Om bin och människor

Trots titeln är Maja Lundes Binas Historia ingen faktabok, det är en roman. Men läsaren blir kunnig på vägen. Lunde väver ihop tre historier från olika tidsepkoer till en vacker skildring av människans relation med honungsbiet, denna vänliga och livsnödvändiga insekt.

Vi får följa forskaren William som i mitten av 1800-talet kämpar mot depression och konkurrens från andra vetenskapsmän. Ska det bli han eller någon annan som revolutionerar biodlingens svåra konst?

Vi får ett gripande porträtt av biodlaren George som 150 år senare slåss för sin biodlings överlevnad. Både mot storindustrin och den annalkande bidöden. Ska han klara sin gård, ska han få sin son att vilja axla manteln efter honom?

Och vi får följa Tao som efter den stora bikollapsen tvingas arbeta långa dagar uppe i fruktträden med att pollinera varje blomma för hand. Under en av få lediga dagar går hon till fruktodlingen tillsammans med sin man och deras treårige son, Wei-Wei. Hon vill för en gångs skull bara kunna njuta av blomningen. Men så händer något. Wei-Wet blir plötsligt svårt sjuk. Han förs bort med helikopter, Tao vet inte vart. Hon får inga svar. Vad är det som hänt? Och vad gör myndigheterna med Wei-Wei?

Binas Historia är tre romaner i en, en romantisk historia från 1800-talet, en socialrealistisk berättelse från nutiden och en dystopisk skildring av livet efter bidöden. Under handlingens gång vinner den fart. Blir nästan en thriller. Och slutet, när allt binds samman, det ger både hopp och förtvivlan.

Maja Lundes språk är enkelt utan att vara torftigt. Trots att hon skriver om de tre karaktärerna i jag-form lyckas hon med små nyanser ge karaktärerna varsin egen, unik röst.

Och det är rösterna som engagerar. Det är sant att utan bin får vi skörbjugg inom några år. Det blir ju inga fler citroner, clementiner eller limefrukter. Det är sant att utan bin kommer vi, bara i Sverige, att årlign gå miste om frukt och grönt till ett värde om 200 till 400 miljarder kronor. Det är lika mycket som all sjukvård kostar.

Men sådana fakta är abstrakta. I Maja Lundes berättelse får siffrorna liv, de lyfter och kommer surrande gentemot läsaren: Binas historia är mänsklighetens historia.

Deras framtid är vår framtid.

Godspell - Ett potpurri av bibliska proportioner

Musikalen börjar lekfullt. Ensemblen har till synes ingen ordning på sig, de går ut bland publiken, letar efter mobilladdare och kontrollerar ljussättningen. Men så samlas de och river av ett starkt förstanummer. Musikalen är igång. Ett pärlband av riviga upptempo-låtar berättar om Jesu liv och död enligt Matteusevangeliet.

Sångerna är medryckande, och det går inte att klaga på vare sig ensemblens, scenografens eller kostymörens konstnärliga kvaliteter. Tvärtom imponerar artisterna med sin breda repertoar. De kan sin dans, de kan sin sång och de får ur sig roande repliker om vartannat.  

Rollbesättningen är lyckad. Jonathan Tufevsson Larsson kreerar sin Jesus med den äran. Under musikalens två timmar behåller han salig blick och min, hans röst är högtidlig och mjuk. Det blir effektfullt: Jesus framstår som helig men samtidigt vanlig. 

De andra artisterna har mer färgstarka uttryck. Utöver sina musikaliska begåvningar är de uppenbart valda för att åstadkomma en optisk mångfald. De är blonda, rödhåriga, svarthåriga, små och stora, vissa har runda former, andra är pinnsmala. På något sätt är det som att varje artist till utseendet påminner om en bekant från verkliga livet. Det kan inte vara en slump.

