Stoppa nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus

Rikard Larsson

Krisen ligger som en våt filt över den Skånes Universitetssjukhus. I rubrik efter rubrik kan man läsa om klinikchefer som inte längre kan garantera patientsäkerheten, om kvinnor som, när de ska till att förlösas, tvingas åka till ett annat sjukhus, om patienter som inte får plats på vårdavdelningar och placeras i korridoren. Om patienter som inte får den vård de behöver på grund av att det inte finns resurser till det. Stålbadet verkar inte ha någon ände.

I går kväll var jag på medlemsmöte med Socialdemokraterna i Lund. Temat för kvällen var sjukvården, Region Skånes ekonomi och framförallt situationen på Skånes Universitetssjukhus och vi gästades av regionrådet Rikard Larsson(s).

Det är klart att vi har stora utmaningar framöver på det regionala området. Borgarnas budget går med underskott och det tillskott som regionstyrelsens moderata ordförande Pia Kinhult säger sig tillföra med deras budget kommer inte ens att räcka till kostnadsökningar och andra utgifter som man är nödd och tvungen att hantera.

Det gör givetvis att ännu ett år av nedskärningar är att vänta. Nedskärningar i verksamheter som redan är hårt tyngda av omöjliga sparbeting och ett ökat behov eftersom vi blir allt fler skåningar. Vi antog också ett uttalande om att sätta ett stopp för nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus, se nedan.

Stoppa nedskärningarna på Skånes Universitetssjukhus

Krisen för Skånes Universitetssjukhus är uppenbar. Klinikchefer avgår i protest eftersom patientsäkerheten inte kan garanteras (senast chefen på kvinnokliniken i Malmö). Protestgrupper bildas och möten för att peka på den skånska sjukvårdens kris arrangeras. Trots de tydliga signalerna går regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult ut och säger att det ska göras fler nedskärningar.

Situationen på universitetssjukhuset hänger delvis samman med sammanslagningen av sjukhusen i Lund och Malmö. Vi Socialdemokrater har på olika sätt kritiserat processen och ställde oss ytterst frågande inför att beslutet forcerades fram helt utan förankring vare sig hos personal eller i den politiska oppositionen. Flytten av ögonkliniken till Malmö är ett skrämmande exempel på en negativ konsekvens av sammanslagningen. Förut hade vi en av de bästa ögonklinikerna i landet och nu har den vården splittrats upp. Patienter får inte den vård de behöver och tvingas söka sig till andra landsting för att bli opererade.

Nu drabbas alltså den skånska sjukvården av ytterligare sparbeting. Antalet vårdsökande ökar medan resurserna minskar. Redan arbetstyngd personal ska jobba mer och göra mer. Situationen har blivit ohållbar och patientsäkerheten är idag i allvarlig fara. Socialstyrelsen har kopplat fem dödsfall på Skånes Universitetssjukhus under 2011 till platsbrist och underbemanning och punktbevakar nu den skånska specialistvården.

Den borgerliga majoriteten har inte förmått samla de politiska partierna för att ta fram en gemensam strategi för hur sjukvården ska utvecklas i framtiden. Den politiska ledningen är svag och ansvaret för att hantera de krympande resurserna delegeras till tjänstemän och klinikchefer. Skånes Universitetssjukhus är inte bara viktigt ur ett sjukvårdsperspektiv. Det handlar också om vilken potential som finns om man väljer att se Skånes Universitetssjukhus som en tillväxtmotor för forskning, utveckling och givetvis möjligheten att skapa fler arbetstillfällen i vår region. Denna funktion riskerar givetvis att gå förlorad om besparingar blir det som leder verksamheten framåt. För att klara volym- och kostnadsökningarna och komma till rätta medunderskott och bristande säkerhet kräver vi Socialdemokrater i Lund:

att sjukvården tillförs tillräckliga resurser
att ett stopp för fler nedskärningar införs och att tidigare nedskärningar analyseras ur ett patientsäkerhetsperspektiv
att en brett förankrad långsiktig strategi för hur framtidens högkvalitativa sjukvård ska utvecklas på Skånes Universitetssjukhus.
att den politiska ledningen så snabbt som möjligt ser till att återupprätta kvaliteten i bemötandet och behandlingen av patienterna

