Visst var Ulvskog och övriga vänster bra i kvällens valdebatt, men dagens utan tvekan viktigaste prestation stod Barack Obama för. För en amerikansk president var talet om USA:s förhållande till "den muslimska världen" häpnadsväckande progressivt. Särskilt välkommet var det tydliga avståndstagandet från Västvärldens islamofobi och den folkrättsvidriga israeliska bosättarpolitiken. Obamas ord inger i sanning hopp och bara det är mycket värt. Men jag tror ändå att vi alla måste hjälpas åt för att se till att han minns och lever upp till de löften han gav - direkt eller indirekt.
Vad gäller den svenska valdebatten kan sägas följande:
Sören Wibe återvann nog en del väljare. Han var pedagogisk, saklig och skicklig. Som socialdemokratisk EU-kritiker menar jag också att han rätt i sak när han talar om socialdemokratins undfallenhet i fördragsfrågan. Jag kan också instämma i det bisarra att socialdemokrater ofta röstar för mer makt till EU, men att därifrån göra en stor sak av att vänstern och högern röstar lika är något annat. Jag är ledsen över att göra er besvikna, men det är faktiskt inte särskilt konstigt: inom alla folkvalda församlingar förekommer ofta värderingsneutrala rutinfrågor. EU-parlamentet är inget undantag. Dessutom skulle med stor sannolikhet samstämmigheten minska om endera block fick majoritet; som det är i dag går ofta de största grupperna ihop för att en majoritet ska kunna skapas. Det är i sig olyckligt men löses knappast av fler ledamöter från Junilistan. Det finns bra alternativ på vänstersidan om man är EU-kritiker. Jag uppmanar å det starkaste tidigare junilistansympatisörer att rösta på dem.
Bästa replik: Den mot Marit Paulsen om finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken, om finansmarknaderna och euron.
Marita Ulvskog var bra, tänd, laddad och ovanligt rapp i repliken. Det var riktigt roligt att se. Jag hade hoppats att hon hade kunnat komma med ett ännu bättre besked i fildelningsfrågan, men hennes bedömning att partiet är på väg att svänga kändes ändå skön. Ulvskog var rasande tydlig i arbetsrättsfrågan, men det hade varit tacknämligt om hon sällat sig till de socialdemokrater som krävde en garanti i fördraget. Då hade diskussionen varit över redan nu. Likväl kommer Marita Ulvskog och Anna Hedh att bli ett bra par i den socialdemokratiska gruppen. Anna Hedh är min kandidat, för hon har både i ord och handling visat sin sunda och kritiska EU-syn och listfemma behöver hon också kryssen bättre än Ulvskog. Rösta därför Hedh!
Bästa replik: Den mot Gunnar Hökmark i frågan om arbetsrätten - om att högern som oroar sig för omförhandling av utstationeringsdirektivet nog mest oroar sig för att de själva ska rösta nej till bra arbetsvillkoren. Näst bäst var repliken, mot högern som helhet, ifrågasättandet av värdet för vanliga människor av den borgerliga politiken att låta varje människa vara fri att sälja sin arbetskraft till så dåliga arbetstider, lönenivåer och arbetsmiljökrav som möjligt.
Eva-Britt Svensson glimrade till då och då men försvann ibland. Hon var bra i miljöfrågan och bra i fråga om fildelning men saknade ammunition i fråga om den ekonomiska politiken. Hennes svar blev väldigt abstrakt. Jag önskar Vänsterpartiet lycka till i EU-valet och jag hade gärna sett att de får behålla sina två mandat. Men så kommer nog inte att ske.
Bästa replik: Den om att hon som representant för folket också rimligen fattar beslut som är mest förankrade i folks vardag om hon också lever under ungefärligen samma ekonomiska villkor som folk i allmänhet.