Naturligtvis är det heller ingen slump att alla i ensemblen får nästan lika mycket tid och plats i centrum. Godspell skrevs under det egalitära 1970-talet. Roine Söderlund har skickligt förvaltat det arvet men, vilket framgår ovan, samtidigt fört in 2010-talets krav på till exempel etnisk representativitet.

Om blandningen är stor i ensemblen, så är den desto mindre vad gäller de ingående numren i showen. De serveras i stort sett uteslutande samma glada förpackning. Bara helt kort i andra akten, strax innan Jesu korsfästelse, blir tongångarna en aning dystrare. Men det går snart över, och innan man vet ordet av är musikalen tillbaka i full feststämning.

Godspell i är första hand ingen skildring av evangeliet, inget djupsinnigt förmedlande av Guds bud och livets gåtor. Snarare är musikalen ren och skär underhållning, Den förser en med en stor portion allmänmänsklig värme och kärlek.

Så här, en frostbiten fredagskväll i mars, är det inte dumt alls.

Svagt, SVT!

Få saker gör mig så irriterad som dålig journalistik. Det länkade klippet [1] är ett praktexempel på det. Den som tittar på inslaget får intrycket att V knappt har några kvinnliga toppnamn i de skånska kommunerna. Men det är fel. 45 % av de tyngsta kommunuppdragen för V i Skåne innehas av kvinnor. Låt oss ta det från början.

För det första är V minst av de åtta riksdagspartierna i de skånska fullmäktigeförsamlingarna (KF). Partiet har bara 39 av totalt 1521 KF-platser och saknar helt representation i KF i 9 av 33 kommuner (27 %). Det medför att Vänstern bara i hälften av kommunerna (16/33) har ledamöter och/eller ersättare i kommunstyrelsen (KS), kommunens "regering".

Sannolikt har mycket få av tittarna koll på ovanstående. Därför blir SVT:s "granskning" redan från början snedvridande. Bilden man får är ju inte att det knappt finns några vänsterpartister, utan att alla vänsterpartister är män.

För det andra har SVT bara tittat på könsfördelningen av KS-ledamöter, trots att småpartierna ofta bara har en ersättarplats i KS. Då blir ju den ersättarplatsen partiets tyngsta post i kommunen. Den som lägger en timme på att granska den faktiska könsfördelningen gällande V:s tyngsta uppdrag i de skånska kommunerna får fram följande fakta:

V har en ordinarie ledamot i KS i 8 av 33 kommuner. I två av dessa har partiet också en ersättarplats (Malmö och Lund). I ytterligare 8 kommuner har V endast en ersättarplats.

Det stämmer att alla 8 ordinarie V-ledamöter i KS är män. Men i de kommuner där V som mest har en ersättarplats innehas den posten i 6 av 8 fall av kvinnor.

Därutöver bör påpekas att för V i Lund är en man ordinarie ledamot och en kvinna ersättare i KS, men den kvinnliga ersättaren representerar partiet i KS arbetsutskott, kommunens i praktiken tyngsta församling. I Malmö är det, som SVT trots allt nämner, kvinnor som bekläder kommunalrådsposterna. I två kommuner, Svalöv och Svedala, har V insynsplats i KS. I Svalöv innehas den posten av en kvinna (och hon har en kvinnlig ersättare); i Svedala har en man posten.

Räknar man in detta och bedömer att toppuppdraget är delat i Lund och Malmö (vilket är den rimliga tolkningen) kan inte slutsatsen bli annat än att 45 % av de tyngsta uppdragen hos V i Skåne innehas av kvinnor, och 42 % av samtliga KS-uppdrag (inklusive insynsplatserna). Eftersom jag inte har undersökt ovanstående för de andra partierna kan inte en rättvis jämförelse göras, men det är ändå värt att nämna att S och FP som toppade SVT:s granskning hade en kvinnoandel på 43 respektive 44 %.
 
