Rika fuskar mest!

De arbetslösa fuskar med sin a-kassa, de sjukskrivna med sin sjukförsäkring, de "förtidspensionerade" med sin sjuk- och aktivitetsersättning. Så har det länge låtit. Vi har de senaste åren matats med uppgifter om fusk i välfärden, vi har fått lära oss att de finns två slags människor, ärliga och falska, hårt arbetande och nöjsamt lata. Och handen på hjärtat - till vilken kategori för ni följande personer? Den flitiga entrepenören eller den sjukskrivna bibliotekarien? Tänkte väl det... Uppenbarligen har högern klart för sig vem den litar på och vill belöna. Skattemiljarderna har regnat över Sveriges höginkomsttagare och förmögna, allt medan de arbetslösa och sjuka har fått se stora standardförsämringar.

Alldeles bortsett från att det har visat sig att bidragsfusket inte alls är så stort som vissa har velat göra gällande slår nu amerikanska forskare fast att det i huvudsak, när det gäller skatter, är de verkligt högavlönade som är sämst på att göra rätt för sig (1). Totalt står nämligen de amerikaner som 2001 tjänade mer än 200 000 dollar om året för 25 procent av alla inkomster men för hela 40 procent av det samlade skattefusket (i dollar räknat). Den grupp som tjänade mellan en halv och en miljon dollar per år underrapporterade i genomsnitt sin inkomst med 21 procent, medan de som tjänade mellan 50 000 och 100 000 dollar endast underrapporterade med 8 procent. Bland dem som tjänade mindre än 50 000 dollar var siffran ännu lägre.

Härmed inte sagt att låg- och medelinkomsttagare är ett hederligare släkte än höginkomsttagare. Härmed bara sagt att det hederligaste i debatten vore att lägga krutet där de stora pengarna finns - särskilt som man knappast riskerar att göra någon större skada genom att kräva att folk skall betala sina skatter. (Detta till skillnad från de många upprörande exempel vi har sett på cancersjuka och döende som inte längre får sina pengar.)

En förändring i diskussionen i enligt forskningen rättvisande riktning kommer att innebära att kritik riktas mot medlemmar i en grupp, borgerlighetens väljarbas, som hittills har fått vara ogranskad. Det är således förklarligt att högern negligerar problemet - eller till och med som i fallet hushållsnära tjänster försöker legalisera det. Intill denna dag har det gått ganska bra. Men nu får det faktiskt vara nog. Reinfeldt sade nyligen i partiledardebatten till Ohly att inte ens vänstern har råd med allt. Det stämmer. Vi har varken råd med eller tänker tillåta de rikas ständiga skattefusk.

Nacka - nattväktarstaten

Moderatstyrda Nacka kommun har sedan en månad tillbaka ingen kommunal hemtjänst. Allting, rubbet, är utlagt på privata företag. De anställda och dem som anlitat kommunal service fick vackert söka sig till andra arbets- respektive vårdgivare. Men dessa arbetsgivare är skumma typer. Av 50 av kommunen godkända företag hade 23 inte lämnat in årsredovisning till Bolagsverket, 35 saknade kollektivavtal, 12 betalade ingen eller en mycket låg pensionsavgift och 11 betalade ingen moms. Ett fåtal andra gjorde sig också skyldiga till andra oegentligheter.

Först tänkte jag mig rubriken "Nacka - ett mini-Amerika", men så slog det mig att de flesta lokalmyndigheter i USA har åtminstone någon slags service. Fast så icke Nacka: Svensk höger har alltså till sist lyckats överträffa amerikansk borgerlighet.

Sven Otto och den högre utbildningen

Att Arbetsmarknadsminister Sven Otto har fuskat en smula med sina akademiska meriter är väl hyfsat väl belagt vid det här laget. Extra pinsamt är väl att uppsatsen inte riktigt verkar hålla måttet heller.

Hursomhelst är det glädjande att studentförbundet reagerar på frågan i ett pressmeddelande:

Därmed undergräver också Littorins icke-godkända examen förtroendet för alla de studenter som lagt ner tid, pengar och arbete på att uppnå en kvalificerad akademisk examen.

Vi ber därför statsrådet Littorin att ta bort denna titel från sin meritlista på regeringens hemsida.

Frågan är dock om man inte skulle kunna vara en smula hårdare. Bloggaren friktion efterlyser fler sossebloggar med vassa tungor:

Och var är sossebloggarna? De tycks inte heller ha förstått att Littorins tilltag är av en helt annan dignitet än Maria Borelius svarta barnflickor och Cecilia Stegö Chilós avgiftsskolk.

Och visst hade det väl varit fint med lite härliga angångskrav - särskilt med tanke på att det tenderar att bli både mer och elakare rabalder så fort en kvinna gör ett snedsteg, men som Kent Härstedt säger på politikerbloggen:

Det är pinsamt. Men det är samtidigt inget avgörande för hans egenskap som minister.

Att Sven Otto är djupt olämplig som arbetsmarknadsminister finns det gott om andra anledningar till.

UPPDATERING: Läser i stockholmstidningarna [här och här] att Sven Otto har tagit bort sin bluffexamen från hemsidan. Liter roligt är dock att bägge tidningarna lyfter fram att beslutet att redigera CV:n har tagits utan några som helst påtryckningar. Danielssons Lakejer är av den bestämda uppfattningen att det är pressmeddelandet som vi länkat till ovan som ligger bakom det hela.