Inga vinster i välfärden

Igår kväll satt jag i en möteslokal full med folk och diskuterade och beslutade om de drygt hundra motioner som kommit in till Socialdemokraterna i Lund inför vårens partikongress. Motionerna spände över ett brett politiskt spektra – interna organisationsfrågor, miljöfrågor, internationella relationer, framtida pensionssystem, socialförsäkringar och en av de frågor jag tror blir den stora på partikongressen – vinst i välfärden eller inte. När det gäller vinstfrågan kom ett enigt möte fram till att det är dags att partiet kräver att verksamhet inom välfärdssektorn, såsom skola, vård och omsorg, inte ska få drivas i vinstsyfte.

Studiebsöksdax

Idag var jag på studiebesök på Råby Gård. Vi möttes av engagerad personal som berättade om verksamheten och framtidsplanerna för projektet.  Verksamheten där riktar sig till personer med oklar arbetsförmåga som behöver stöd och träning på väg mot egen försörjning. De personer som deltar i rehabiliteringsprojektet är mellan 18-40 år och har någon form av psykisk eller annan ”problembild” som hindrar dem från att delta i samhället på samma sätt som alla andra. Personerna får arbetsträning, samhällsorientering, social träning, friskvård, hjälp med kontakter med myndigheter och sjukvård och mycket annat. Tanken är att personerna sedan ska kunna bli mer självständiga och hantera de krav som det vanliga arbetslivet och livet ställer på oss alla. En bra och nödvändig verksamhet som gav ett bra avslut på en lång arbetsvecka.

SSU kräver rätt till billig hyresrätt

På väg in till kvällens kommunfullmäktige möttes vi ledamöter av SSU, ett tält, ett pappershöghus och en banderoll med texten ”vår stad vår rätt, rätt till billig hyresrätt”.
Den fullmäktigeledmot som ville fick passera igenom tältet för att komma in i stadshallen. Det ryktas om att vår gruppledare, Monica, kunde gå raklång genom tältet, själv fick jag böja något på nacken.

Bostadsbristen i Lund är ett faktum och bristen på lediga hyresrätter gör att många inte kan bosätta sig i Lund eller får vänta i mång a år innan de kan få ett kontrakt på en lägenhet. För många är inte heller en bostadsrätt ett alternativ eftersom prisnivån är hög precis som det finns en brist på billiga hyresrätter vilket givetvis främst går ut över de med lägre inkomster, ungdomar som ska få sitt första boende och studenter. Jag håller med SSU om att det behöver byggas fler billiga hyresrätter. Så köp mark och se till att hyresbolagen sedan kan sätta spaden i marken!

Borgerlig jämställdhetspolitik

”De åtgärder som vidtagits för att motverka långvarig sjukfrånvaro har även de bidragit till ökad jämställdhet, eftersom kvinnor historiskt har varit överrepresenterade inom sjukförsäkringen. Framför allt slogs fler kvinnor än män ut från arbetsmarknaden via förtidspension, eller sjukersättning som det numera heter. Inflödet till sjukersättningen har sjunkit dramatiskt och är nu på samma nivå för kvinnor som för män. Detta kan på sikt komma att få betydande effekter på den ekonomiska jämställdheten”.


Texten kommer från bilaga fyra i budgeten. Det verkar som om regeringen verkligen menar att färre kvinnor kan få sjukersättning, eller det som i dagligt tal kallas förtidspension, är en seger för jämställdheten. Självklart är det så att när möjligheten till ersättning begränsas kraftigt så kommer också antalet som får ersättningen att minska dramatiskt. Det krävs ingen större begåvning för att inse det. Och visst är det så att fler kvinnor än män var förtidspensionerade och långtidssjukskrivna.
Vän av ordning måste dock fråga sig om det är så att dessa kvinnor blir friskare för att ersättningen försvinner för dem? För hur skulle ett minskat antal som får sjukersättning annars gagna den ekonomiska jämställdheten?

