En bra skola är en bra start i livet. Skoltiden präglar uppväxten och hur vi utvecklas som individer. En trygg skola präglad av kunskap och kritiskt tänkande ger oss förutsättningar att växa som människor och nå våra mål.
I dagens Skånska Dagbladet kan man läsa om Killebäckskolan i Södra Sandby, som är på väg tillbaka efter såväl brand som oförtjänt dåligt rykte som en otrygg skola. För även om läger fortfarande är tufft stämmer inte bilden av att det är frågan om någon värstingskola menar elever och lärare i artikeln. Däremot har besparingarna gett sig tillkänna genom minskning av fem och en halv lärartjänst och större klasser.
Bra skolor skapas inte genom nedskärningar, större klasser och mindre resurser till elever med särskilda behov. De senaste årens rekordstora nedskärningar har medfört stora försämringar i skolan. Det blir allt fler barn i förskolans barngrupper och i grundskolans klasser, samtidigt som antalet förskollärare och lärare minskar. Det är inte rimligt att ekonomiska kriser och skattesänkningar ska bekostas av barnen i form av sämre skolor och förskolor. Det behövs fler lärare i skolan, men också ett ökat stöd i form av fler speciallärare, skolkuratorer, skolsjuksköterskor och fritidspedagoger Nedrustningen av grundskolan i Lund måste stoppas. En bra skola för alla, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar, är nämligen en av de viktigaste förutsättningarna för ett gott samhälle.
onsdag, september 21, 2011
måndag, september 19, 2011
The vind is vändning
Vänstervindar viner genom höstrusket. Först en valseger i Danmark förra veckan och i Berlin igår. Och det verkar ju vara en fortgående positiv trend. Kan det vara så att vinden har vänt – att det borgerliga experimentet med stadsfinanser, välfärdssystem och brist på förändringsvilja har uppenbarats för medborgarna? Låt oss hoppas det. För det är inget ”hittepå” att samhällsekonomi och utvecklingsmöjligheter blir bättre av en politik som eftersträvar jämlikhet. Att ökade klassklyftor inte bara skapar orättvisa mellan olika människor – utan även är sämre för tillväxten. Det skulle vara skönt om valet i Danmark förra veckan utgör startskottet för slutet på detta borgerliga moment 22 som har sitt grepp över stora delar av Europa.
torsdag, september 15, 2011
Tomma tunnor skramlar högre
Idag talade Reinfeldt om ansvar i sin regeringsförklaring.Det var på tiden, kanske någon tänkte. Men tomma tunnor skramlar högre.
Att alla ska ta ansvar för landet, inte bara politikerna. Men något ansvar för de arbetslösa, de sjuka, pensionärerna, bostadsbyggande, utbildning, framtiden – det vill i vart fall inte han ta.
Frågan är vad man ska ha en regering till – om de anser att de inte har något ansvar för en fungerande välfärd. Om regeringens verklighetsbeskrivning tar sin utgångspunkt i en verklighet som endast verkar finnas innanför väggarna i Rosenbad.
Håkan Juholt kommenterade det bra i Dagens Nyheter tycker jag:
– Att ta ansvar är inte bara att säga ordet ”ansvar”, det måste vara att se verkligheten. Pensionärer utsätts för orättvisor, infrastrukturen förfaller, bostadsbyggandet är på noll, resultatet i skolan sjunker och arbetslösheten är högre än när Reinfeldt tillträdde.
Precis.
Att alla ska ta ansvar för landet, inte bara politikerna. Men något ansvar för de arbetslösa, de sjuka, pensionärerna, bostadsbyggande, utbildning, framtiden – det vill i vart fall inte han ta.
Frågan är vad man ska ha en regering till – om de anser att de inte har något ansvar för en fungerande välfärd. Om regeringens verklighetsbeskrivning tar sin utgångspunkt i en verklighet som endast verkar finnas innanför väggarna i Rosenbad.