Till sist en mer personlig reflektion: Om den här "granskningen" hade drabbat Moderaterna hade partiet omedelbart påpekat det absurda i den. Man hade aldrig köpt den vilseledande bilden. Det borde inte heller de skånska vänsterpartisterna göra.

[1] http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/inga-v-kvinnor-i-kommunstyrelser

Det är jämnt inför valet

Okej, jag kan inte hålla mig längre. Det har SIFO, Novus och United Minds sett till.

Vi går mot ett rysarval. Glöm vad de säger om att S+V+MP leder med 10 procentenheter. SD måste räknas in på den borgerliga sidan. Där har de varit i fyra år och där lär de stanna kvar. Och för övrigt kommer vänstern ändå aldrig att regera med stöd av rasister.

Samtidigt är opinionssiffrorna en källa till hopp. S+V+MP ligger snubblande nära egen riksdagsmajoritet. Det skulle ge underlag för en stabil regering oavsett vilket eller vilka partier som kommer att ingå i densamma. Det skulle också förpassa SD till den parlamentariska frysboxen.

För de enskilda partierna kan några trender utläsas: S tappar inte längre, kanske snarare tvärtom. MP minskar. C och KD når över fyra procent, men kan likväl få en obehaglig överraskning på valdagen. Forskning har visat att när KD tycks klara sig över spärren löper partiet i själva verket ökad risk att hamna under den [1]; stödröstandet verkar då utebli.

Baserat på de tre senaste mätningarna ligger FI nu statistiskt säkerställt under spärren - i genomsnitt får partiet 2,7 (± 0,5) procent. Lika säkerställt är det att man backat jämfört med juni.

Slutsatsen blir således: Det är jämnt. Det går att få en ny regering. Den enda garanten för det är att S+V+MP får riksdagsmajoritet. Och den säkraste rösten för en ny statsminister är en röst på Socialdemokraterna.

[1] http://www.dn.se/debatt/daliga-opinionssiffror-kan-radda-kd-kvar-i-riksdagen/

En myt mindre om Malmö

De senaste åren har vi matats med hårresande berättelser om våldsbrott i Malmö. Bilden av en stad där ingen kan känna sig trygg har fäst sig på mångas näthinnor. Men är oron verkligen motiverad?

I Malmö genomförs årligen sedan 1998 trygghetsundersökningar. Sydsvenskan rapporterar i dag att av de tillfrågade för år 2013 svarade 1,6 procent att de senaste tolv månaderna utsatts för "fysiskt våld som givit upphov till smärta".[1] Det är förstås för mycket i sig - och definitivt tillräckligt för att de allra flesta ska känna (till) någon som tillfogats våld enligt ovan.

Är då denna siffra, 1,6 procent, hög eller låg jämfört med riket som helhet, eller jämfört med hur det var förr i Malmö? Ja, jämfört med toppåret 2008 har det skett mer än en halvering, och också jämfört med sekelskiftet har andelen våldsutsatta fallit.

Varken för riket som helhet eller för landets två andra storstäder, Stockholm och Göteborg, har jag hittat undersökningar som ställt exakt samma fråga som den för Malmö. Men det finns data på utsatthet för misshandel, som rimligen bör kunna tjäna som jämförelse. I Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning för år 2012 uppgav 1,9 procent i hela riket att de misshandlats.[2] I Stockholms stads trygghetsmätning för 2011 sågs samma siffra, 1,9 procent.[3]

Malmöborna tycks således numera löpa ungefär lika stor - eller liten - risk att utsättas för våld som stockholmarna, eller genomsnittsmedborgaren, gör. Det är glädjande att konstatera att utvecklingen går åt rätt håll, och att myten om Malmö som våldets stad spricker vid granskning av fakta.

Trots att våldet minskat verkar skildringarna av det intensifieras.[4] Det är därför inte konstigt att att uppfattningen hos många skiljer sig från hur det faktiskt ser ut. Oro baseras sällan på siffror och statistik utan oftast på dramatiska rubriker och TV-tid. Vi människor tänker inte sannolikhet - vi tänker risk.

