Idag börjar det roliga borta i Peking

Ja, idag börjar de rafflande olympiska spelen i den kinesiska huvudstaden. Men innan du förloras i firandet - läs detta först. Texten är Björn Afzelius' och låten heter Den himmelska fridens torg.

Som alla barn läste jag sagor och jag älskade dem ifrån Kina.
Jag tyckte de var så exotiska och erotiska.
De frammanade bilder av skönhet och förmedlade dofter och smaker
och namnen på platser och människor där var så vackra.
Och det vackraste namnet av alla var Den himmelska fridens torg.

Så läste jag Kinas historia, om dess kejsare och dynastier,
om dess tänkare och filosofer och despoter.
Och jag bländades av denna kunskap, denna strävan efter förfining,
som, när andra kulturer fick böja sig, kunde höja sig.
Och symbolen för denna förfining blev Den himmelska fridens torg.

Men framstegen byggdes på träldom, för flertalet levde i armod.
Bara fåtalet fick kultivera sig och beleva sig.
Detta födde den Väldiga striden mellan herrarna och deras trälar.
Och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde.
Och han svor att en dag skulle segern nå Den himmelska fridens torg.

Och solen gick upp över Kina; den Nya tiden var inne.
Och de som var vana att foga sig kunde skola sig.
För ingen var mer än någon annan och alla var till för varandra.
Och folket och ledarna talade om samma framtid
när de årligen firade segern på Den himmelska fridens torg.

Men tiderna ändrades åter; snart var man tillbaks vid det gamla.
För de åldriga ledarna fjärmade sig ifrån folket.
Men de unga, som lärt sig att tänka och tala och läsa och skriva,
gick ut som de lärt sig och påminde om alla löften.
Men löften dränktes i blodet på Den himmelska fridens torg.

Jag sitter och bläddrar i sagor som jag läste när livet var enkelt,
då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda.
Och jag ser upp mot stjärnan i öster, och jag upptäcker att den har slocknat.
Jag förstår den så väl - det finns ingenting mer den vill lysa på.
För det råder ett isande mörker på Den himmelska fridens torg.

Kapitalet, marknaden och demokratin

Det heter ofta att det enda demokratiska ekonomiska system som finns är marknadsekonomin. Det huvudsakliga argumentet för det är empiriskt. Se på Kina och Sovjet, säger man: diktaturer och planekonomier.

Men just med tanke på Kina och även Vietnam och Laos är det nog hög tid att sluta att helt okritiskt hylla marknadsekonomin ur demokratisynpunkt. Dessa tre länder har genomfört avsevärda liberaliseringar av sina ekonomier. De har gått från stats- till privatkapitalism. Men den politiska friheten är fortfarande långt från förverkligad. Istället är det vinstintresset, många gånger kanaliserat genom västerländska och däribland svenska bolag, som dikterar levnadsvillkoren. Av den sociala demokratin, lika rätt till bland annat utbildning, vård och omsorg, finns endast blygsamma spår.

Av dessa skäl är det politiskt intressant att följa Kinas utveckling - liksom att notera hur litet de västerländska välansedda företagen bryr sig om miljö, arbetsmiljö och just demokrati långt borta från hemlandets positiva nyhetsinslag i a-ekonomi.

Som socialist är demokratin mitt bärande politiska fundament. Demokrati som ett sätt att bygga jämlikheten och friheten. Demokrati som ett sätt att sätta stopp för en ordning där beslut som påverkar hela mänsklighetens framtid fattas av en liten klick ekonomiska makthavare, utan social och miljömässig hänsyn. Demokrati i samhällets alla delar, såväl i den politiska som den ekonomiska och sociala sfären.

Ja, demokrati för att jag inte tycker att vi skall låta oss nöjas med att få rösta vart fjärde år till församlingar med endast begränsat eller inget inflytande över ovan sagda framtidspåverkande ekonomiska beslut.