Vårdval Stockholm är något av det värsta borgerligheten har hittat på sedan valet 2006. I Stockholmsregionen dräneras nu vårdcentraler i fattiga och vårdtunga områden på resurser; enligt en undersökning har Rinkeby vårdcentral tvingats att halvera sin bemanning. Men det är inte bara de redan mest belastade läkarmottagningarna som har förlorat. Faktum är att det stora flertalet har fått mindre resurser på grund av Vårdvalet, och totalt har 130 miljoner kronor mindre tilldelats primärvården jämfört med 2007. Men det finns förstås en och en annan vinnare: de rika områdena Djursholms, Täbys och S:t Eriks läkarmottagningar tjänar på Stockholmsmoderaternas brutala klasspolitik.
Filippa Reinfeldt, högsta ansvarig för Vårdvalet, talar om att läkarbesöken har ökat och får det att framstå som någonting positivt. Men detta understryker bara hennes förfärande okunskap, för det är inte så att köerna har kortats eller att multisjuka patienter har fått mer tid hos doktorn. Istället tvingas många vårdcentraler avdela mycket tid för mindre medicinskt motiverade besök – det blir fler självläkande snuvor men färre depressioner och diabetiker med hjärt- och njurproblem.
Vårdval Stockholm har således inte bara gjort huvudstadsvården djupt ojämlik utan också synnerlig ineffektiv. Detta var känt i förväg och vi socialdemokrater varnade för det. Men ändå genomdrevs projektet på grund av en ideologi, nyliberalismen, vars förslag och idéer för länge sedan borde ha kastats på historiens sophög. Det hela är så skamlöst att man nästan undrar om inte doktorn kommer att få en chock när Reinfeldt själv behöver uppsöka vård. Vid undersökningen kan det nämligen mycket väl visa sig att läkaren framför sig har sin första patient med ett hjärta av sten. Även landstingsrådets moralhalt lär vid provtagningen avslöja sig vara oroväckande låg. Det är en allvarlig åkomma, men lyckligtvis är boten tämligen enkel: riv upp Vårdval Stockholm!
