onsdag, april 09, 2008
En trevlig första maj, även i Vänersborg
Första maj i Vänersborg blir trots allt en trevlig tillställning. Med någon dröjsmån förklarade nämligen socialdemokraterna där att Åke Green inte är välkommen att fira med dem. Det var från början tänkt att partiet och nykterhetsorganisationen Blåbandsrörelsen, som bjudit in Åke Green som talare, skulle fira tillsammans. Men så blir det alltså inte, rapporterar både TV4-nyheterna och tidskriften Dagen. Det känns mycket bra!
måndag, april 07, 2008
torsdag, april 03, 2008
Oförståeligt och oförlåtligt
Efter att 1994 inför sig själva och alla andra ha försäkrat att den svenska modellen inte är hotad har verkligheten på punkt efter punkt gått LO-ledningen emot. Vaxholmsfallet var droppen som fick bägaren att rinna över. Men så långt har självindoktrineringen om EU:s förträfflighet gått att LO nu står handfallet inför den bistra sanningen. Erland Olausson, LO:s vice ordförande, uttalade 2005 att LO vid ett nederlag i Vaxholmsfallet skulle kräva ett utträde ur unionen. Det hade han aldrig sagt om han hade trott på förlust. När det nu blev så saknade han modet att kännas vid sitt uttalande.
Istället skriver LO, samma dag som EG-domstolen tillkännager att den i ett fall likt Vaxholmsmålet återigen dömer mot facket, att "EG-domstolen öppnar för lönekonkurrens men den svenska modellen är inte omedelbart hotad". En sådan rubrik är ovärdig en arbetarorganisation med samvetet och det politiska medvetandet kvar. Hur långt skall det egentligen behöva gå innan LO faktiskt erkänner hotet mot den svenska modellen?
Visserligen riktar LO kritik mot EG-domstolen och kräver att den reformeras. Men man får det inte att framstå som ett strukturellt problem. Istället vrids det till att domarna har tagit sig alltför stora friheter. ("Det är andra gången på kort tid som EG-domstolen har satt sig över politiskt fattade beslut", heter det i pressmeddelandet.) Men så är ju inte fallet. Domstolen har bara gjort sitt jobb - att döma i enlighet med EU:s fördrag. Att detta uppenbarligen är nyheter för LO och dess jurister - att det inte är politiker som bestämmer i EU - är ytterst alarmerande. Förresten - ett av de "politiska beslut" som åsyftas är tjänstedirektivet. Där slogs LO för ett borttagande av ursprungslandsprincipen, men nu har denna alltså återinförts på juridisk väg, återigen, i enlighet med gällande fördrag.
Fast inte mig emot med minskad makt för EG-domstolen. Det är bara det att det kan endast ske genom förändrade fördrag. Men trots att en ny grundlag i skrivande stund är på tapeten väljer LO att publicera pressmeddelandet "Därför säger vi [LO] ja till Lissabonfördraget" - utan ändringar och förbehåll. Det är så att man baxnar!
LO försvarar godtagandet av Lissabonfördraget med att de fackliga rättigheterna förstärks däri. Men så är inte alls säkert fallet. Professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, säger i en intervju med Skånska Socialdemokraten att även i Lissabonfördraget skall alla bestämmelser passera "nålsögat" de fem grundläggande principerna om fri rörlighet - dem som EG-domstolen nu två gånger beslutat i enlighet med.
I femton år har LO blundat för och negligerat riskerna med EU och dess konstruktion, och för det har man betalat dyrt. Men i och med att man nu platt lägger sig också för den kanske sista möjligheten att sätta stopp för Europas höger i dess kamp för att begrava arbetsrätt och fackligt inflytande håller Lundby-Wedin och Olausson själva den kanske största spaden. För vägran att handla i fråga om Lissabonfördraget är inte bara oförståelig - om några år kan den visa sig vara oförlåtlig.
