Med ett hjärta av sten

Vårdval Stockholm är något av det värsta borgerligheten har hittat på sedan valet 2006. I Stockholmsregionen dräneras nu vårdcentraler i fattiga och vårdtunga områden på resurser; enligt en undersökning har Rinkeby vårdcentral tvingats att halvera sin bemanning. Men det är inte bara de redan mest belastade läkarmottagningarna som har förlorat. Faktum är att det stora flertalet har fått mindre resurser på grund av Vårdvalet, och totalt har 130 miljoner kronor mindre tilldelats primärvården jämfört med 2007. Men det finns förstås en och en annan vinnare: de rika områdena Djursholms, Täbys och S:t Eriks läkarmottagningar tjänar på Stockholmsmoderaternas brutala klasspolitik.

Filippa Reinfeldt, högsta ansvarig för Vårdvalet, talar om att läkarbesöken har ökat och får det att framstå som någonting positivt. Men detta understryker bara hennes förfärande okunskap, för det är inte så att köerna har kortats eller att multisjuka patienter har fått mer tid hos doktorn. Istället tvingas många vårdcentraler avdela mycket tid för mindre medicinskt motiverade besök – det blir fler självläkande snuvor men färre depressioner och diabetiker med hjärt- och njurproblem.

Vårdval Stockholm har således inte bara gjort huvudstadsvården djupt ojämlik utan också synnerlig ineffektiv. Detta var känt i förväg och vi socialdemokrater varnade för det. Men ändå genomdrevs projektet på grund av en ideologi, nyliberalismen, vars förslag och idéer för länge sedan borde ha kastats på historiens sophög. Det hela är så skamlöst att man nästan undrar om inte doktorn kommer att få en chock när Reinfeldt själv behöver uppsöka vård. Vid undersökningen kan det nämligen mycket väl visa sig att läkaren framför sig har sin första patient med ett hjärta av sten. Även landstingsrådets moralhalt lär vid provtagningen avslöja sig vara oroväckande låg. Det är en allvarlig åkomma, men lyckligtvis är boten tämligen enkel: riv upp Vårdval Stockholm!

ATT SPARKA PÅ DE SVAGASTE

Allas rätt till vård oavsett inkomst, härkomst eller social status. Diskussionen under dagens regionfullmäktige angående en policy för akut och annan omedelbar nödvändig vård till gömda flyktingar blev lång, intensiv och känslofylld. Sverigedemokraterna, med Björn Söder i spetsen, yrkade avslag eftersom förslaget, enligt deras uppfattning, ”innebär bl.a. att Region Skåne uppmanar sin personal att vara delaktig i att gömma utlänningar som befinner sig illegalt i Sverige”. Vidare att de personerna vistas i landet illegalt och då kan jämställas med brottslingar. Tokigheterna fortsätter med resonemang om vårdturism – alla människor kommer förstås att söka sig till Skåne för att få gratis vård – köerna kommer bli längre – vilket underminerar skattemoralen. Man tar sig för pannan när argument om att vi kommer sluta betala skatt på grund av dessa, enligt sverigedemokraterna, enorma kostnader som detta riskerar innebära. Det babblas på om diskriminering av skåningarna och att man borde ordna polishämtning av de gömda flyktningar som ger sig till känna och inte betalar sina skulder till vården.

Det krävs inte ett geni för att konstatera att resonemanget saknar både rim och reson. Resonemanget grundar sig i en mörk människosyn, där det inte finns något utrymme för solidaritet, mänskliga rättigheter eller för den delen, empati med den som är svagast i samhället. Att neka någon akut vård på grund av att de inte kan betala. På grund av att de inte har uppehållstillstånd. Att sätta en prislapp på människans liv. Hur värderas ett mänskligt liv? För mig är det ett obegripligt och människofientligt resonemang. Tack och lov tyckte även en rungande majoritet det. Att alla människor ska ha rätt till akut och annan omedelbar nödvändig vård. Det handlar om liv eller död.

Läs mer här och här.

Mona vs. Moderaterna 1-0

I söndags hade jag nöjet att se debatten mellan Mona Sahlin (s) och Filippa Reinfeldt (m) om sjukvården i Stockholm. Högern, med moderaterna i spetsen, har där i och med "Vårdval Stockholm" sjösatt en förfärlig klasspolitik. De fattiga förorterna kommer att dräneras på resurser medan läkarna flockas i de rikare norra delarna av storstadsområdet.

Reinfeldts agerande i debatten var lika vidrigt som hennes politik. Sällan har jag lögner staplas på rad på det sättet av någon partiföreträdare oavsettt blocktillhörighet. Jag tänker främst på påståendena om att klasstillhörighet saknar betydelse för människors hälsa och att "flertalet nya vårdcentraler har startats i Stockholkms förorter". Det senare är förvisso sant men med modifikationen att dessa genomgående förlagts till gräddhyllorna norr om Slussen.

Mona Sahlin gjorde en strålande insats. Hon var stenhård i kritiken mot borgarnas politik, hon avslöjade Reinfeldts lek med sanningen, och hon visade hur djup den ideologiska klyftan egentligen är mellan höger och vänster. Jag hoppas att hon fortsätter på det spåret (vilket förvisso fordrar en omprövning av nuvarande utveckling inom partiet). Svenska folket kräver ju så uppenbart en annan politik!