Carl Schlyters röst har jag svårt för. Den stänker av överklass men orden den yttrar klingar desto bättre. Om Schlyter kunde kanske sägas att hans gröna dröm är röd. Så glad jag hade varit om hans åsikter hade varit alla miljöpartisters åsikter.
Bästa replik: Den mot högern i frågan om "vårdval Europa" - eller, som Schlyter sade, "vårdkaos Europa".
Gunnar Hökmark var som vanligt en mycket duglig socialdemokratisk [sic] valarbetare. Han är en ganska hyfsad debattör men går ibland bort sig i konstiga verbala irrgångar. Det var bedrövligt tråkigt att höra honom i arbetsrättsfrågan; anklagelserna mot vänstern om protektionism och rasism var synnerligen osakliga.
Bästa replik: Den mot Schlyter i miljödebatten, om höga krav med inga resultat.
Ella Bohlin skötte sig bra för att för första gången vara med i den här typen av debatter. Men på det stora hela var det mycket plattityder och syster duktig-attityder. Budskapet var i princip glass till alla barnen men marknaden ska nog sköta allt ändå, utom alkoholen.
Bästa replik: ? (Minns inte)
Lena Ek var sedvanligt osedvanligt provocerande. Jag har så otroligt svårt för hennes populism och osaklighet. Och där stannar jag.
Bästa replik: ? (Hon var tyst rätt länge i några sakfrågor; där tyckte jag att hon kom som bäst till sin rätt.)
Marit Paulsen var den borgerliga sidans vinnare. Hon var ganska påläst, som vanligt rapp i käften och pedagogisk samt någorlunda saklig. Jag kan inte begripa varför hon har gått och blivit folkpartist men jag kan förstå varför många vill rösta på henne.
Bästa replik: ? (Minns inte i skrivande stund, men hon hade ett par stycken som var riktigt bra.)
DN, DN, SvD, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp
Visar inlägg med etikett Marita Ulvskog. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Marita Ulvskog. Visa alla inlägg
fredag, juni 05, 2009
måndag, maj 04, 2009
(M)argot Wallström?
Margot Wallström berättar i dag för Svenska Dagbladet att den nuvarande regeringen är mer aktiv i EU än den förra socialdemokratiska. Det är ett uttalande med flera problem och med en minst sagt tveksam attityd.
För det första: den borgerliga regeringen har konsekvent vägrat att lyfta ett finger för den av EG-domstolen hotade arbetsrätten. Lika konsekvent har den strunta i att lyfta EU:s miljöambitioner och kämpa för en betydligt mer progressiv utrikespolitik. Det är minst sagt märkligt att Wallström trots detta höjer Reinfeldt till skyarna. (Fast å andra sidan kanske det inte förvånar; Wallström ställde sig för några år sedan bakom kommissionens förslag till tjänstedirektiv i vilket ursprungslandsprincipen ingick (1) - den princip som betydde att företag bara behövde följa sitt eget lands kollektivavtal och som röstades ned av parlamentet men som i praktiken återinfördes av EG-domstolen genom Lavaldomen.)
För det andra: Jag delar förvisso Wallströms uppfattning om att den socialdemokratiska EU-politiken var plågsamt passiv. Den borde ha varit betydligt mer aktiv och på varje möte, varje träff, kämpat mot Wallströms med flera visioner om ett Europas förenta stater och den borde ha slagits hårt för att politiken, inte EU-fördragen, skulle ha makten. Säkerligen hade ett sådant agerat inte heller behagat Wallström. Säkerligen hade hon då också uttalat sig nedlåtande om brist på engagemang. Det Wallström vill ha är en extremt EU-positiv socialdemokrati och det Wallström inte förstår är att hon är oerhört provokativ när hon förvandlar EU-kritik från vänster till en fråga om ointresse. Men jag är inte förvånad. I den skriftliga versionen av ett tal som hölls 2005 vid det tjeckiska koncentrationslägret Theresienstadt lade Wallström ut texten om oss EU-kritiker: "Yet there are those who want to scrap the supranational idea. They want the European Union to go back to the purley inter-governmental way of doing things. I say those people should come to Therezin [Theresienstadt på engelska] and see where that old road leeds." (2) Hon sänder så uppenbart signalen att alla de som inte vill ha mer av överstatlighet och på sikt ren federalism egentligen inte har i EU:s institutioner att göra. Hur ska man annars tolka hennes kommentar om Ulvskogs förstaplacering på Socialdemokraternas valsedel inför EU-valet i juni: "Med den beskrivning hon har blir det en utmaning för henne att visa att hon engagerar sig. Det blir säkert en del uppförsbacke för henne."
