Att få gå på toaletten när man vill kan inte vara för mycket begärt

De senaste dagarna har en känsla av olust dykt upp inom mig med jämna mellanrum. Olusten beror på avslöjanden om hur privata vårdbolag skor sig på skattepengar som skulle gå till omsorg och vård av våra gamla. Avslöjanden om hur våra gamla blir avklädda all sin värdighet och lämnas åt sitt eget öde. Om människor som ligger i sin egen avföring. Som inte får gå på toaletten när de vill och behöver. Om att väga blöjor för att se om de kan användas en gång till. Om personal som mår så dåligt att de slutar på sitt arbete. Om att personalen gråter när de kommer hem från jobbet på grund av situationen på arbetet.

Några ord återkommer i tankarna med jämna mellanrum. Valfrihet, kunden, värdighet, utevistelse, kissblöja.

Har människovärdet förbrukats bara för att man är gammal? Har dessa vinstmaximerare inga egna föräldrar, mor eller farföräldrar de kan relatera till? Hur gick det till när människan gick från att vara en person till en inkomstkälla i en resultaträkning? Vad hände med omsorg, integritet, personlighet, privatliv, egen vilja? Inte försvinner man bara för att man blir äldre? Inte slutar man att ha intressen, passioner och åsikter. Att förvägras att uttrycka dem är inte bara förfärligt, det är fullkomligt oacceptabelt. Vad är det för valfrihet? För vem?

Dessa personer som byggde upp vårt land. Som födde barn, arbetade och betalade skatt för att ge oss andra en utbildning och möjlighet att skapa en framtid för oss själva. Tankarna går till min mormor, som levde sina sista år på ett äldreboende innan hon somnade in 1998. Till den fantastiska personalen, som tog hänsyn till hennes vilja och vanor. Som respekterade henne som en person med stark vilja och åsikter. Som hade tid att inse att hon inte ville be om något men kanske egentligen ville ha det. Hur ska den tiden finnas om personalen är så snålt tilltagen att de knappt hinner hjälpa till med att få upp alla på morgonen?

Omsorg ska inte vara en fråga om att sko sig på andra. Omsorg kan vara så enkelt som att få hjälp med att komma upp ur sängen, gå en sväng i parken, ringa ett telefonsamtal. Att äta, duscha, klä på sig. Att läsa tidningen eller bara prata lite om väder och vind. Att få behålla sin värdighet som människa och person. Kanske ibland så enkelt som att få gå på toaletten när man vill. Och det borde verkligen inte vara för mycket begärt.

Aftonbladet, lika trovärdig som En ding ding värld!

Så här säger åklagaren till SR om de enligt Aftonbladet "glasklara" regler Juholt påstås ha brutit mot:

"När det gäller t.ex. frågan om man ska ha reducerad ersättning när man är sambo med någon... Det finns, jag kan inte se att det överhuvudtaget regleras i regelsystemet eller i nåt informationsmaterial som jag har tagit del av."

Lyssna själv på klippet!

Nedskärningarna i Lund drabbar de mest utsatta

Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt. Med den måttstocken riskerar Lunds kommun att hamna på en bottenplacering framöver.

I juni i år beslutade moderater, folkpartister, centerpartister och sverigedemokrater om att skrädda en trång kostym för kommunens budget i kommunfullmäktige. Därför får flera nämnder, bland annat Socialnämnden, genomföra stora nedskärningar i verksamheten. Trots att det stod klart att det skulle drabba Socialnämndens olika förebyggande insatser mot exempelvis missbruk, något som vi också framförde i debatten.

Då kallades vi i de närmaste domedagsprofeter. Men nu står det klart att Socialnämnden i Lund ska spara in flera miljoner. På Socialnämndens sammanträde i oktober ska det beslutas vilka verksamheter som ska axla besparingarna. För någon vecka sedan diskuterades om bilan skulle falla över både Rådgivningsbyrån och Alkoholmottagningen. Båda dessa verksamheter fyller en enormt viktig funktion för att förebygga långvariga problem med alkohol och andra droger. Nu verkar det som om Rådgivningsbyrån är utom fara. Alkoholmottagningens framtid är dock fortfarande osäker. Vår förhoppning är att även de borgerliga i nämnden inser nödvändigheten av verksamheten och beslutar att inte stänga ner den.