Istället skriver LO, samma dag som EG-domstolen tillkännager att den i ett fall likt Vaxholmsmålet återigen dömer mot facket, att "EG-domstolen öppnar för lönekonkurrens men den svenska modellen är inte omedelbart hotad". En sådan rubrik är ovärdig en arbetarorganisation med samvetet och det politiska medvetandet kvar. Hur långt skall det egentligen behöva gå innan LO faktiskt erkänner hotet mot den svenska modellen?
Visserligen riktar LO kritik mot EG-domstolen och kräver att den reformeras. Men man får det inte att framstå som ett strukturellt problem. Istället vrids det till att domarna har tagit sig alltför stora friheter. ("Det är andra gången på kort tid som EG-domstolen har satt sig över politiskt fattade beslut", heter det i pressmeddelandet.) Men så är ju inte fallet. Domstolen har bara gjort sitt jobb - att döma i enlighet med EU:s fördrag. Att detta uppenbarligen är nyheter för LO och dess jurister - att det inte är politiker som bestämmer i EU - är ytterst alarmerande. Förresten - ett av de "politiska beslut" som åsyftas är tjänstedirektivet. Där slogs LO för ett borttagande av ursprungslandsprincipen, men nu har denna alltså återinförts på juridisk väg, återigen, i enlighet med gällande fördrag.
Fast inte mig emot med minskad makt för EG-domstolen. Det är bara det att det kan endast ske genom förändrade fördrag. Men trots att en ny grundlag i skrivande stund är på tapeten väljer LO att publicera pressmeddelandet "Därför säger vi [LO] ja till Lissabonfördraget" - utan ändringar och förbehåll. Det är så att man baxnar!
LO försvarar godtagandet av Lissabonfördraget med att de fackliga rättigheterna förstärks däri. Men så är inte alls säkert fallet. Professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, säger i en intervju med Skånska Socialdemokraten att även i Lissabonfördraget skall alla bestämmelser passera "nålsögat" de fem grundläggande principerna om fri rörlighet - dem som EG-domstolen nu två gånger beslutat i enlighet med.
I femton år har LO blundat för och negligerat riskerna med EU och dess konstruktion, och för det har man betalat dyrt. Men i och med att man nu platt lägger sig också för den kanske sista möjligheten att sätta stopp för Europas höger i dess kamp för att begrava arbetsrätt och fackligt inflytande håller Lundby-Wedin och Olausson själva den kanske största spaden. För vägran att handla i fråga om Lissabonfördraget är inte bara oförståelig - om några år kan den visa sig vara oförlåtlig.
onsdag, april 02, 2008
MUF-Skåne lär de sina var skåpet skall stå
En viktig uppgift för de politiska ungdomsförbunden är att skola sina medlemmar ideologiskt. Det är i det sammanhanget inte alltid så enkelt att undvika testuggande och namn på gamla skäggiga farbröder. MUF-Skåne har dock funnit ett sätt. När de höll årsstämma tidigare i vår tog de rejält betalt av deltagarna (och inte undra på det när spektaklet avslutades med bankett på Scandic Hotel i Helsingborg). Beroende på hur feta ungoderaternas plånböcker var kunde de i fallande prisordning beställa "platina-", "guld-", "silver-" eller "bronspaket. 990 kronor fick man punga ut för platinaboendet. Därmed lyckades MUF-Skåne effektivt med tre ting:
1) Tydligt deklarera att söner och döttrar till låginkomsttagare, arbetslösa och annat patrask icke behöver gör sig besvär i moderaternas ungdomsförbund i Skåne - åtminstone får de inget att säga till om.
2) Lära de sina att Sverige är och förblir ett klassamhälle och att det ibland är väldigt, väldigt tydligt.
3) Frångå normala lägstakrav för en demokratisk organisation: ta betalt för handlingar till en årsstämma! För, jodå, i vissa paketspecifikationer skrivs dessa ut!
I sin helhet återfinns det hela på MUF-Skånes hemsida. Scrolla ned en bit och du finner vad du söker. Galet - eller hur?!
1) Tydligt deklarera att söner och döttrar till låginkomsttagare, arbetslösa och annat patrask icke behöver gör sig besvär i moderaternas ungdomsförbund i Skåne - åtminstone får de inget att säga till om.