Men tack för beskedet, Wallström. Nu vet vi hur det fungerar i Bryssel och Strasbourg. Vi som vill ha något annat än en superstat är icke välkomna. Du igångsatte för en tid sedan plan D, där D stod för demokrati. Och du sade en gång att du ville sätta öron på EU. Men du sade aldrig att du samtidigt ville sätta proppar i dem.
Till sist: Några förståsigpåare har kommenterat Wallströms beröm till högerregeringen och fått det till ett stöd för Mona Sahlin. Jag tror att de har både rätt och fel i det. Margot Wallström är inte moderat och det förefaller tämligen konstigt att tro att hon skulle vilja att någon annan än Mona Sahlin skulle bli Sveriges nästa statsminister. Och Mona Sahlin är omvittnat EU-positiv, men nog hade man kunnat tänka sig flertalet mer intelligenta sätt att pressa fram en okritisk socialdemokratisk EU-politik än genom beröm av den arbetsrättshatande svenska högern...
(1) http://www.vguengl.org/showPage.php?ID=672
(2) http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420747.svd
För det första: den borgerliga regeringen har konsekvent vägrat att lyfta ett finger för den av EG-domstolen hotade arbetsrätten. Lika konsekvent har den strunta i att lyfta EU:s miljöambitioner och kämpa för en betydligt mer progressiv utrikespolitik. Det är minst sagt märkligt att Wallström trots detta höjer Reinfeldt till skyarna. (Fast å andra sidan kanske det inte förvånar; Wallström ställde sig för några år sedan bakom kommissionens förslag till tjänstedirektiv i vilket ursprungslandsprincipen ingick (1) - den princip som betydde att företag bara behövde följa sitt eget lands kollektivavtal och som röstades ned av parlamentet men som i praktiken återinfördes av EG-domstolen genom Lavaldomen.)
För det andra: Jag delar förvisso Wallströms uppfattning om att den socialdemokratiska EU-politiken var plågsamt passiv. Den borde ha varit betydligt mer aktiv och på varje möte, varje träff, kämpat mot Wallströms med flera visioner om ett Europas förenta stater och den borde ha slagits hårt för att politiken, inte EU-fördragen, skulle ha makten. Säkerligen hade ett sådant agerat inte heller behagat Wallström. Säkerligen hade hon då också uttalat sig nedlåtande om brist på engagemang. Det Wallström vill ha är en extremt EU-positiv socialdemokrati och det Wallström inte förstår är att hon är oerhört provokativ när hon förvandlar EU-kritik från vänster till en fråga om ointresse. Men jag är inte förvånad. I den skriftliga versionen av ett tal som hölls 2005 vid det tjeckiska koncentrationslägret Theresienstadt lade Wallström ut texten om oss EU-kritiker: "Yet there are those who want to scrap the supranational idea. They want the European Union to go back to the purley inter-governmental way of doing things. I say those people should come to Therezin [Theresienstadt på engelska] and see where that old road leeds." (2) Hon sänder så uppenbart signalen att alla de som inte vill ha mer av överstatlighet och på sikt ren federalism egentligen inte har i EU:s institutioner att göra. Hur ska man annars tolka hennes kommentar om Ulvskogs förstaplacering på Socialdemokraternas valsedel inför EU-valet i juni: "Med den beskrivning hon har blir det en utmaning för henne att visa att hon engagerar sig. Det blir säkert en del uppförsbacke för henne."