Håkan Juholt kommenterade det bra i Dagens Nyheter tycker jag:
– Att ta ansvar är inte bara att säga ordet ”ansvar”, det måste vara att se verkligheten. Pensionärer utsätts för orättvisor, infrastrukturen förfaller, bostadsbyggandet är på noll, resultatet i skolan sjunker och arbetslösheten är högre än när Reinfeldt tillträdde.
Precis.
fredag, september 09, 2011
Jämlikhet, heliga kor och mellanmjölk
I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa en debattartikel med rubriken ”De välutbildade måste kunna tjäna mer”.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.
Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.
Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.
Det är en rubrik som får dig att läsa vidare. Efter ett tag blir man dock både förbannad och besviken. Förbannad över att debattören, SACO:s nye ordförande, menar att kampen för jämlikhet är en av politikens heliga kor som måste slaktas. Som om inte det vore nog är nästa snilleblixt hos debattören att koppla detta till jantelagen. Jo – jantelagen har ju väldigt mycket med facklig kamp och arbetarrörelsens krav på jämlikhet att göra. Det var ju Jante som grundande arbetarrörelsen. Att jämställa kamp för jämlikhet med en ”helig ko” – eller till och med – i vart fall kan jag tolka in det mellan raderna – en politisk floskel – är givetvis felaktigt. Det är knappast så att vi lever i ett jämlikt samhälle. Inte heller år det så att vi skulle förlora på ett mer jämlikt samhälle, vare sig mänskligt eller ekonomiskt. Det finns det forskning som tydligt pekar på. Kanske är denna forskning bara en helig ko enligt jantekoncept den också – trots att böcker som jämlikhetsanden inte är skrivet i detta mellanmjölkens janteland.
Som om detta inte var tillräckligt fortsätter det med ett angrepp på motdebattörerna utifrån logiken – om du inte håller med mig har du nog inte förstått. Den utgångspunkten är dessvärre inte alldeles ovanlig för många inom politiken. En form av härskarteknik på sätt och vis, för det grundar sig på en syn att man själv är mer upplyst om sakernas tillstånd och därför ska förklara detta för omgivningen. Som givetvis kommer att hålla med en när förklaringen är erlagd.
Jag har själv stött på den många gånger. Jag blir lika irriterad varje gång. För det kan ju vara så att du bara inte håller med mig – eller att du inte delar min analys av verkligheten. Åtminstone enligt min uppfattning. Att jag har en annan åsikt kan bero på att jag förstår precis vad du menar – men ändå inte håller med dig. Du kan ju faktiskt ha fel.
tisdag, september 06, 2011
Stålbadet i Lund - Socialnämnden
Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt.
Socialnämnden i Lund saknar sex miljoner för att kunna behålla sin nuvarande verksamhet. Eller – om man så vill – för att behålla en tiondel av det förebyggande arbetet. Detta visste vi redan i budgetdebatten i juni – och vi Socialdemokrater yrkade också på att nämnden skulle få den kompensationen. Men vi förlorade.
Och stålbadet tar nu sin början. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att Alkoholmottagningen, Rådgivningsbyrån och Lundahoj nu hotas av nedläggning – pengarna saknas för verksamheten. Detta kommer inte heller som en total överraskning. Inför budgeten i juni tog Socialnämnden fram en konsekvensbeskrivning av vad som skulle ske om de inte blev undantagna från nedskärningar.
I konsekvensbeskrivningen kunde man läsa vilken verksamhet som man kunde tvingas lägga ner utan de sex miljonerna. Och eftersom en stor del av nämndens verksamhet är myndighetsutövning – där man inte kan spara – är det på den andra verksamheten besparingarna kan genomföras. Det rör sig exempelvis om det förebyggande arbetet. Exempelvis barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter. Skolkproblem, mobbing, skolfrånvaro eller andra riskfaktorer. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.
Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Kvarbo. Arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. Har behovet av förebyggande insatser minskat undrar kanske någon? Självklart inte. Och Lund, en rik kommun, kan bättre än så.