2) Lära de sina att Sverige är och förblir ett klassamhälle och att det ibland är väldigt, väldigt tydligt.
3) Frångå normala lägstakrav för en demokratisk organisation: ta betalt för handlingar till en årsstämma! För, jodå, i vissa paketspecifikationer skrivs dessa ut!
I sin helhet återfinns det hela på MUF-Skånes hemsida. Scrolla ned en bit och du finner vad du söker. Galet - eller hur?!
Linderborg
I lördags, efter Lunds arbetarekommuns årsmöte, begav jag och några andra SSU-are och LSSK-are oss till stadshallen i Lund för att lyssna till Åsa Linderborgs föredrag om sin senaste bok, "Mig äger ingen". De flesta vet vid det här laget att den handlar om Linderborgs uppväxt under 1970- och början av 1980-talet hos sin alkoholiserade pappa i Västerås.
Föredraget var otroligt bra. Linderborg var fantastiskt duktig på att berätta utan att vare sig överdriva eller förminska. Det blev känslosamt, naket, ärligt och roligt på en och samma gång, och hela tiden finns det rörliga och skarpa intellekt som Linderborg med sitt sätt att vara och tala närvarande.
Som Linderborg själv uttryckte det är boken en berättelse om väldigt mycket: klass, kön, kärlek, missbruk med mera. Det är ett porträtt av ett Sverige för inte så länge sedan. Under åren som gått sedan dess har mycket förändrats och inte alltid till det bättre. Alltjämt genomlever och genomlider många och allt fler en utsatt barndom. Samhällsklimatet är hårdare och råare. Segregationen (med avseende på klass och etnicitet, ofta intimt sammakopplade) är större. Då väntade hyresvärden åtta månader utan erlagd hyra innan det gjordes ett försök till vräkning av Linderborgs pappa, och när det uppdagades att det bodde ett barn där avbröts försöket. Idag hade det snarare kunnat dröja åtta dagar och ingen hänsyn hade tagits till eventuella barn.
Har ni inte läst boken eller hört henne tala om den - se till att ni gör det!
Markus Blomberg var också där, och han skriver så här på sin blogg om författarsamtalet.
Föredraget var otroligt bra. Linderborg var fantastiskt duktig på att berätta utan att vare sig överdriva eller förminska. Det blev känslosamt, naket, ärligt och roligt på en och samma gång, och hela tiden finns det rörliga och skarpa intellekt som Linderborg med sitt sätt att vara och tala närvarande.
Som Linderborg själv uttryckte det är boken en berättelse om väldigt mycket: klass, kön, kärlek, missbruk med mera. Det är ett porträtt av ett Sverige för inte så länge sedan. Under åren som gått sedan dess har mycket förändrats och inte alltid till det bättre. Alltjämt genomlever och genomlider många och allt fler en utsatt barndom. Samhällsklimatet är hårdare och råare. Segregationen (med avseende på klass och etnicitet, ofta intimt sammakopplade) är större. Då väntade hyresvärden åtta månader utan erlagd hyra innan det gjordes ett försök till vräkning av Linderborgs pappa, och när det uppdagades att det bodde ett barn där avbröts försöket. Idag hade det snarare kunnat dröja åtta dagar och ingen hänsyn hade tagits till eventuella barn.
Har ni inte läst boken eller hört henne tala om den - se till att ni gör det!
Markus Blomberg var också där, och han skriver så här på sin blogg om författarsamtalet.
måndag, mars 24, 2008
Småföretagande och barbari
Mona Sahlin har bestämt att mitt parti skall skaffa sig en ny småföretagarpolitik. Henens hantlangare i denna sak är riksdagsledamoten Luciano Astudillo från Malmö. Tillsammans har de utarbetat ett programpaket som har mycket litet att göra med socialdemokratisk ideologi.