Men tack för beskedet, Wallström. Nu vet vi hur det fungerar i Bryssel och Strasbourg. Vi som vill ha något annat än en superstat är icke välkomna. Du igångsatte för en tid sedan plan D, där D stod för demokrati. Och du sade en gång att du ville sätta öron på EU. Men du sade aldrig att du samtidigt ville sätta proppar i dem.
Till sist: Några förståsigpåare har kommenterat Wallströms beröm till högerregeringen och fått det till ett stöd för Mona Sahlin. Jag tror att de har både rätt och fel i det. Margot Wallström är inte moderat och det förefaller tämligen konstigt att tro att hon skulle vilja att någon annan än Mona Sahlin skulle bli Sveriges nästa statsminister. Och Mona Sahlin är omvittnat EU-positiv, men nog hade man kunnat tänka sig flertalet mer intelligenta sätt att pressa fram en okritisk socialdemokratisk EU-politik än genom beröm av den arbetsrättshatande svenska högern...
(1) http://www.vguengl.org/showPage.php?ID=672
(2) http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420747.svd
tisdag, september 30, 2008
Ulvskog till Bryssel - vem går till 68:an?
Ulvskog till Bryssel
Partisekreterarens besked att hon kandiderar till EU-parlamentet tar jag emot med blandade känslor. Marita Ulvskog är en av de socialdemokrater i ledande ställning jag har allra störst politiskt förtroende för. Hon är klok, intelligent och har en robust ideologisk kompass. Ett mycket talande exempel är några korta intervjuer i ett partiutskick tidigare i år med flertalet kända socialdemokrater. De tillfrågades om vad som känntecknar en demokrati. Alla svarade något i stil med "det är när man får säga det man vill, när man kan slåss för sin meningsmotståndares rätt att uttrycka sin åsikt"- alla utom Ulvskog. Istället för att falla i denna liberala fälla sade hon ungefär så här: "Det är när vanliga människor har makt över sin vardag och över samhället." Ur det socialdemokratiska perspektivet har hon så rätt. Den makten, över vardagen och över samhället, förutsätter självfallet politisk demokrati men också social och ekonomisk demokrati. Genom sitt svar var Ulvskog därför den enda som visade prov på den egentligen elementära uppfattningen.
Vad gäller själva kandidaturen, vad Ulvskog kan uträtta i EU-parlamentet, är jag försiktigt positiv. Hon har ett mycket välbehövligt och efterlängtat nyktert - och socialdemokratiskt - synsätt på den Europeiska unionen. Hon kompromissar inte om demokratisk socialism bara för att besluten fattas i Bryssel. Hon är ingen vän av EU-militär, EMU eller nyliberala grundlagar. Hon brinner inte för överstatlighet och enhetlighet till vilket pris som helst. Likväl kommer det inte att vara Ulvskog och Anna Hedh som skriver det Europapolitiska programmet. Jag är orolig för att kretsen kring Mona Sahlin kommer att precis som hittills (?) kringskära Ulvskog och en stor portion av det som kunde och borde vara ordentlig vänsterpolitik. Kravet på ledningen är därför glasklart: se till att utrusta Ulvskog och Hedh (som också hon måste hamna på valbar plats) med ett rejält mått av politisk frihet och svängrum. Låt den konstruktiva EU-kritiken återerövra sina självklara centrala plats i socialdemokratin. Så kan vi få både en förnuftig politik och röstframgångar.
Vem går till 68:an?