Vi Socialdemokrater anser att vi har råd med välfärd och att vi inte bara kan låta våra åtaganden stanna vid det som vi enligt lag är tvingade att göra.
Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun och varje nedskärning och indragning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver – utan får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
Ett samhälle kan bedömas efter hur de behandlar den som är mest utsatt.
Socialnämnden i Lund saknar sex miljoner för att kunna behålla sin nuvarande verksamhet. Eller – om man så vill – för att behålla en tiondel av det förebyggande arbetet. Detta visste vi redan i budgetdebatten i juni – och vi Socialdemokrater yrkade också på att nämnden skulle få den kompensationen. Men vi förlorade.
Och stålbadet tar nu sin början. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att Alkoholmottagningen, Rådgivningsbyrån och Lundahoj nu hotas av nedläggning – pengarna saknas för verksamheten. Detta kommer inte heller som en total överraskning. Inför budgeten i juni tog Socialnämnden fram en konsekvensbeskrivning av vad som skulle ske om de inte blev undantagna från nedskärningar.
I konsekvensbeskrivningen kunde man läsa vilken verksamhet som man kunde tvingas lägga ner utan de sex miljonerna. Och eftersom en stor del av nämndens verksamhet är myndighetsutövning – där man inte kan spara – är det på den andra verksamheten besparingarna kan genomföras. Det rör sig exempelvis om det förebyggande arbetet. Exempelvis barngruppverksamheter och förebyggandeteam – där verksamheten riktar sig till barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa, där det finns allvarliga vårdnadskonflikter. Skolkproblem, mobbing, skolfrånvaro eller andra riskfaktorer. Det handlar om tidiga insatser – som inte bara är bra för de som behöver dem utan också sparar tid och utredningsresurser från nämnden. Och inte minst – risken att de unga hamnar i utanförskap minskar markant.
Det gäller alkoholmottagningen – där personer kan få hjälp utan att bli myndighetsregistrerade. Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Solvera – en av socialförvaltningens få behandlingsalternativ på hemmaplan för personer med missbruksproblem. Kvarbo. Arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärder, eller om man så vill, investeringar i humankapital som på sikt blir en satsning och minskad utgift. Har behovet av förebyggande insatser minskat undrar kanske någon? Självklart inte. Och Lund, en rik kommun, kan bättre än så.
Vi Socialdemokrater anser att vi har råd med välfärd och att vi inte bara kan låta våra åtaganden stanna vid det som vi enligt lag är tvingade att göra.
Socialtjänstens verksamhet är oerhört central för Lunds kommun och varje nedskärning och indragning inom densamma ökar inte bara antalet personer som inte får den hjälp de behöver – utan får också smärtsamma, långtgående och ekonomiskt mångdubbelt kostsammare effekter. Det är dags att dra i bromsen – innan det är för sent.
måndag, augusti 15, 2011
När tornet rasar samman
".... Men ju högre man kom ju mer skiljde sej dom som bodde där uppe från dom andra. Och till sist blev tornet så högt, att dom där uppe och nere inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman. ....." Ur Keops Pyramid (Mikael Wiehe)
Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?
Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.
För s-kvinnor i Lund
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker
Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund
Eva Olsson, anställd på SUS i Lund
Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<
Sången skulle kunna vara en beskrivning av vad som händer när beslutsfattare inte kan, eller vill lyssna på beskrivningar av verksamheten de styr. När avståndet mellan beslutsfattare och brukare och personal är för stort. Det skulle kunna vara en beskrivning av det gap som verkar finnas mellan borgarna i regionledningen och personalen på SUS.
