Bragdguld istället för OS-brons

Det är inte ofta jag kommenterar sport. Väl ute på plan, i simbassängen eller vid höjdhoppsribban har idrotten per se mycket litet att göra med politik. Men tävlingarna är inte isolerade företeelser - placeringen, organisationen och regelverket av, hos och för evenemangen i högsta grad är i högsta grad politik. Lägg därtill att idrottsutövarnas handlingar kan få stora konsekvenser. Tesen "politik är inte allt men alling är politik" håller.

Ara Abrahamians försakande av sin medalj var politisk akt. Det var en skarp protest mot vad jag förstår är en korrumperad värld - brottningen. Straffet för uppstickaren blev också hårt. Den konservativa bastionen IOK fråntar honom bronspengen, och det är möjligt att han blir avstängd på livstid.

Rent spel är A och O i idrottens värld. Utan det fallerar allt. Därför håller jag med om Lasse Anrell: ge Abrahamian bragdguldet. Det är på tiden att någon belönas, inte bara för sportsliga framgångar utan också för sportsliga handlingar.

Idag börjar det roliga borta i Peking

Ja, idag börjar de rafflande olympiska spelen i den kinesiska huvudstaden. Men innan du förloras i firandet - läs detta först. Texten är Björn Afzelius' och låten heter Den himmelska fridens torg.

Som alla barn läste jag sagor och jag älskade dem ifrån Kina.
Jag tyckte de var så exotiska och erotiska.
De frammanade bilder av skönhet och förmedlade dofter och smaker
och namnen på platser och människor där var så vackra.
Och det vackraste namnet av alla var Den himmelska fridens torg.

Så läste jag Kinas historia, om dess kejsare och dynastier,
om dess tänkare och filosofer och despoter.
Och jag bländades av denna kunskap, denna strävan efter förfining,
som, när andra kulturer fick böja sig, kunde höja sig.
Och symbolen för denna förfining blev Den himmelska fridens torg.

Men framstegen byggdes på träldom, för flertalet levde i armod.
Bara fåtalet fick kultivera sig och beleva sig.
Detta födde den Väldiga striden mellan herrarna och deras trälar.
Och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde.
Och han svor att en dag skulle segern nå Den himmelska fridens torg.

Och solen gick upp över Kina; den Nya tiden var inne.
Och de som var vana att foga sig kunde skola sig.
För ingen var mer än någon annan och alla var till för varandra.
Och folket och ledarna talade om samma framtid
när de årligen firade segern på Den himmelska fridens torg.

Men tiderna ändrades åter; snart var man tillbaks vid det gamla.
För de åldriga ledarna fjärmade sig ifrån folket.
Men de unga, som lärt sig att tänka och tala och läsa och skriva,
gick ut som de lärt sig och påminde om alla löften.
Men löften dränktes i blodet på Den himmelska fridens torg.

Jag sitter och bläddrar i sagor som jag läste när livet var enkelt,
då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda.
Och jag ser upp mot stjärnan i öster, och jag upptäcker att den har slocknat.
Jag förstår den så väl - det finns ingenting mer den vill lysa på.
För det råder ett isande mörker på Den himmelska fridens torg.

Den blinda fläcken och OS-bojkotten

är titeln på Kajsa Borgnäs senaste krönika i Efter Arbetet. Den utgör en del av veckans obligatoriska läsning!