Trenden i dagens ekonomi är att stora företag gör sig av med anställda för att sedan kunna kontraktera dem i deras nya roll som, just det, små- och egenföretagare. På så vis sliter kapitalet sönder solidariteten mellan arbetarna och försvagar facket. (Ty företagare, oavsett hur proletariserade de än är, organiseras inte av LO eller TCO.) Ett politiskt program som helt okritiskt sjunger denna utvecklings lov tar därför mycket litet hänsyn till situationen för många anställda. Man tar för givet att alla drömmer om att gå från ett fast arbete till en otrygg tillvaro som egenföretagare. Det vore klokt att inom arbetarrörelsen ta en rejäl diskussion om en framtida strategi och politik på arbetsmarknadsfronten. För villkoren där avgör villkoren i samhället i stort. Det hade Olof Palme, honom som Sahlin visst gick med i, mycket klart för sig.
Jag skall inte gå så långt som att jämföra Sahlins och Astudillos nya politik som barbari, utan det som avses i rubriken är bilderna från helgens tjurfäktningar i Sydeuropa - äckligt, förkastligt, smutsigt, vidrigt. Tortyren av dessa oskyldiga levande varelser måste upphöra nu!
Trenden i dagens ekonomi är att stora företag gör sig av med anställda för att sedan kunna kontraktera dem i deras nya roll som, just det, små- och egenföretagare. På så vis sliter kapitalet sönder solidariteten mellan arbetarna och försvagar facket. (Ty företagare, oavsett hur proletariserade de än är, organiseras inte av LO eller TCO.) Ett politiskt program som helt okritiskt sjunger denna utvecklings lov tar därför mycket litet hänsyn till situationen för många anställda. Man tar för givet att alla drömmer om att gå från ett fast arbete till en otrygg tillvaro som egenföretagare. Det vore klokt att inom arbetarrörelsen ta en rejäl diskussion om en framtida strategi och politik på arbetsmarknadsfronten. För villkoren där avgör villkoren i samhället i stort. Det hade Olof Palme, honom som Sahlin visst gick med i, mycket klart för sig.
Jag skall inte gå så långt som att jämföra Sahlins och Astudillos nya politik som barbari, utan det som avses i rubriken är bilderna från helgens tjurfäktningar i Sydeuropa - äckligt, förkastligt, smutsigt, vidrigt. Tortyren av dessa oskyldiga levande varelser måste upphöra nu!
torsdag, mars 20, 2008
Att bära eller inte bära - hjälm
Imorse såg jag någonting som fick mig att tänka lite. Egentligen inte särskilt originella tankegångar eller sådär, men jag tänkte på användandet av cykelhjälm. Jag antar att anledningen till att människor inte har på sig cykelhjälm då de är ute och pedalar är att de förutsätter att de inte kommer att ramla omkull. Man vill att barn ska ha hjälm på sig, vilket jag antar beror på att de inte anses ha samma kontroll över sitt cyklande.
Men det jag såg imorse var en man som cyklade med sitt lilla barn i barnstolen som var fastsatt på hans egen cykel. Mannen själv bar ingen hjälm, men barnet hade en på sig. Och i det här fallet borde ju mannen ha insett att det faktiskt kan hända någonting när man cyklar, eftersom han uppenbarligen vill skydda sitt lilla barn från alla eventuella farligheter. Men hur skyddat kan barnet egentligen anses vara om det visserligen klarar sig från större fysiska skador, men kanske ändå blir tvungen att bevittna när hans fars skalle krossas som en tappad vattenmelon? Hur har fadern egentligen resonerat här? Varför har man inte cykelhjälm om man inte förutsätter att allt kommer att gå strålande?
Men det jag såg imorse var en man som cyklade med sitt lilla barn i barnstolen som var fastsatt på hans egen cykel. Mannen själv bar ingen hjälm, men barnet hade en på sig. Och i det här fallet borde ju mannen ha insett att det faktiskt kan hända någonting när man cyklar, eftersom han uppenbarligen vill skydda sitt lilla barn från alla eventuella farligheter. Men hur skyddat kan barnet egentligen anses vara om det visserligen klarar sig från större fysiska skador, men kanske ändå blir tvungen att bevittna när hans fars skalle krossas som en tappad vattenmelon? Hur har fadern egentligen resonerat här? Varför har man inte cykelhjälm om man inte förutsätter att allt kommer att gå strålande?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)