För den icke invigde är 68:an en benämning på det socialdemokratiska partihögkvartet, som är beläget på Sveavägen 68 (därav namnet) i Stockholm. Rubrikens fråga handlar naturligtvis om Ulvskogs ersättare på partisekreterarposten. I Aftonbladets webartikel omnämns Peter Hultqvist som en tänkbar kandidat. Jag tycker att han är en utmärkt politiker. På sin blogg har han många kloka inlägg och han vågar också kritisera partiets politik, ofta från vänster. Så länge inte han, liksom Ulvskog, tas in för att dämpa berättigad kritik mot partiledningen, så länge han inte blir en gisslan mot alla kärleksfulla kritiker, är han ett utmärkt val. För sin klarsyn. För sitt mod. För sin entusiasmerande personlighet. Men bara om han behåller sin integritet. Morgan Johansson är annars en tänkbar kandidat - av samma skäl och med samma förbehåll.
Partisekreterarens besked att hon kandiderar till EU-parlamentet tar jag emot med blandade känslor. Marita Ulvskog är en av de socialdemokrater i ledande ställning jag har allra störst politiskt förtroende för. Hon är klok, intelligent och har en robust ideologisk kompass. Ett mycket talande exempel är några korta intervjuer i ett partiutskick tidigare i år med flertalet kända socialdemokrater. De tillfrågades om vad som känntecknar en demokrati. Alla svarade något i stil med "det är när man får säga det man vill, när man kan slåss för sin meningsmotståndares rätt att uttrycka sin åsikt"- alla utom Ulvskog. Istället för att falla i denna liberala fälla sade hon ungefär så här: "Det är när vanliga människor har makt över sin vardag och över samhället." Ur det socialdemokratiska perspektivet har hon så rätt. Den makten, över vardagen och över samhället, förutsätter självfallet politisk demokrati men också social och ekonomisk demokrati. Genom sitt svar var Ulvskog därför den enda som visade prov på den egentligen elementära uppfattningen.
Vad gäller själva kandidaturen, vad Ulvskog kan uträtta i EU-parlamentet, är jag försiktigt positiv. Hon har ett mycket välbehövligt och efterlängtat nyktert - och socialdemokratiskt - synsätt på den Europeiska unionen. Hon kompromissar inte om demokratisk socialism bara för att besluten fattas i Bryssel. Hon är ingen vän av EU-militär, EMU eller nyliberala grundlagar. Hon brinner inte för överstatlighet och enhetlighet till vilket pris som helst. Likväl kommer det inte att vara Ulvskog och Anna Hedh som skriver det Europapolitiska programmet. Jag är orolig för att kretsen kring Mona Sahlin kommer att precis som hittills (?) kringskära Ulvskog och en stor portion av det som kunde och borde vara ordentlig vänsterpolitik. Kravet på ledningen är därför glasklart: se till att utrusta Ulvskog och Hedh (som också hon måste hamna på valbar plats) med ett rejält mått av politisk frihet och svängrum. Låt den konstruktiva EU-kritiken återerövra sina självklara centrala plats i socialdemokratin. Så kan vi få både en förnuftig politik och röstframgångar.
Vem går till 68:an?
För den icke invigde är 68:an en benämning på det socialdemokratiska partihögkvartet, som är beläget på Sveavägen 68 (därav namnet) i Stockholm. Rubrikens fråga handlar naturligtvis om Ulvskogs ersättare på partisekreterarposten. I Aftonbladets webartikel omnämns Peter Hultqvist som en tänkbar kandidat. Jag tycker att han är en utmärkt politiker. På sin blogg har han många kloka inlägg och han vågar också kritisera partiets politik, ofta från vänster. Så länge inte han, liksom Ulvskog, tas in för att dämpa berättigad kritik mot partiledningen, så länge han inte blir en gisslan mot alla kärleksfulla kritiker, är han ett utmärkt val. För sin klarsyn. För sitt mod. För sin entusiasmerande personlighet. Men bara om han behåller sin integritet. Morgan Johansson är annars en tänkbar kandidat - av samma skäl och med samma förbehåll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)