk liberalism. Det är borgerliga idéer. Kritiken mot kapitalismen, mot det hänsynslösa och kommersiella utnyttjandet av människor och värnandet av solidaritet mellan grupper och för de utsatta är tvärtom klassiska vänstervärderingar.
Miljöpartiet har bidragit med en bättre förståelse för nödvändigheten av ekologisk hållbarhet. Men de gröna överdriver när de säger att socialdemokratins och vänsterpartiets vässande av sin miljö- och klimatpolitik är endast deras förtjänst. För det första påbörjade socialdemokratin och vänsterpartiet den resan långt före miljöpartiets grundande och för det andra har det ur kritiken mot kapitalismen, detta kaosartade ekonomiska system som slukar naturresurser och riskerar att utplåna mänskligt liv, vuxit vänsterkrav på en samordnad, organiserad ekonomisk och social politik som leder till ekologisk hållbarhet.
Vad gäller utvecklingen på arbetsmarknaden borde miljöpartisterna, liksom mitt parti, ställa sig kritisk till den ökande individualiseringen där anställda tvingas ut i ett ofrivilligt och osäkert egenföretagande, i vilken egenskap den tidigare solidariteten anställda emellan vittrar sönder. Om detta råder tystnad, och det är vanliga människor som får betala. Vinnarna blir de stora företagen som slipper bekymra sig för fackföreningars krav.
Artikelförfattarna skriver vidare att de privatägda skolorna har ”inneburit en förskjutning av makt från politiker till medborgare”. Det påståendet kunde lika gärna ha kommit från Timbro. Det, inte Lars Ohlys kritik mot utförsäljningar, uttrycker en tvivelaktig syn på demokrati. För politiker är inte skilda från medborgare och privatägda skolor, vårdcentraler och företag är inte fria. Tvärtom. Där minskar möjligheten till insyn och granskning. Det är positivt med ökat brukarinflytande och arbetsplatsdemokrati inom offentlig verksamhet, men det är en helt annan sak än privatisering och entreprenadisering, som leder till ojämlikhet och minskad öppenhet.
Det värsta med artikeln är ändå attacken på Lars Ohly. Det är ytterst oroväckande att de unga miljöpartisterna inte begriper varför han tvingades att försvara sin demokratisyn. Massmedia av idag präglas av en borgerlig agenda, där allt till vänster om mittenlinjen skall angripas, på alla sätt och med alla medel. Det är inte Ohly, utan högern, i sitt motstånd mot social och ekonomisk demokrati, som borde ställas till svars för bristande demokratientusiasm. Och visst är också privatiseringen av företag vi gemensamt äger, för att de bedriver en verksamhet som är central för samhället (energi) eller för att de tillhandahåller någonting (sprit) som kan vara skadligt och därför måste begränsas, en avdemokratisering, en politikens reträtt gentemot marknaden. Det bekymrar oss i vänstern och det borde bekymra miljöpartiet – så länge det inte är liberalt vill säga.
Miljöpartiet har varit en vitaliserande kraft i svensk politik. Det har, som sagt, behövts för att insikten om nödvändigheten av ett ekologiskt hållbart samhälle inte skulle förglömmas. Men om linjen i dagens debattartikel är ett uttryck för någon ny profil är partiet i egenskap av tillskott ett minne blott. Kvar, i skuggan av en djup besvikelse, blir ett idéfattigt, socialliberalt mittenparti. Artikeln är därför i all sin naivitet, okunskap och brist på självinsikt både tråkig och omogen. Framförallt är den onödig.
UPPDATERING: Jag kan bara inte underhålla er det här. Läs "Om att spika sig själv i foten"!tisdag, oktober 09, 2007
De gröna liberalerna
Alla större partier i svensk politik har minst en inre konfliktlinje av vikt. För vänstpartiets och socialdemokraternas del är det en tydlig vänster-höger dito. Hos kristdemokraterna, moderaterna och centerpartiet är det (ny-)liberalism mot socialkonservatism. I folkpartiet går skillnaden mellan social- och batongliberaler.
Miljöpartiet är inget undantag. Tvärtemot egna storvulna ordvändingar om frihet från ideologierna sprungna ur industrialismen (socialism, konservatism och liberalism) går det hos de gröna en tydliga spricka just mellan höger och vänster [1]. Det märks när de diskuterar arbetsrätt, privatägda skolor och vårdcentraler, generell välfärd eller grundtrygghet och statligt ägandes vara eller icke vara. Och det märks när de pratar regeringsalternativ, såväl i kommuner och landsting som på nationell nivå.
Det finns alltså en tydligt liberal ådra hos en del miljöpartister i synen på frihet, individualism och ekonomisk politik. Peter Eriksson är en av dessa. Redan före valet gick han ut och propagerade för en trepartiregering bestående av socialdemokraterna, folkpartiet och miljöpartiet.
Idag är det dags igen. Nu tycker Peter Eriksson att vänsterpartiet inte ska få vara med och samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet. Motiveringen är att vänstern är "bakåtsträvande och gammalmodig".
Men stödet bland socialdemokrater är betydligt större för ett s+v-samarbete än för en s-mp-samverkan. De flesta sossar har inga större problem med (v). Däremot har vi mycket svårt för liberal politik, oavsett av vem den framförs. Det borde Peter Eriksson tänka på!