Frågor om våld, hot och trakasserier, inte minst på rasistisk eller sexistisk grund, är dock alltför allvarliga för att förvrängas av felaktiga föreställningar. Därför är Sydsvenskans artikel i dag ett exempel på riktigt bra journalistik.

[1] Sydsvenskan
[2] Brå
[3] Stockholms stad
[4] Brottsoffer och anhöriga i kvällspressen. C-uppsats vid Mittuniversitetet Sundsvall. (Se referenserna.)

Gör plats för fler i Lunds gymnasieskolor

Det är trångt i Lunds gymnasieskolor. Ikväll behandlade Utbildningsnämnden utbudet av gymnasieplatser i Lund för hösten 2014. Många elever vill gå i Lunds gymnasieskolor, så många att flera behöriga sökande inte får plats – skolorna är fullproppade och diskussioner förs om att bygga en femte gymnasieskola. Men även om det beslutas att sätta spaden i marken inom en snar framtid tar det ju ett par år att bygga en ny skola. Och fram till dess har vi en situation där vi har lundelever – och elever från andra kommuner - som inte får plats på en kommunal skola i Lund. Givetvis är det glädjande att så många söker sig till Lunds kommunala gymnasieskolor – i en del andra kommuner har man direkt motsatta problem. Men det skapar också stora utamningar när det gäller att försöka ge eleverna möjlighet att läsa det de vill och var de vill. På kvällens sammanträde gjorde vi ett försök att ge fler elever möjlighet att läsa i Lund – genom att starta två nya program (två samhällsklasser och två ekonomiklasser) på gymnasieskolan Vipan. Detta skulle skapa både fler utbildningsplatser och ge gymnasieskolan ifråga en mer generell profil igen – något jag tror är bra. Dessvärre vann vårt yrkande inte gehör hos majoriteten. Däremot föreslog moderaterna att nämnden skulle ta fram ett underlag spm redocisar behov av lokaler samt de ekonomiska konsekvenserna av att inrätta studieförberedande program på Vipan. Och att detta ska redvisas i februari. Så i vilket fall som helst har positionerna flyttats fram något.Men samtdigt betyder ett nej till två ekonomi och två samhällsklasser med start i höst att det kommer skjutas ytterligare framåt i tiden. Det betyder att vi har fyra klasser färre till hösten än vad vi hade kunnat ha. Det tycker jag är synd.

Sent ska syndaren vakna?

Idag kom beskedet – skatten i Lund höjs med 40 öre. Det är i och för sig glädjande att även den borgerliga majoriteten har förstått att det behövs mer resurser och att det förutsätter en skattehöjning. Det har vi sagt i flera år. Senast i juni i år – då vi lade fram ett förslag om en höjning av skatten med 40 öre och samma borgare som alltså föreslår 40 öre idag röstade emot. Då behövdes inte en höjning sade borgarna. I juni föreslog vi också en förstärkning till Servicenämnden - för att kunna ta hand om underhållet till våra förskolor som har problem med fukt och mögel. Men inte heller det behövdes i juni. Sent ska syndaren vakna. Några månader senare behövs det i vart fall även i de borgerliga leden. Vi har under en lång rad av år sett hur nedskärningarna har fått effekter för verksamheterna. Fallande lärartäthet, minskad personal inom äldreomsorgen med mera. De åtgärder som föreslås innehåller nästan inga satsningar alls. Det är en konsekvens av ökade kostnader för bl.a läraravtal och nya riktlinjer för bemanning. Det är frågan om ren symtombehandling. Det är inte kul eller enkelt att höja skatten och vi tycker att det är viktigt att vända och vrida på alla slantar men för oss är det uppenbart att de budgetförstärkningar som presenterats idag inte alls täcker de behov som finns i kommunen. Hur vårt alternativ kommer att se ut presenterar vi i anslutning till Kommunstyrelsen om två veckor.