Lite våghalsigt kanske, men kan man inte tänka sig att det var själva sjukdomen som tog bort arbetsförmågan? Att sjukdomen inte försvinner för att ersättnigen gör det – och att detta också syns i att fler människor tvingas få ekonomiskt bistånd till sin försörjning. Att inflödet till sjukersättningen har sjunkit och är på samma nivå för kvinnor som för män beror snarare på att möjligheten att få ersättning beskurits kraftigt. En inte helt orimlig slutsats är då att fler kvinnor än män bir utan ekonomiskt ersättning trots sjukdom.

Det kan givetvis få betydande effekter på den ekonomiska jämställdheten – men hur det gynnar ökad jämlikhet är åtminstone inte jag kroppad att begripa.

Bågen som aldrig spändes

” Det är skönare att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”.
Orden är Werner von Heidenstams och innebörden är, fritt tolkat, att det är bättre att visa handlingskraft och ha höga ambitioner än att inte våga, eller strunta i, att försöka.
Kultursektorn, fritidsverksamheten och idrotten har tvingats till stora nedskärningar sedan borgarnas valseger 2006. Och mer ska visst skäras ner om man ska tro att borgarnas budgetförslag går igenom på nämnden ikväll.

Verksamhetsbidragen för bildningsförbunden behöver t.ex. ett tillskott på 600 000 för att komma upp i 2011 års nivå, och då skriver ni trots allt 2013 på den budget som beslutas ikväll. Fler exempel är att det behövs tillräckligt verksamhetsstöd till Kulturmejeriet, underhåll av idrottsplatser, stöd till lovverksamhet, Lunds- ungdoms och hemgård, utvecklande av friluftsbaden, föreningsstöd för barn och unga, påbörjande av projekten med ett nytt ridhus och en skate- och aktivitetspark för att nämna några. Skateparken som det i diskussionerna i fullmäktige lät som om den var mer eller mindre på gång – när blir det av? Eller det ständigt diskuterade ridhuset som börjar bli som Godot – ni vet han som de där smågrälande männen stod på någon väg vid något träd och väntade på i den där Becketpjäsen. Han som inte dök upp där trots all väntan. Låt oss hoppas att det inte blir med ridhuset som med Godot. Att den som vill ska ges möjlighet att utveckla sitt kultur- eller idrottsintresse berikar inte bara den enskilde, utan hela samhället. Kultur är allas angelägenhet och därför måste så många som möjligt kunna delta.

Men den föreslagna budgeten ger en sådan tajt kostym att det är frågan om det ens finns någon sträng kvar att spänna på bågen. Det blev väl för dyrt för stunden.

Hur är det på insidan?

De senaste dagarna har diskussionerna gått varma efter att ansvariga politiker i Region Skåne blev nekade att diskutera med personalen hur situationen på deras arbetsplats såg ut. Det finns flera skäl till att det är ett stort problem. Att sätta munkavel på personalen gagnar inte någon. Som medborgare har man för det mesta ett intresse av att få reda på om det är något som är på tok inom sjukvården och som personal kan man också ha ett behov av att få tala om hur verksamheten fungerar (vilket man dessutom har rätt till i det här landet) .


Som beslutsfattare i en politiskt styrd organisation är givetvis insyn i verksamheten och en kontakt med de anställda ett sätt att få en bra grund för sina beslut. Att som ansvarig politiker inte få träffa personalen för att få deras syn på hur det fungerar ”på golvet” är inte bara viktigt för att politikern ska få en bra bild av verksamheten – det är på sätt och vis också ett ansvar som ligger hos politikerna att hålla sig uppdaterade och ha en kontakt med personer i verksamheterna. Kontakter mellan anställda och politiker borde snarare uppmuntras, inte motverkas. Vi bestämde oss för att ta ett initiativ till dialog och begav oss därför i morse till Skånes universitetssjukhus i Lund. På plats delade vi ut flygblad med en uppmuntran om att höra av sig till oss socialdemokrater med åsikter och beskrivningar från arbetsplatsen. Jag hoppas på att många hör av sig.

Flygbladen