[1] Det lätt komiska i detta sammanhang är att hur mycket miljöpartisterna än påstår att de är förmedlare av en "ny" ideologi så ljuger de. Och tror de på vad de säger har de lurat sig själva. Ernst Haeckel som var tysk biolog och läkare (m.m.) och verkade på 1800-talet kan nämligen med rätta räknas som den första ekologisten.
Uppdatering: Peter Eriksson får svar på tal av Lars Ohly.
Miljöpartiet är inget undantag. Tvärtemot egna storvulna ordvändingar om frihet från ideologierna sprungna ur industrialismen (socialism, konservatism och liberalism) går det hos de gröna en tydliga spricka just mellan höger och vänster [1]. Det märks när de diskuterar arbetsrätt, privatägda skolor och vårdcentraler, generell välfärd eller grundtrygghet och statligt ägandes vara eller icke vara. Och det märks när de pratar regeringsalternativ, såväl i kommuner och landsting som på nationell nivå.
Det finns alltså en tydligt liberal ådra hos en del miljöpartister i synen på frihet, individualism och ekonomisk politik. Peter Eriksson är en av dessa. Redan före valet gick han ut och propagerade för en trepartiregering bestående av socialdemokraterna, folkpartiet och miljöpartiet.
Idag är det dags igen. Nu tycker Peter Eriksson att vänsterpartiet inte ska få vara med och samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet. Motiveringen är att vänstern är "bakåtsträvande och gammalmodig".
Men stödet bland socialdemokrater är betydligt större för ett s+v-samarbete än för en s-mp-samverkan. De flesta sossar har inga större problem med (v). Däremot har vi mycket svårt för liberal politik, oavsett av vem den framförs. Det borde Peter Eriksson tänka på!
---
[1] Det lätt komiska i detta sammanhang är att hur mycket miljöpartisterna än påstår att de är förmedlare av en "ny" ideologi så ljuger de. Och tror de på vad de säger har de lurat sig själva. Ernst Haeckel som var tysk biolog och läkare (m.m.) och verkade på 1800-talet kan nämligen med rätta räknas som den första ekologisten.
Uppdatering: Peter Eriksson får svar på tal av Lars Ohly.
fredag, september 28, 2007
Det skall vara rött i år
Nu har två opinionsmätningar, Sentios och Synovate Temos (även här), visat på rekordstor ledning för den rödgröna oppositionen. Synovate Temo ger oss ett försprång på drygt 15 procentenheter, och enligt Sentio ligger vi nästan nitton procentenheter före högerregeringen. I bägge mätningarna är det på grund av socialdemokratiska framgångar: 44,6 procent i Synovate Temo och 45 procent i Sentio.
Trevligt är att vår (socialdemokraternas) ökning inte tycks tära på vänster- och miljöpartiet. Detta innebär att enligt ovanstående opinionsmätningar skulle det i riksdagen bli socialistisk majoritet (s+v) om det vore val idag. Det scenariot säger jag inte nej till. (Men miljöpartiet är naturligtvis ändå välkommet att samarbeta med oss!)
Det är emellertid viktigt att dra rätt slutsats av opinonssiffrorna. Det duger inte att slå sig till ro och lita till att vi kan surfa på vänstervågen ända in i mål 2010. Vi måste förändra och förnya oss. Men allt sådant arbete tar en politisk riktning. Våra höga opinionssiffror har åtföljts av andra mätningar som visar att andelen som tycker att vi (socialdemokraterna) står för de mest utsatta har skjutit i höjden. Detta samband bör alla inom partiet ta till sig! Det innebär en varning till dem som vill att förändringen mest skall bestå av en triangulering mot den borgerliga politiken (vilket i sig är märkligt med tanke på dennas uppenbara impopularitet!).
Så, alla rådslagsdeltagare, lyssna på väljarna: Det skall vara rött i år. Låt det gälla även socialdemokratin själv!
Trevligt är att vår (socialdemokraternas) ökning inte tycks tära på vänster- och miljöpartiet. Detta innebär att enligt ovanstående opinionsmätningar skulle det i riksdagen bli socialistisk majoritet (s+v) om det vore val idag. Det scenariot säger jag inte nej till. (Men miljöpartiet är naturligtvis ändå välkommet att samarbeta med oss!)
Det är emellertid viktigt att dra rätt slutsats av opinonssiffrorna. Det duger inte att slå sig till ro och lita till att vi kan surfa på vänstervågen ända in i mål 2010. Vi måste förändra och förnya oss. Men allt sådant arbete tar en politisk riktning. Våra höga opinionssiffror har åtföljts av andra mätningar som visar att andelen som tycker att vi (socialdemokraterna) står för de mest utsatta har skjutit i höjden. Detta samband bör alla inom partiet ta till sig! Det innebär en varning till dem som vill att förändringen mest skall bestå av en triangulering mot den borgerliga politiken (vilket i sig är märkligt med tanke på dennas uppenbara impopularitet!).
Så, alla rådslagsdeltagare, lyssna på väljarna: Det skall vara rött i år. Låt det gälla även socialdemokratin själv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)