Sommarens rapporteringar från den Skånska sjukvården är oroande och alarmerande. Patienter berättar om dåliga förhållanden. Socialstyrelsen har sett sig föranlåten att göra anmälningar och inspektioner. Arbetsmiljöverket riktar allvarlig kritik. Oron för om vi kan räkna med att få den goda vård som kan förväntas, sprider sig bland skåningarna. Personalen runt om på sjukhusen i Skåne, särskilt på SUS, skickar den ena larmrapporten efter den andra. Skrivelser, protester, uppsägningar, förtvivlade rop om överbeläggningar och bristande patientsäkerhet har droppat in så ofta att dagstidningarna nu endast gör notiser av varningssignalerna. Den bild av verksamheten som målas upp av personalen borde räcka för att situationen ska tas på allvar av ansvariga borgerliga politiker. Istället målar de en helt annan bild av verkligheten. En verklighetsbeskrivning som är helt främmande för såväl många patienter, anställda som allmänhet. Hör man inte de anställdas varningsrop? Har styret, likt "dom där uppe", förlorat kontakten och förståelsen för verksamheten?
Det är inte svårt att förstå uppgivenheten hos de som kämpar i vårdens vardag. De som stressar och oroas samtidigt som de ingjuter mod och styrka hos patienter och anhöriga. De som kämpar för att hindra att tornet rasar, samtidigt som de tar hand om våra sjuka medmänniskor Man kan tycka att de som beskriver sin egen verklighet borde ha en mycket större trovärdighet än de som ritar en önskekarta. Personalen är utan tvekan den viktigaste kuggen i vården. Inom några få år kommer tusentals läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att gå i pension. Skall vi klara att rekrytera fler unga och nyutbildade personer till våra sjukhus och vårdcentraler måste villkoren för arbetet i vården förbättras. Fler och fler väljer att lämna vården för att man inte klarar den nuvarande pressen och den usla arbetsmiljön. Mångårig erfarenhet och kunskap försvinner till andra branscher eller till tidig pensionering.
Den borgerliga majoriteten spelar högt när man bemöter personalens varningar med tystnad. Eller valser om god ekonomi. Som lök på laxen har den borgerliga majoriteten utlovat ett krispaket som i första hand ska hantera de stora underskott som finns i vården. Det är svårt att tänka sig hur ett stålbad av besparingar skulle förbättra dagens förhållanden. För självklart får besparingar inom vården effekter. Konsekvenser för patientsäkerhet, vårdplatser och antal anställda ? bara för att nämna några. Och allt tyder snarare på att det behövs fler anställda ? inte färre. Att mer pengar behövs för att garantera vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Detta förslag har framförts upprepade gånger av socialdemokrater och vänsterpartister, men har konsekvent röstats ner av moderaterna och deras efterföljare. Att följa ideologin har hittills varit viktigare än att öppna ögonen för resultatet av den. Förvisso kan inte alla problem lösas genom mer resurser. Men det är en början. Det är på tiden att ansvariga borgerliga politiker börjar lyssna på personalens varningar och agera innan tornet rasar samman.
För s-kvinnor i Lund
Anna-Lena Hogerud, oppositionsråd (S) i Lund och regionpolitiker
Jeanette Olsson, undersköterska SUS i Lund
Eva Olsson, anställd på SUS i Lund
Britt-Marie Lundqvist, regionpolitiker (S)
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 110815<
onsdag, augusti 10, 2011
Rent hus på SUS?
Sjukhuset i Lund städas idag av cirka 150 personer. I dagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om att ett nytt avtal börjar löpa vid månadsskiftet - och att en ny entreprenör tar över städningen. För dessa 150 personer är det osäkert om de får stanna kvar på sitt arbete eller inte – eller vilka som får stanna och vilka som måste gå. Den nya entreprenören har egna anställda – och de har förtur. Det ska inte heller behövas så många som 150 stycken – det ”susas” om att så många som hälften kommer försvinna.
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?
Det rör sig om personer som gör ett oumbärligt arbete – att ett sjukhus har rena lokaler är av yttersta vikt för patientsäkerheten.
Jag har för egen del svårt att se att hälften så många ska göra lika mycket som 150 gör nu? För jag tror knappast att nuvarande entreprenör har för många anställda för uppdraget. Har borgarna kört ekonomin i botten så till den milda grad att vi inte ens har råd att städa våra sjukhus längre?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)