På dagens DN-debatt skriver de före detta partisekreterarna Lars Stjernkvist (s) och Håkan Wåhlstedt (mp) om regeringsbildandet efter 2010 års val. Kontentan är att socialdemokraterna och miljöpartiet bör utforma ett gemensamt program på ett sådant sätt att det "snarare underlättar än försvårar" en eventuell samverkan med ett borgerligt parti.
Det betyder i praktiken att programmet blir mittenpolitiskt inriktat - mer borgerligt. Att herrarna Stjernkvist och Wåhlstedt föreslår detta kan bara bero två ting: antingen vill de ha en mittenpolitik eller så struntar de i politikens innehåll så länge makten säkras. Bägge möjligheter är lika motbjudande.
Fast visst får de före detta partisekreterarna vara precis så nyfikna blå de vill - men helst då inte med bibehållna partimedlemskap.
Bloggat: Ett hjärta rött, Motvallsbloggen
4 kommentarer:
Syftet med detta utspel är glasklart: dels att socialdemokraterna ska få ännu mer makt, dels att Sverigedemokraterna ska utestängas från allt samarbete. Lars Stjernkvist (s) är en mycket ihärdig och rabiat sd-motståndare som har föreslagit blocköverskridande samarbete i syfte att utestänga Sverigedemokraterna.
Jag anser att du delvis har rätt. Det är klart att en öppning gentemot ett borgerligt parti skulle öka sannolikheten för en blocköverskridande regering om en sådan skulle bli nödvändig efter 2010 års val.
Det är emellertid inte hela sanningen. Lars Stjernkvist tillhör den falang inom socialdemokratin som har ett minst sagt komplicerat förhållande till och avog inställning till vänsterpartiet. Även utan sverigedemokraterna torde Stjernkvist ha föredragit s+mp+fp/c framför s+mp+v.
Jag tror inte ett ögonblick att detta har något att göra med sverigedemokraternas eventuella inträde i riksdagen. I stället handlar det om att öka pressen på (v) att ge upp alltför radikala krav, bland annat genom att hålla dörren öppen för regeringssamarbete med ett eller annat mittenparti.
Jag har mycket kritiskt att säga om vänsterpartiet, bland annat om den kommunistiska barlast alltför många där fortfarande vägrar att överge, men vänsterpartiet behövs som samarbetspartner till (s) och (mp), om det kommnde regeringsprogrammet inte ska bli alltför mittenbetonat, läs gärna borgerligt.
Som jag skrev tror jag också Stjernkvists och Wåhlstedts målsättning är en mittenpolitisk plattform.
Fast visst är något allvarligt fel när socialdemokratin i sig inte är garant för en vänsterpolitik. Skandal skulle man också kunna säga.
Skicka en kommentar