Vi Socialdemokrater röstade emot besparingarna både i Socialnämnden och i budgetdebatten i juni. Det kommer vi att fortsätta med. Tvärtemot den borgerliga majoriteten anser vi att Lund har råd med välfärd. Och att våra åtaganden inte ska stanna enbart vid det som vi enligt lag är tvingade att göra. Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun. Varje nedskärning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver. Det får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.

Artikeln publicerad i dagens Skånska Dagbladet


Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S)

Peter Fransson, gruppledare Socialnämnden (S)

Ska barnen betala skattesänkningar med sämre skola?

En bra skola är en bra start i livet. Skoltiden präglar uppväxten och hur vi utvecklas som individer. En trygg skola präglad av kunskap och kritiskt tänkande ger oss förutsättningar att växa som människor och nå våra mål.

I dagens Skånska Dagbladet kan man läsa om Killebäckskolan i Södra Sandby, som är på väg tillbaka efter såväl brand som oförtjänt dåligt rykte som en otrygg skola. För även om läger fortfarande är tufft stämmer inte bilden av att det är frågan om någon värstingskola menar elever och lärare i artikeln. Däremot har besparingarna gett sig tillkänna genom minskning av fem och en halv lärartjänst och större klasser.

Bra skolor skapas inte genom nedskärningar, större klasser och mindre resurser till elever med särskilda behov. De senaste årens rekordstora nedskärningar har medfört stora försämringar i skolan. Det blir allt fler barn i förskolans barngrupper och i grundskolans klasser, samtidigt som antalet förskollärare och lärare minskar. Det är inte rimligt att ekonomiska kriser och skattesänkningar ska bekostas av barnen i form av sämre skolor och förskolor. Det behövs fler lärare i skolan, men också ett ökat stöd i form av fler speciallärare, skolkuratorer, skolsjuksköterskor och fritidspedagoger Nedrustningen av grundskolan i Lund måste stoppas. En bra skola för alla, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar, är nämligen en av de viktigaste förutsättningarna för ett gott samhälle.

The vind is vändning

Vänstervindar viner genom höstrusket. Först en valseger i Danmark förra veckan och i Berlin igår. Och det verkar ju vara en fortgående positiv trend. Kan det vara så att vinden har vänt – att det borgerliga experimentet med stadsfinanser, välfärdssystem och brist på förändringsvilja har uppenbarats för medborgarna? Låt oss hoppas det. För det är inget ”hittepå” att samhällsekonomi och utvecklingsmöjligheter blir bättre av en politik som eftersträvar jämlikhet. Att ökade klassklyftor inte bara skapar orättvisa mellan olika människor – utan även är sämre för tillväxten. Det skulle vara skönt om valet i Danmark förra veckan utgör startskottet för slutet på detta borgerliga moment 22 som har sitt grepp över stora delar av Europa.

Tomma tunnor skramlar högre

Idag talade Reinfeldt om ansvar i sin regeringsförklaring.Det var på tiden, kanske någon tänkte. Men tomma tunnor skramlar högre.
Att alla ska ta ansvar för landet, inte bara politikerna. Men något ansvar för de arbetslösa, de sjuka, pensionärerna, bostadsbyggande, utbildning, framtiden – det vill i vart fall inte han ta.
Frågan är vad man ska ha en regering till – om de anser att de inte har något ansvar för en fungerande välfärd. Om regeringens verklighetsbeskrivning tar sin utgångspunkt i en verklighet som endast verkar finnas innanför väggarna i Rosenbad.

Håkan Juholt kommenterade det bra i Dagens Nyheter tycker jag:
– Att ta ansvar är inte bara att säga ordet ”ansvar”, det måste vara att se verkligheten. Pensionärer utsätts för orättvisor, infrastrukturen förfaller, bostadsbyggandet är på noll, resultatet i skolan sjunker och arbetslösheten är högre än när Reinfeldt tillträdde.
Precis.

Jämlikhet, heliga kor och mellanmjölk

I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa en debattartikel med rubriken ”De välutbildade måste kunna tjäna mer”.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.

Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.

Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.